Missa inte vår PÅSKTÄVLING!

Ingen har väl missat att vi lottar ut en alldeles, alldeles underbar barnbok att trösta sig med när påskägget är slut.

Fem signerade exemplar av barnboken Svea tvättar ligger i potten i vår påsktävling. För att vara med och tävla skickar du namn och adress, samt svar på frågan nedan till bokia.killbergs@gmail.com. Senast tisdagen den 2 april vill vi ha ditt svar.

Och frågan lyder...

Hur gammal är Svea?

1. 3 år
X. 1,5 år
2. 2 år

Lycka till!

PS. I måndags gästade författaren Linda Palm och illustratören Jessica Lindholm oss här i Bokboxen. Läs deras gästblogg här.

Världens finaste jätte!

Kanske är jag på extra känsligt humör just nu, men när jag fick Den flottaste jätten i stan i min hand var jag nära att börja gråta för att den var så GULLIG!

Den handlar om jätten George, som är utled på sina gamla jättekläder - särken och sandalerna (klassisk jätte-outfit). Som tur är hittar han en affär som säljer jättekläder - och vips, så är han den flottaste jätten i stan! Men knappt har han hunnit ut ur jätteklädesbutiken förrän han träffar giraffen som fryser så fasligt om halsen. Självklart lämnar George ifrån sig sin slips. Och geten sen, som behöver ett nytt segel till sin båt... Jättens skjorta blir perfekt! Ni förstår vartåt det barkar.

Boken är skriven av Julia Donaldson och illustrerad av Axel Scheffler (duon bakom Gruffalon). De underbara, skeva rimmen är så fint översatta av Lennart Hellsing. Jag är svagt för rimmat. Och framför allt de lite skeva (en scarf åt en giraff (girarf) - ja, ni fattar). Och jag är svag för snälla jättar.

Boken gavs ut första gången 2002. Nyutgåvan är i tjock kartong, inte mitt favoritformat. Men i det här fallet är kartongen förlåten.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Sweet Sookie - Klart godkänd mysmysticism

Så... Äntligen... Har jag läst ut Charlaine Harris tolfte Sookie Stackhose-bok Deadlocked. Det börjar bli några stycken nu i serien, och man kan väl säga att nyhetens behag har lagt sig något. Dessutom fick jag någon slags moraliska betänkligheter när Erics och Sookies förhållande började bli väl våldsamt och lade ifrån mig boken under flera månader. Men, men, men... Säg den som kan hålla sig ifrån Bon Temps för evigt. Inte jag i alla fall!

Och när jag plockade upp boken igen häromdagen kändes det riktigt bra faktiskt. Ingen mer vålds-sex, istället den småputtrigt förnumstiga mysmysticism med deckarinslag som är Harris signum.

Här kommer en "kort" resumé. Håll i er:
Sookie kommer på Eric med en annan kvinna, som kort därefter hittas död på hans gräsmatta. Misstankarna faller direkt på Eric. Vem är det som vill sätta dit honom? Dessutom har Felipe de Castro med anhang kommit till Shreveport för att undersöka Victor Maddens död (och när det gäller den är knappast någon av våra huvudpersoner oskyldiga vet vi som läst förra boken). Tight läge. Minst sagt.
Samtidigt samlas diverse älvor som låsts ute när portarna till Fairy stängdes på stripbaren Hooligans. Det verkar som att fefolket har något i sikte.
Och så är det Sam, Sookies chef och numera affärspartner, som dejtar den aggressiva varulven Jannalyn som har ett rejält horn i sidan till Sookie.
Lägg en näve kärlekstrubbel mellan Sookie och Eric till det och ni har ännu en klassisk Charlaine Harris-brygd. Och just det, just det, just det... Sookie har ju det där magiska föremålet som hon hittat i sin mormors gamla byrå. Hur ska hon använda det???

(Jag läser igenom vad jag skrivit och är tvungen att skratta. Så underbart ostigt det låter! Detta är onekligen höjden av guilty pleasure.)

Som vanligt fullt ös alltså, men jämfört med förra bokens blodkantade vampyrslakt känns Deadlocked ändå ganska nedtonad. Om man till nedtonad kan räkna en halshuggning, tidigare nämnda vålds-sex, lite bilkrascher, en kidnappning och några avvridna nackar... och det kan man ju. Jag tycker det var ganska skönt. Men märker ju att jag inte läser med samma entusiasm som i början av serien.

Passade på att se klart säsong fem av True Blood också, liksom när jag ändå var igång. Och inser att mina invändningar mot böckerna och serien numera är de samma (även om bok och tv-serie till sin karaktär är väsenskilda). Trots att det händer saker. Exakt. Hela. Tiden händer det saker. Så blir det till slut lite långtråkigt. Det är så fullt av parallellhandlingar, halvoviktiga karaktärer som tar plats och överraskningsmoment att jag tappar tråden. Så var det väl ändå inte i början? Allt var bättre förr (minns True Bloods fenomenala förstasäsong! Och fina, fina Dead until dark). Voj, voj. Osv. Men jag hade en trevlig stund med Sookie. Den här gången också.

