Sidor

Aktuella evenemang

onsdag 31 december 2014

Årsbokslut (ett skralt) och läsmålsättning 2015


Såhär på nyårsafton tänkte jag slå till med sedvanlig summering av årets läsning och en målsättning inför 2015. Med tanke på hur jag uppfyllt förra årets läsmålsättning så tror jag att jag gör bäst i att vara modest i mina ambitioner.

Susannas läsår 2014 (förra årets siffror inom parentes):

46 (och cirka fyra halvt) lästa böcker (54)
29 skrivna av kvinnor (27)
19 skrivna av svenska författare (26)
4 skrivna av författare med rötter utanför Sverige/Storbritannien/USA (men då är två från Norge) (8)
1 skrivna av en Nobelpristagare (d.v.s. halvt godkänt i Nobelprisutmaningen) (0)
8 deckare (18)
22 romaner (19)
9 fantasyböcker (ingen siffra)
5 ungdomsböcker (10)
2 reportageböcker (ingen siffra)

Slutsats: Jag har varit något slapp. Bland det jag har läst har det dock funnits många glimrande skatter.

Läsmålsättning 2015:
(något av en upprepning av förra årets, men så går det när man inte lyckas)
Minst en bok i veckan
Två Nobelpristagare
10 böcker av författare med rötter utanför Sverige/Storbritannien/USA

Se hur jag lyckas 2015. Och gott nytt läsår!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

tisdag 30 december 2014

Sömnlösa nätter med Lars Keplers "Stalker"

"Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en stalker som redan är inne."

Ha. Ha. Ha. Inte sedan "Du kan inte skrika när du inte kan andas" (omslaget till kalkonrullen "Anaconda". Man undrar ju hur brainstorminggruppen satt där och tryckte ur sig säljande payoffs:
– "Du känner dig kvävd"?
– Nej, inte tillräckligt mycket "Alien"...  osv) har jag stött på en lökigare insäljningfras.

Mossiga säljfraser eller inte. Jag har ändå gång på gång frågat mig vad det är som gör att jag fortsätter att läsa Lars Kepler. Trots att varenda bok innehåller evinnerliga upprepningar (man vill ropa på en sträng redaktör), ett överdrivet frossande i detaljer (såväl blodiga som helt meningslösa), verkligt hisnande psykologiska förklaringsmodeller och en crazybombastisk upplösning så tar jag mig lik förbannat an varje ny bok om Joona Linna.
Den senaste, "Stalker" innehåller alla ovan nämnda Keplerska kännetecken. Men den är också, precis som (nästan) alla böcker i serien, oavbrutet spännande.

I den femte boken i serien skickar någon filmklipp på ensamma kvinnor till Rikskrim. Bara minuter senare mördas kvinnan brutalt. Ganska snart står det klart för polisen att de har med en seriemördare att göra. Vår gamle vän från "Hypnotisören", Erik Maria Bark (inga vanliga Svensson-namn hos Kepler, inte) kallas in för att hypnotisera ett chockat vittne. Det han berättar får psykiatrikern att börja ljuga för polisen.

Det var ganska länge sedan jag blev såhär uppskakad av en thriller. Jag har ärligt sovit riktigt dåligt under tiden jag läste "Stalker". Det är ungefär som att se på skräckfilm när man var yngre. Pulsen ökar, man kollar de mörka hörnen, skyndar sig när man går på toaletten, sover med lampan tänd.

Kepler får på samma sätt historien att krypa in i medvetandet. Kanske är det faktiskt de där evinnerliga detaljerna, kanske berättelsens svettiga presens, kanske att författarna så tydligt skriver boken som om den vore en film. Ibland känns det mer som att läsa ett manus än en roman.
Att ligga ensam hemma i huset i skogen på natten och läsa om en stalker gör ju såklart sitt till. Det hjälpte nog inte heller att det andra offret (det kommer tidigt, jag avslöjar inte allt för mycket här) heter Susanna och hittas med ett rådjurshuvud av porslin i handen.

Titta vad som av en slump står i mitt sovrumsfönster!
Det är på inget vis bra, detta. Jag får ingen egentlig feeling för någon av karaktärerna, historien är glömd så snart jag läst sista sidan. Men när man håller på är det så in i bänken spännande. Om jag får tips om några riktigt bra nya skräckfilmer kanske jag inte kommer att läsa nästa Lars Kepler. Annars är risken stor att jag gör det. Och sedan klagar lite lagom här.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

måndag 29 december 2014

Gästbloggaren: Annika Mayer

Du kommer aldrig att lyckas

När jag var tjugosju år ville jag bli copywriter. Jag visste inte vad det innebar. Det fanns inga reklambyråer i Gällivare, där jag kom ifrån. Men en kompis sa att jag skulle passa. Hon tyckte jag skrev bra. Hennes pappa var reklamare och han verkade både cool och rik, vilket bidrog till mitt intresse. Bara ett halvår tidigare hade jag nämligen skilt mig och jag tänkte inte bli ännu en av alla fattiga mödrar i statistiken. Som min egen. Det var inte kul att ärva brorsornas killcyklar. Mina barn skulle minsann få nya. Jag, lantisen, skulle också bli rik och cool.

Så jag nosade upp en av de mest rutinerade reklamrävarna i Göteborg (där jag bodde sedan några år) och frågade. Hur gjorde man?
– Glöm det. Ingen kommer någonsin anställa dig. För det första är du för gammal. Den här branschen älskar ungdom.
Han blåste ut cigarettrök i ansiktet på mig. (Det var 1990.) Sedan lutade han sig fram och viskade:
– Dessutom är du en kvinna i kris.
Jag bara satt där och blinkade som en undulat.
– I kris?
– Ja, men se på dig. Nyskild. Med småbarn. Fattar du hur mycket folk på byråer jobbar? Det skulle ALDRIG funka. Och inga kontakter har du heller. Kontakter är ALLT.