Jag hyser dessutom en förhoppning inför nästa bok som jag inte vill avslöja än, men som jag tycker att slutet ger fog för. Jag kan säga så mycket som att den har att göra med Sookies kärleksliv. Och den inkluderar inga vampyrer. Serien närmar sig sitt slut. I nästa bok ska säcken så vitt jag förstår knytas ihop. Vi får väl se vad den har att bjucka på. Jag hoppas på något riktigt fint.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Tävling: Vinn signerat exemplar av "Svea tvättar"

Vi lottar ut fem signerade exemplar av barnboken Svea tvättar. För att vara med och tävla skickar du namn och adress, samt svar på frågan nedan till bokia.killbergs@gmail.com. Senast tisdagen den 2 april vill vi ha ditt svar.

Och frågan lyder...

Hur gammal är Svea?

1.  3 år
X. 1,5 år
2. 2 år

Lycka till!

PS. I måndags gästade författaren Linda Palm och illustratören Jessica Lindholm oss här i Bokboxen. Läs deras gästblogg här.

Serier från Engelsfors, en snabb aptitretare

Okej, okej... Det kan vara svårt att leva upp till högt ställda förväntningar, det förstår jag också. Men jag hade faktiskt hoppats på mer av Berättelser från Engelsfors, spinoff-seriealbumet till storfavoriterna Cirkeln och Eld.

Och med mer så menar jag egentligen bara längre. Kanske är jag också fel mottagare, jag är ingen novell-tjej (det finns undantag, som ni vet, men de stavas till exempel Alice Munro), utan vill ha långa, välgödda berättelser att förlora mig i.

Men Berättelser från Engelsfors går fort att läsa. Jättefort. Kanske 20 minuter. Och det räcker verkligen inte för att bota min Engelsforsabstinens. Jag erkänner. Jag läste snabbt. Jättesnabbt, för att jag var nyfiken på vad jag skulle få veta som jag inte redan visste. Jag ville helt enkelt ha en ny bok. Jag ville ha Nyckeln redan nu. Inte i höst. (När exakt släpps den egentligen?!?!)

Det är egentligen inget fel på seriealbumet. Åtta noveller, var och en bunden till ett Tarot-kort (very Mona Månstråle); Månen (Ida), De Älskande (Gustaf och Rebecka), Vagnen (Olivia), Den Hängde (Elias), Tornet (Adriana), Frestelse (Linnéa och Vanessa), Magikern (Minou), Kejsarinnan (Anna-Karin).

Idén med att utveckla historien kring De Utvalda är lockande (jag, till exempel, blev ju väldigt lockad). Och jag gillar det. I 20 minuter. Tar och läser om boken nu, och gillar den i 20 minuter till. Men sen vill jag ha mer!

Har du inte läst Cirkeln och Eld - gör det först. Dels är de underbart långa (men går alldeles för snabbt att läsa), dels blir misstänker jag att serierna obegripliga utan förkunskaper. Det här är för de redan bitna. För oss som inte kan få nog av Engelsfors.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Gästbloggare: Jessica Lindholm och Linda Palm

Idag slår vi till med två premiärer i vår gästbloggarkategori: Dels låter vi för första gången två gäster dela på utrymmet. Dels är det första gången barnboksmakare skriver under den här vinjetten. Välkomna Linda Palm och Jessica Lindholm!




Linda Palm: Författare

En nutida småbarnbok, full av bus och igenkännande vardag. Precis så tänkte jag när började skriva mina noteringar inför manuset till den nya serien av böckerna om Svea.

Att det blev om just Svea är inte konstigt alls. Hon är ett av mina barn och väldigt full med bus. En given inspirationskälla. Det händer saker mest hela tiden och trots att det många gånger kan vara lite svettigt som förälder skrattar vi gott tillsammans.

Jag har förstått att den här vardagen finns i de flesta familjer. Behovet av nya böcker för de allra yngsta har länge varit stort, i bokhyllan hemma hos oss men också på förskolor, i butiker och på bibliotek.

Det påverkade mitt val av målgrupp den här gången. Jag har tidigare skrivit 15 barnböcker men denna gång blir det premiär för just småbarnsåldern 0-3 år.

Ibland kan det vara svårare att skriva en text med väldigt få ord. Den ska säga så mycket.

Jag började som vanligt att skriva ett långt grovmanus, allt jag ville ha med i text på varje sida. Sedan ”skala” och ”skala” för att slutligen välja de ord som beskrev allt jag ville ha fram. En process som tar tid men viktig för att nå de små.

Som pedagog tycker jag att det sista uppslaget är en extra bonus. En sammanfattning, en så kallad ”storyline” i bilder där du tillsammans med ditt barn kan prata om det som hänt i boken.

 Läs gärna mer om mig och mina böcker här: www.lindapalm.se

Jessica Lindholm : Illustratör

I över tio år har jag, på heltid, ritat bilder av barn. Det har blivit så då de barnböcker jag illustrerat mest handlat om barn. Glada barn, ledsna barn, arga barn – hela registret och det är nog det jag tycker är roligast med mitt jobb. Att försöka beskriva en känsla genom ett snett leende, en liten rynka på ögonbrynet eller armar nedtyngda