Det var det absolut bästa svar jag kunde få. Jag svalde förnedringen och gick därifrån med en enda tanke malande i huvudet. Förbannade gubbjävel. Jag ska visa dig. Jag ska bli mer framgångsrik än vad du någonsin varit.
Sedan gick jag hem och sökte till copywriterutbildningen. I tjugo år höll jag på. Rik blev jag aldrig, jag är alldeles för slösaktig för det. Och mycket mer utarbetad än cool. (Han hade rätt på den punkten. Det jobbas besinningslöst.) Men galet kul och mycket märkligt har det varit.

Den där världen är miljön i min första roman, om Hanna Klein. Tre till ska det bli. Den är inte självbiografisk. Men visst finns det många liknelser. Både Hanna och jag är födda i Tyskland. Uppvuxna i Gällivare. Jobbar i reklambranschen i Göteborg, om än med olika yrken. Vi är båda tröglärda på det där med kärlek. Har svårt att sätta gränser och känna efter; vad vill jag själv då? Hamnar i galna situationer. Söker och hittar. Inte alltid rätt.

När jag var tolv sa jag att jag skulle bli författare. Äntligen har drömmen blivit verklighet. Jag är så lycklig över detta. Att jag knådade ihop det här till en historia till slut. Men en början, en mitt och ett slut. En historia som folk säger att de både ryser, skrattar och gråter åt.

Nu kliar det i fingrarna att sätta igång med resten av böckerna om Hanna. Tvåan börjar på nyårsaftonen 1999. Millennieskiftet. Några månader innan den stora IT-kraschen, som krossade reklambranschen.

Tack för att jag fick blogga här! Om du läser "Stå inte för nära kanten", lämna gärna en reflektion på http://annikamayer.se/







Annika Mayer är född utanför München och uppvuxen i norra Lapplands inland. Hon har jobbat som copywriter i tjugo år och är idag kommunikationschef på ett utbildningsföretag.

fredag 26 december 2014

"Nätternas gräs" av Patrick Modiano


Nej, jag hade nog aldrig upptäckt Patrick Modiano om det inte vore för Nobelpriset. Min författarradar reagerar sällan på äldre franska herrar, jag vet faktiskt inte varför. Det kan ju inte direkt vara gubbfobi, så det måste vara något med Frankrike. Att det är ett land jag aldrig känt någon riktig dragning till. Det kan nog tänkas bli ändring på det nu.

Tillsammans med Patrick Modiano besöker jag i "Nätternas gräs" ett Paris som känns lika mycket som en dröm, ett minne, som en stad. Ändå finns det inget vagt över gator och caféer, det är stämningen. Som om lager efter lager kläs av i jakt på ett undflyende mysterium. Det är otroligt bra.

Bokens berättarjag Jean ser tillbaka på en kärlekshistoria i ungdomen. Kvinnan han älskade, Dannie, försvann utan ett spår. I efterdyningarna av försvinnandet hamnar han själv i en polisutredning.
Många år senare ser han tillbaka och söker svaret på gåtan med hjälp av namnen, telefonnumren och minnesanteckningarna i en sliten gammal anteckningsbok.

Ja, det är det hela. Ett minnessnitt. Det är en stilla berättelse med hög intensitet. Få sidor som kräver koncentrerad läsning/lyssning. Mats Eklund läser boken omsorgsfullt och långsamt. Helt perfekt för att kunna ta till sig texten och låta den sjunka in. För det är inte handlingen i sig som är det viktigaste här, det är hur den är berättad. Boken spelar som en film framför ögonen.

Tematiskt kommer jag flera gånger faktiskt att tänka på Klas Östergren (var priset till Modiano hans villkor för att tacka ja till posten som akademiledamot?). Minnet, mysteriet, kärleken, sanningens subjektivitet. "Twist" skulle faktiskt kunna vara en mindre drömsk systerbok till "Nätternas gräs".

Modiano har ibland fått kritik för att han skriver samma bok om och om igen. Är alla böcker i den här klassen gör det ju faktiskt ingenting.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

onsdag 24 december 2014

Jullov - läslov

Hoppsan, råkade visst få ETT HALVT KILO chokladpraliner från jobbet också.

I år har jag faktiskt nästan ett riktigt jullov. Jobbar min sista dag för året idag (javisst, vi har öppet!) och ställer mig åter i butiken någon gång efter nyår. Hög tid att planera julläsningen alltså.

Att jag ska lyssna på Alex Marwoods "Granne med döden" avslöjade jag ju redan igår. Men blev dessutom väldigt sugen på "Ett norrländska trauma" av Victoria Larsson när jag bläddrade igenom Svensk Bokhandels vårnummer. En halvt självbiografisk roman om en västerbottnisk tonårstjej förälskar sig i och börjar brevväxla med trippelmördaren Juha Valjakkala.

Tack vare mamma som först önskade sig Knausgårds "Själens Amerika" av mig i julklapp och sedan raskt sprang och köpte den till sig själv så är jag nu själv ägare av denna (vad jag är alldeles övertygad om är en alldeles ypperlig) essäsamling. Kanske kan den erbjuda tröst för att jag missade julens Knausgårdsigneringar runt om i Malmö. (Kanske ska vi vara riktigt glada att jag missade dem, kanske hade jag gått över styr, citerat kärleksdikter, kommit med hemknypplade presenter, lurat ned honom i en jutesäck och haft honom i källaren som en annan Josef Fritzl...)

När också en förhoppning om att äntligen kunna installera en läsfåtölj och en bokvägg i vårt evighetsprojekt till hem. Kanske kan jag klämma in det någonstans mellan böckerna och pralinerna.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

tisdag 23 december 2014

Deckartoppen 2014

Häromsistens nämnde jag i en bisats om hur jag har en speciell bedömningsskala för deckare, att de helt enkelt inte behöver leverera i samma utsträckning som romaner för att få ett hyfsat positivt omdöme. Det beror såklart på flera saker. Framför allt kanske att ett av deckarens huvudjobb är att underhålla. Visst är det också kul med en underhållande roman, men ännu bättre när det svindlar, djupnar och får hjärnan och hjärtat att vakna.

Litterärt når deckare dessutom sällan upp i toppklass. Skjut mig (he he...), men inte ens den bästa kriminalroman har samma djup som de medverkande på gårdagens topplista. Underhållningsaspekten gör dock att jag gärna läser ändå. Och eftersom jag gärna gör det kände jag på något sätt att deckarna hamnade lite orättmätigt i skymundan när jag listade 2014 års läsupplevelser. "Se oss!" pep det från läsdagbokens sidor, och rättvis som jag är beslöt jag att ge dem en alldeles egen liten lista.

Så här är de - 2014 års fem bästa deckare. Håll till godo!




1. "Broken Harbour" ("Otrygg hamn") av Tana French
"Broken Harbour" fick en bubblarplats på årsbästalistan, men på deckarditon så toppar Tana Frenchs mörka familjedrama. Det är skitigt och sorgligt precis som vanligt. Det känns mycket fint att "The Secret Place" finns ute nu.
Läs min recension här.



2. "Sonen" av Jo Nesbø
Ni vet hur förtjust jag är i Harry Hole. Därför var det med med en antydan av bävan jag tog mig an Jo Nesbøs nya post Harry-deckare. Men jag hade oroat mig helt i onödan. Jo är i bättre form än på länge. En del blod och våld har fått stryka på foten för ett tätt och engagerande berättande. Ett stort plus att jag får resa tillbaka till mina gamla kvarter i Olso.
Läs min recension här.

3. "Livets och dödens villkor" av Belinda Bauer
Belinda Bauer är faktiskt bättre än någonsin i sin senaste roman. Som vanligt med samhällets svaga i fokus levererar hon ännu en socialrealistisk bladvändare av hög klass. Det är också skönt att hon i de två senaste böckerna lämnat Shipcott för fristående berättelser. Hon har känts betydligt mer inspirerad i "Betraktaren" och "Livets och dödens villkor" än i halvengagerade "Ni älskar dem inte":
Läs min recension här.




4. "Odödlig" av S.J. Bolton
S.J. Bolton har bjudit på både toppar ("Odödlig") och dalar "En mörk och förvriden flod") i år. Börjar bli lite rädd att den goda Sharon ska tömma ut sitt Flintkoncept. Och jag gillar ju Lacey så himla mycket. Detta är i alla fall en riktigt bra Lacey Flint-deckare, som verkligen gör underhållningsjobbet.
Läs min recension här.

5. "Granne med döden" av Alex Marwood
Ja här slår jag lite otippat till med en bok jag inte ens läst. Men vet att Marwood kommer att vara bättre än Keplers "Stalker" som just nu håller mig vaken på nätterna (av exakt vilka skäl får ni veta så snart jag har läst klart) eller Peter Robinsons "I mörkrets skugga". Och min intention är att läsa "Granne med döden" innan året är slut. Och då blir det ändå inte ljug att ha den med här.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

måndag 22 december 2014

En fuskares topplista (Susannas favoriter 2014)

Först trodde jag att det skulle bli svårt att göra en topplista för i år eftersom jag under en period tillbringade så mycket tid med halvänglarna i "Mortal Instruments"-serien att jag var rädd att jag inte skulle ha hunnit läsa något som var bra på riktigt. Sedan insåg jag att problemet var det omvända. 2014 har varit ett ovanligt bra läsår.

Det hindrar inte att det ändå var svårt att göra topplistan. Eftersom mitt ljudbokslyssnade skapat en viss eftersläpningseffekt i läsandet (det går långsammare och ofta släpps ljudboken en bra bit efter pappersditon) är mycket av det alldeles makalöst fantastiska jag läst i år inte helt enkelt inte utgivet i år.

Ändå känner jag att det är böcker jag bara inte kan låta bli att ta med på listan.

För att inte bli helt anarkistisk har jag tänkt såhär: Det som finns på min topplista 2014 har jag läst i år. Det har också antingen kommit som ljudbok, pocket, eller inbundet i år. Jag tänker alltså fuska. Men bara lite. Okej, nu kör vi!


1. "The Goldfinch" av Donna Tartt
"The Goldfinch" är det bästa jag läst på evigheter. En svindlande, medryckande, drömlik, andlös läsning som påminner om hur det var att läsa i slukaråldern. Donna Tartt är en Dickens för 2000-talet. Just så stort är det.
Läs min recension här.


2. "Stoner" av John Williams
Vilken tur att John Williams "Stoner" fick återuppväckas ur glömskans sömn. Ett till synes vardagligt öde blir till stor dramatik, trots huvudpersonens frustrerande passivitet. Alla. Måste. Läsa.
Läs min recension här.


3. "Under all denna vinter" av Negar Naseh
En debut som verkligen tog mig med storm. Ett tätt psykologiskt kammarspel som tar plats i mörkaste Västerbotten. Arbetsdagboken som utgör romanens andra hälft är minst lika spännande och kastar ljus över första delen (men läs för tusan i rätt ordning!!).
Läs min recension här.






4. "Och natten viskade Annabel Lee" av Bruno K. Öijer
Bruno, Bruno, Bruno! Som ingen annan har den här poeten byggt bo i mitt hjärta, vilket väl ingen läsare av den här bloggen kan ha missat. Läste senaste samlingen en gång. Såg honom live. Och läste den sedan en gång till. Snart är det dags för ytterligare en läsning. Dikterna bara växer.
Recension på gång.






5. "Kanada" av Richard Ford
Årets mest perfekta prosa hittar ni i Richard Fords "Kanada". Långsamt berättad men oupphörligt engagerande är historien om Dell vars liv faller i spillror när hans föräldrar rånar en bank. Känns fantastiskt att ha hela Fords övriga författarskap kvar att läsa.
Läs min recension här.





Som en bonus får jag alltid den här finfina låten i huvudet när jag tänker på "Kanada".
Se det som en mellanakt. Nu tillbaka till listan:



6. "Nätternas gräs" av Patrick Modiano
Glad är jag över att ha klarat åtminstone halva mitt Nobelprisåtagande i år. Och vilken bekantskap han var, Modiano! Jag måste tacka Horace med anhang för att de introducerade det här författarskapet för mig, för jag kan nog ärligt säga att jag aldrig kommit till skott annars.
Recension på gång.





7. "Utan personligt ansvar" av Lena Andersson
Återseendets glädje var stor när Ester Nilsson återvände för ännu en vända i kärlekens käftar. Lena Andersson är glasklar, humoristisk, bitande, frustrerande och rörande. Allt på en gång. Ett sådant  där sällsynt tillfälle när uppföljaren är bättre än ettan (det är väl denna, "Aliens" och "Rymdimperiet slår tillbaka", typ).
Läs min recension här.






8. "Twist" av Klas Östergren
Klas är superaktuell i år: ny roman, ny akademiledamot och filmatiseringen av "Gentlemen". Som om inte detta var nog ligger hans "Twist" på min årsbästalista! Det, käre Klas, är verkligen något att skriva hem om.
Läs min recension här.






9. "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson
I min recension av "Jag heter inte Miriam" skrev jag att Julie Otsukas "När kejsaren var gudomlig" nog var strået vassare. När det kommer till årsbokslutet visar det sig att jag hade fel. Den historia som gick djupast in var berättelsen om Miriam som antar en falsk identitet för att överleva andra världskrigets koncentrationsläger. Stor, viktig och engagerande läsning.
Läs min recension här.




10. "Stora makters uppgång och fall" av Tom Rachman
En favorit är tillbaka! Inte nog med att han bjuckade på årets date (den noggranne tittaren kan se hur han böjer sig lite bort från sin galna stalker, men vad bryr hon sig om det?). Han var också storsint nog att leverera en ny roman. Inte riktigt i klass med mästerverket "De imperfekta", men tillräckligt fantastisk för att knipa tiondeplatsen på årsbästalistan.
Läs min recension här.





Bubblare (ni måste lova att ni läser de här också!):
"När kejsaren var gudomlig" av Julie Otsuka
"Broken Harbour" av Tana French
"438 dagar" av Johan Persson och Martin Schibbye
"En hemstad" av Kristian Lundberg
"Oceanen vid vägens slut" av Neil Gaiman

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

söndag 21 december 2014

The return of Sven

När Sven Melander besökte vår butik på Center Syd igår sålde hans livsnjutarkokbok slut på en halvtimma. Tillhörde du dem som gick därifrån tomhänt? Du får en ny chans idag då han sällar sig till Johannes Brost, Mats Olsson och Tony Cronstam.

Välkommen in!

lördag 20 december 2014

You can’t stop the music. Nobody can stop the music.

Människan kan inte leva av litteratur allena.
Våra kroppar och sinnen behöver även musik för utvecklas och må bra
(och äggmackor med kaviar. Ej att förglömma).

Här har du således min lista över årets 10 (and some change) bästa låtar.

Musik du kan läsa till. Jogga till.
Älska till (eller äta äggmackor med kaviar till).


1. Ingrid Michaelson – Girls chase boys
En perfekt liten pärla. En glimrande liten popjuvel.
Med den bästa musikvideon jag sett sedan den tiden det visades musikvideos på MTV.




2. The Foo Fighters – I am a river
Bästa spåret från Foofajtarnas ambitiösa nostalgi/tv-serie/roadtrip/platta ”Sonic Highways”.
Bästa rock’n’rollen i år. Bästa Fooplattan på tjugihundratalet.



3. First Aid Kit – Cedar Lane
Egentligen skulle jag kunna plocka nästan vilket spår som helst från helt magiska skivan ”Stay Gold”, men det är nog den här som orsakar de kraftigaste ståpälsarna.



4. The War on Drugs – Red eyes
Årets stora indie-anthem. Massor med rutiga skjortor, skägg, surdegsbröd och hembryggt öl.



5. Twenty One Pilots – Car radio
Det kan hända att plattan låten ligger på utkom i Amerika redan under 2013, men pga tidsförskjutningen alt. kontinentaldriften alt. 5:2-metoden så fick jag upp ögonen för de Tjugoen Piloternas unika blandning av punk, hip-hop, dansmusik och estradpoesi först i våras.
Har inte hört något som låter riktigt såhär förut.



6. Kent – Skogarna
Satt fast i huvudet hela sommaren. Hela. Och nu också. Fan.



7. Seinabo Sey – Pistols at dawn
Sveriges största soulröst sedan …. Ja, sedan någonsin kanske.
Men så jäkla osmart att de inte höll på den här kanonen till nästa år och sålde in den som ledmotiv till nästa Bondfilm. Hade suttit som en smäck!



8. Beatrice Eli – Girls
Lesbotronica! I love it!




9. Future Islands – Seasons (Waiting on you)
Magisk. Massor av magisk. Och Bästa Lettermangiget någonsin?



10. David Bowie – Sue (or In a season of crime)
Inte en av mina Bowiefavoriter. Hade svårt för den i början.  Har aldrig varit någon jazzfan.
Men den växer. Slingan är skön. Och rösten … Rösten är alltid där.
Kan någon ge mig en remix utan de påfrestande trummorna och dampiga klarinetterna så vore jag tacksam …




Vi som vill upp men inte får men får vara med på Spotifylistan:

U2 – The troubles
Egentligen den enda låten värdig bandet på otroligt tråkiga och oinspirerade skivan ”Songs of innocence”. Med Lykke Li på stämingsfull gästsång.

Boy George – King of everything
Väntade jag mig att en av årets stora låtar skulle komma från Jojje?! Nix. Sicken överraskning.

Teddybears – No more Michael Jackson
Årets partydans.

The Muppets (with Ty Burell) – Interrogation song
Genial humorpärla av briljante Flight of the Conchords-Brett. Årets Hits for Kids and Their Dads!

Markus Krunegård – Let’s go nu är jag din Yo

Inget nytt från Håkan i år. Mackan är the next best thing.

Lorentz & Say Lou Lou - The.OC.s01e01.dvd-rip.xvid

Årets lounge.

Lorde – Yellow flicker beat.
Årets soundtrack

Breaking rules – Ninsun Poll
Årets Ninsun Poll

Spotifylistan hittar du här: Så in i bövelen mycket bättre 2014

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Arbetsuppgift:
Vad smakar bättre?
Äggmacka med kaviar med kokt ägg eller äggmacka med kaviar med stekt ägg?
Diskutera.

fredag 19 december 2014

Julens sista signeringsbonanza!


Det lackar, det lackar... Och det har vi märkt, inte minst på att antalet författare som besöker oss är liiite större än vanligt. Och nu, helgen före jul, slår vi till med rejäl signeringsbonanza i våra butiker i Landskrona och på Center Syd! Bokboxen har hela listan.

Landskrona:
Fredag 19/12
Mats Olsson 12-13. Först ut är Mats Olsson som besöker Landskrona idag för att signera sin nya deckare "Straffa och låta dö".
Om boken: Harry Svensson är en ärrad men sorglös journalist som bestämt sig för att byta bana, bli krögare i Skåne och njuta livets goda. En kväll trillar han av en slump in på ett hotellrum i Malmö och hamnar rakt i en mordgåta. En prostituerad kvinna har utsatts för hårdhänt sadistiskt våld och dött. Polisen är intresserad av att höra Harry, men han kan inte hjälpa dem att komma mördaren på...

Vi har haft besök av Mats Olsson förr, i Bokboxen. Läs hans gästblogg här.

På lördag 20/12 
Lakritsfabriken 12-13.  Gänget bakom ”Lakritsboken från Ramlösa” äntrar Landskronabutiken. Det sägs att lakrits är det nya choklad. Smakprov utlovas!
Om boken: Vi lever mitt i en glödhet lakritstrend. Många besöker lakritsens förlovade land Italien, det finns snus med lakritssmak och stjärnkockarna använder lakrits för att ge maten det lilla extra.
Lakrits är den nya chokladen. Den nya maltwhiskyn. Det arrangeras provningar av vin och lakrits i kombination. Den analyseras vördnadsfullt och människor visar ett allt mer djupgående intresse för denna goda och högst användbara rot.
Martin Jörgensen besökte 2011 en chokladmässa och det var då han bestämde sig. Han skulle börja göra egen lakrits av högsta kvalitet och den skulle lanseras på en lakritsfestival tio veckor senare. Få trodde det var genomförbart, men efter tio veckor fanns den där. Lakritsen från Ramlösa.

Center Syd:
Fredag 19/12: 
Benedicte Callert 15-16. Bjäröförfattaren signerar sina böcker "Skratta och sedan dö" och nya "En dödens budbärare".
Om "En dödens budbärare": En ny mysrysare från Skåne och Halland Cirkus Zero finns inte längre och clownerna har spridits i alla väderstreck. Men så dör en av dem. Och en till. Polisen är villrådig. Den nye spaningsledaren Knut Fogel vid Helsingborgspolisen pekar på Sanna Danielson som nu arbetar som sjukhusclown. Kanske kan hon hjälpa till att hitta mördaren, som är skicklig på att dölja sina spår.

Lördag 20/12 
Sven Melander 12-13. Trött på 5:2, Paleo och LCHF? Då är Sven Melanders kokbok "Upp i vikt kvickt" något för dig. På lördag signerar boken i vår butik på Center Syd.
Om boken: I över 30 är har Sven Melander har underhållit Sverige genom sin medverkan inom tv, film och teater. Men vad många kanske inte vet är att han även har en stor passion för mat. Ända sedan 80-talet har Sven varit stamgäst hos stjärnkrogar runt om i världen och blivit nära vän med flera av de främsta kockarna. Det är inte för inte som en av hans mest älskade karaktärer, som ena halvan av kockduon Werner & Werner, är en hommage till hovkocken Werner Vögeli. Sven har länge haft idén till en kokbok som går emot strömmen och i smalhetens tidevarv förespråkar god mat, som inte väjer för lite extra kalorier. I denna kokbok delar Sven med sig av de favoritrecept han samlat på sig genom åren och till sin hjälp har han några av Sveriges främsta gourmander, så som Werner Vögeli, Åke Håkansson, Örjan Klein, Leila Lindholm, samt Leif GW Persson som även är bokens förordsförfattare.

Fredrik Backman 13:30-15. Årets kanske mest efterlängtade författarbesök behöver ingen närmare presentation. Mr Ove himself - Fredrik Backman. Bara att sälla sig till fanskaran. Och kanske köpa ett exemplar av "Britt-Marie" var här om du inte redan gjort det. Fredrik är också en av få gästbloggare som hedrat oss med sin närvaro i Bokboxen två gånger. Här och här kan du läsa hans texter.
Om boken: "Britt-Marie var här", av författaren till "En man som heter Ove" och "Min mormor hälsar och säger förlåt" är en kärlekshistoria och en kärleksförklaring. Om en kvinna som väntat ett helt liv på att hennes ska börja, och om samhällen vid vägar där fotboll och pizzerior är det sista som överger människorna.

Stefan Ahnhem 15-16:30. Ge bort en signerad Helsingborgsdeckare! Stefan Ahnhem kommer för att signera sin rysare: "Offer utan ansikte" som var en av Odettes sommarfavoriter.
Om boken: En träslöjdslärare hittas mördad i sin slöjdsal. Bredvid kroppen ligger hans gamla klassfoto från högstadiet, där hans ansikte kryssats över. Fabian Risk vid Helsingborgspolisen, en av offrets gamla klasskamrater, dras in i utredningen. Snart står det klart att mördaren har fler offer på sin lista. Är det någon i klassen som utför de brutala dåden? Och vem är nästa som står på tur?

Söndag 21/12
Johannes Brost 11-12. Skådespelaren som har en brokigare historia än de flesta har givit ut sin ocensurerade självbiografi. Boken har gått bra i julhandeln. Passa på att få ett signerat exemplar på Center Syd på söndag.
Om boken: "Under årens lopp har jag fått många frågor om mitt festande på Café Opera, om mina förhållanden och mitt privatliv överlag. Men jag har inte känt något behov av att besvara dem förrän nu." "Dö inte nyfiken!" är en hudlös berättelse om en man som gått sin egen väg. Ibland har det gått käpprätt åt helvete, men det har aldrig varit tråkigt.

Mats Olsson 13-14. Missade du Mats i Landskrona i fredags. Ingen fara. Här är han ju igen!

Tony Cronstam 15-16:30. Tony Cronstam kommer för att signera vad som enligt utsago är det sista Elvis-albumet någonsin.
Om "Sommarklåda": Sommaren är en tid av myggbett, glass och strandragg. Men inte bara det. Det är lika mycket en tid av sommarstress, nudistkonflikter, Bolibompasex och dödsångest. Åtminstone för Elvis. Läs om sommarstrandskatastrofer och om hur Elvis fattar ohämmade bucketlist beslut när han tror att han drabbats av en dödlig sjukdom. Och hur tar man sig egentligen bäst förbi ett vidrigt tångbälte?

torsdag 18 december 2014

Belinda Bauer blir bara bättre

Belinda Bauers mörka landsortsdramer har hört till favoriterna ända sedan debuten "Mörk jord" (såhär tyckte jag om den). Med undantag för en liten dip i samband med "Ni älskar dem inte" (såhär tyckte jag om den) så håller hennes kriminalromaner jämn och hög kvalitet, och hon nomineras varje år till priset för bästa översatta deckare av Svenska Deckarakademin. Men frågan är om hon inte har överträffat sig själv i "Livets och dödens villkor".

Boken handlar om tioåriga Ruby Trick. Lite tjock, lite udda, lite ensam bor hon tillsammans med sin utarbetade mamma och sin arbetslösa pappa i en liten vindpinad kuststad i sydvästra England. Hon är pappas flicka, och även om en lite mognare och mindre känslomässigt involverad läsare kan se att fadern är något av en självömkande slashas är han Rubys hjälte.

Så börjar unga kvinnor mördas på ett ytterligt utstuderat sätt. Strax innan de ska dö tvingas de ringa sina mödrar för att säga adjö.

Rubys pappa och hans vänner bestämmer sig för att starta ett uppbåd som ska sätta fast gärningsmannen. Ruby börjar tillbringa kvällarna i bilen med fadern för att spana efter mördaren och skydda ensamma kvinnor på väg hem. Hon känner sig mycket viktig. Samtidigt börjar hon skriva saker i sin skoldagbok som får hennes lärarinna att undra om allt står rätt till hemma...

Belinda Bauer är en mästare på att ta parti för de svaga och utstötta. Hennes huvudpersoner är nästan alltid udda fåglar, ofta barn, ofta sprungna ur en trasig miljö. Det är mörka historier där kriminalgåtan hamnar i skuggan av personliga öden. Detta gör hennes böcker snarare till socialrealism en klassiska deckare.  Samtidigt är de riktiga bladvändare. Hur ofta stöter man på den kombinationen?

Lite omedvetet brukar jag bedöma kriminalromaner efter en mental "deckarmall". Det är som att thrillers går i en specialklass där jag helt enkelt förväntar mig lite lägre prestationer än hos romanerna. Belinda Bauer behöver inte pressas in i den där deckarmallen. "Livets och dödens villkor" är en ruskigt bra (ruskig och bra?) bok i sin egen rätt.

Torsten Wahlunds röst är numera intimt sammankopplad med Bauers mörka psykologiska thrilleruniversum. Han gör som vanligt ett stabilt jobb som uppläsare. Mer Torsten hade inte skadat på ljudboksfronten.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

onsdag 17 december 2014

Odettes tio-i-topp: Känn ingen press Backman!

För tredje året i rad toppar Fredrik Backman min topplista. Ingen press Backman, men gärna en lika bra till nästa år… ;-)


1. "Britt-Marie var här" (Fredrik Backman)
Britt-Marie är en 63-årig kvinna som fått höra att hon är en passivt aggressiv ältande gnällkärring. Hon har lämnat storstan och sin otrogna man efter 40 års äktenskap, Borg har gått igenom en finanskris som inte lämnat något annat efter sig än till salu-skyltar och en ölstinkande pizzeria. Britt-Marie hatar fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap, det är det sannerligen inte. Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. För när det kommer till kritan finns bara en universell sanning om samhällen vid vägar: Pizzerior och fotboll är det sista som överger människorna.





2. "Lewismannen" (Peter May)
I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis påträffas liket efter en ung man. Av den patologiska undersökningen framgår att mannen blivit knivmördad och att han troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. I övrigt har polisen bara en ledtråd: DNA-analysen visar att offret på något vis är släkt med Tormod Macdonald, en åldrad lantbrukare från ön.
Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet och ingen har någonsin hört talas om några släktingar. Numera lider han av svår demens och har små möjligheter att själv bringa klarhet i situationen eller att försvara sig mot de misstankar som riktas mot honom.
Tormod är också far till Marsaili, den före detta poliskommissarien Fin Macleods första stora kärlek. Fin, som återvänt till ön för att restaurera sina föräldrars torp, inleder nu en privat undersökning. Han ser det som sin plikt att hjälpa den kvinna han aldrig slutat älska, men är samtidigt medveten om de bråddjup som plötsligt kan öppna sig när man börjar vända på stenar i det förutna.

3. "Björndansen" (Anders Roslund & Stefan Thunberg) 
"Björndansen" är en roman om den mest hänsynslösa och samtidigt mest uppfinningsrika liga vi sett. Om bankrånarna som kom från ingenstans. Men också om en familj, om broderskärlek som är starkare än allt, om fäder och söner. Om verklighet som blir dikt. Leo, Felix och Vincent - du kommer aldrig att glömma dem.

4. "Jag heter inte Miriam" (Majgull Axelsson)
Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna.
När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Hennes hem och familj är skött till perfektion, hennes utseende är alltid välordnat och hon är korrekt, lugn och välformulerad i allt hon gör. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten.




5. "Eleanor & Park" (Rainbow Rowell)
Två ovanliga människor. En oemotståndlig kärlek... Parks tråkiga tillvaro förändras när Eleanor hamnar bredvid honom på skolbussen. Rödhårig, storvuxen och konstigt klädd passar hon inte in. Men de funkar tillsammans. De möts i musiken, i serierna och en längtan bort. En oförglömlig berättelse om den första kärleken mot alla odds!

6. "Bombmannens testamente" (Lena Ebervall & Per E Samueson)
Advokaterna Ebervall & Samuelsson har skrivit en roman om bombmannen Lars Tingströms liv, om hur samhällets övergrepp drev honom till att för evigt skriva in sig i kriminalhistorien.

7. "Gökens rop" (Robert Galbraith)
Gökens rop är J.K. Rowlings hyllade deckardebut under pseudonymen Robert Galbraith. När en skandalomsusad fotomodell faller från en balkong i Mayfair, London tror man är det är självmord. Men hennes bror misstänker brott och söker upp privatdetektiv Cormoran Strike. Fallet blir krigsveteran Strikes neddekade detektivbyrås räddning.




8. "Lotus Blues" (Kristina Ohlsson)
En desperat man kommer till advokat Martin Benners kontor och berättar att hans syster behöver hjälp. Det är bara det att hans syster är död. Innan hon tog sitt liv erkände hon fem mord. Nu vill brodern ge henne upprättelse och samtidigt få hjälp med att hitta hennes försvunne son Mio.
"Lotus Blues" är en hårdkokt thriller och den första delen i en serie om två.

9. "När kriget kom till Lyckhem" (Britt-Marie Mattsson)
I "När kriget kom till Lyckhem" skildrar Britt-Marie Mattsson en bohuslänsk familjs öde vid tiden för första världskriget. Vad fick de svenska utvandrarna att bli soldater vid västfronten?

10. "Bridget Jones: Mad about the boy" (Helen Fielding) 
"Bridget Jones dagbok" blev ett fenomen som lästes och älskades av kvinnor världen över. Den roliga, rebelliska antihjältinnan som alla kan känna igen sig i. Väger för mycket, dricker för mycket, ÄR för mycket. Men samtidigt osäker och sårbar. Nu är den efterlängtade uppföljaren här! Bridget har fyllt 50, har två barn, fortfarande trassel på kärleksfronten, och sociala medier gör inte...



Och en pocket som är ett måste nu i jul är ”God Jul”(Jonas Karlsson)!
Det lackar mot jul i kommunhuset och ledningen diskuterar hur de ska kunna göra något festligt med husets fasad. Trots nedskärningar och stundande eventuella varsel är alla överens om att det vore trevligt att i år överraska med en spännande julhälsning för att sprida lite glädje till kommuninvånarna. Snart bjuds lokalpressen in för att dokumentera projektet som vittnar om den fina lagandan som...





Odette Gross
Killbergs Bokhandel Helsingborg

måndag 15 december 2014

Årets bästa blandning

För den som älskar böcker är det alltid knepigt att välja. Men i år har Augustjuryn varit till god hjälp, liksom Svenska Akademien, för att lista mina bästa böcker 2014.

1. Lars Lerin: "Naturlära". 
Makalös konstbok av Sveriges mest älskade akvarellmålare. Här avporträtteras stort och smått, landskap som småkryp. Men det är också en fantastiskt fin bok att verkligen läsa. Lars Lerin är naken, öppen och otroligt beläst. Han citerar poeter på ett genialt sätt, reflekterar själv och man måste bara älska både boken och honom. 



2. Patrick Modiano: "Dora Bruder".
Vad ska man välja? är den stående frågan kring årets Nobelpristagare i litteratur. Jag svarar "Dora Bruder". Den rörande historien, fast förankrad i Parisadresser, om den 15-åriga judiska flickan som först lämnas bort av sina föräldrar och sedan rymmer, är oerhört rörande. Men mitt i hennes judiska tragiska öde finns ändå en ljuspunkt: Hon skaffar sig en liten lucka av frihet innan det är för sent.


3. Jacob Wegelius: "Mördarens apa".
Augustpriset i barn- och ungdomsklassen gick för andra gången till Jacob Wegelius, som både skriver och tecknar fantastiskt. Högst välförtjänt! Den fristående berättelsen om gorillan Sally är en urspännande äventyrsberättelse. Här finns onda och goda, mystik och resor, under ytan politisk dramatik. En verklig allåldersbok. Ge den till alla över elva år, läs högt för yngre, läs själv och njut av äkta Robinson Crusoe-känsla.

4. David Nicholls: "Vi".
Det var längesedan jag hade så trevligt i sällskap med en bok. Missförstå mig inte - här talar vi om engelsk feelgood, som inte alls är menlös på något sätt. Tvärtom. Stor dramatik infinner sig när det gifta paret i fyrtioårsåldern ska satsa på Den Stora Europaresan tillsammans med sonen som sedan ska till college. Mitt i natten, kort före avresan, väcks mannen av hustrun som meddelar att hon vill skiljas!
Hur ska nu detta gå? Jo, resa blir det - men alls inte som planerat. Engelsmän kan, kan man säga. Författaren gjorde tidigare dundersuccé med "En dag", som också var en riktigt fin historia. 



5. Joyo Moyes: "Etthundra mil".
Äntligen en ny Joyo Moyes, ni vet författaren till "Livet efter dig". Den blev otroligt älskad, och det bör "Etthundra mil" också kunna bli. Kanske har den inte riktigt samma tyngd, men det är en fin story om den ensamma mamman som sliter för sina ungars bästa med städjobb och sena kvällsturer på puben. När dottern visar sig vara mattegeni ställs de ekonomiska problemen på sin spets. En IT-miljonär kommer i deras väg, men visar sig också ha trubbel i sitt liv, misstänkt för insideraffärer. Låter det jobbigt? Ingenting mot hur huvudpersonerna har det. Men engagerad blir man när man läser Moyes, det kan jag lova.


6. Linda Olsson: "I skymningen sjunger koltrasten".
Vill man läsa en författare med poetiskt språk och vemodig ton väljer man Linda Olsson. Den nya romanen av den svensk-nyzeeländska författarinnan har låtit vänta på sig. Så skriver hon också oerhört vackert om tre kantstötta människor i en trappuppgång på Söder i Stockholm. Utanför fönstret sjunger koltrasten, ett brev kommer fel, motvilligt knyts relationer och, till slut, finns det ljus och hopp. Definitivt en Linda Olsson-roman för den som älskade "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".

7. Peter May: "Lewismannen". 
Blodiga deckare tilltalar mig allt mindre med tilltagande ålder. Däremot läser jag gärna en välskriven deckare som utspelas i miljö som författaren känns hemma i, med människor som formats av kärva villkor. Så är fallet i Peter Mays andra deckare (den första fick pris). Vi befinner oss på Yttre Hebriderna, på ön Lewis. Här har ett mosslik råkat grävas upp under torvbrytningen. Den välbevarade kroppen visar sig inte alls vara tusentals år gammal. På ena armen finns nämligen en Elvis-tatuering. Huvudpersonen, en kriminalare som återvänt till hemtrakten, luskar i fallet även av privata skäl. 



8. Malala Yousafzai: "Jag är Malala".
Den får heta så, boken om den mest fantastiska unga tjej vi sett och hört. Den pakistanska modiga flickan lät sig inte tystas av talibanerna som sköt henne i huvudet. Alla, verkligen alla människor, borde få läsa denna fredspristagares historia!


9. Kristina Kappelin: "Rom". 
Den eviga staden är vi många som aldrig tröttnar på. Och när man inte kommer dit, kan man alltid läsa om den fantastiska staden med lager-på-lager-historia. Kristina Kappelin, utrikeskorren som har lyckan att leva där sedan många år, känner sin stad och kan också förmedla dess natur. För när det kommer till det viktigaste - maten, människorna och livet - finns det mycket njutbart men också ett minne av gammal grymhet. Ett måste i bokhyllan för Rom-älskaren!

10. Anna Jansson: "Julklappstjuven". 
Barndeckare kan minsann vara spännande som bara den. Emil Wern har sin detektivbyrå i en gul kiosk på tomten innanför ringmuren i Visby. Här får han ta sig an ett fall som mamma polis inte klarar ut: Någon tar sig in hos familjer och stjäl klapparna som ligger under granen! Emil Wern går högst professionellt tillväga och lösningen av fallet är genial.

Bonusboken: Mårtén Sandén: "En stackars liten haj". 
Om rädslor, mod, vänskap och lojalitet handlar bilderboken "En stackars liten haj". Här är pojken som är så rädd för hajar att han knappt vågar gå på toa. Men så måsta han en dag bada, och minsann, upp i badkaret kommer en stackars liten haj, så ledsen och rädd att tårarna sprutar. Pojken inser att han måste övervinna sin rädsla och hjälper hajen tillbaka till Mamma Haj. Jättefina illustrationer och härlig berättelser för förskolebarnen.





Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

söndag 14 december 2014

Utrensning

Ja fullt så illa som i Sofi Oksanens makalösa roman är det nu inte, men aktiviteten jag ägnat mig åt de senaste dagarna är icke desto mindre förknippad med stark separationsångest.

Vanligtvis går det till såhär: Jag ställer mig framför bokhyllan. Tittar noga. Tittar ännu mera noga. Plockar ut tre pocketböcker. Tänker att det är för lite, det vill säga ändå ingen idé. Sätter tillbaks dem.

Förstå då hur mycket självkontroll som krävdes för det här!


Inför invigningen av övervåningens nya helväggshylla har jag lyckats extrahera fem, jag upprepar fem, bärkassar med böcker ur min bokhylla. Och jag lovar att allt inte är gammal kurslitteratur. Märkligt nog tycks jag ha exakt lika många böcker kvar. Hur är det möjligt?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

lördag 13 december 2014

Roy Andersson - Hu' go som helst?

Jag är Roy!

Apropå texten om "Utan personligt ansvar" tidigare i veckan kände jag osökt mig manad att skriva några rader om vådan av att läsa in verklighet i fiktionen. 

"Jag är Hugo Rask" hojtade Roy Andersson frejdigt tidigare i höstas. Och förstörde således läsningen av "Egenmäktigt förfarande" för de stackare som ännu inte tagit del av Kultursveriges sämst bevarade hemlighet. Under de senaste månaderna har jag hört flera av mina vänner beklaga sig över hur Roy liksom tvingar sig in i deras läsning. Hur de än försöker skapa sig en egen Hugo står Roy där i kulissen, redo att rycka av sig lösmustaschen.

När jag läste litteraturvetenskap (detta var 90-talet, autofiktion var ännu inte så stort) var biografisk läsning the big no-no. Kanske kvästes min nyfikenhet redan där av poststrukturalismens sanningskritiska filt. För jag är glad att jag läste boken innan jag "visste". Märkligt nog var jag nämligen helt ointresserad av vem den verkliga förlagan till Hugo Rask var. Jag kunde göra mig helt egna bilder av huvudpersonerna i Lena Anderssons bok. Skapa en läsning som bara var min, utan inblandning av den så kallade verklighetens skvallerhets.

I en tid när vi vet alldeles för mycket om de allra flesta kändes det skönt att låta romanen få vara just en roman. I mitt facebookflöde märkte jag dock mycket snart att det inte var så för alla. Det var också där jag fick reda på vem Hugo var "i verkligheten". Lena Andersson hävdar å andra sidan fortfarande bestämt att hon faktiskt producerat ett fiktivt verk.


Jag är Lena!
Min Ester Nilsson har för övrigt alltid varit en karbonkopia av Lena Andersson. Där fick väl jag för önskan om fiktion.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro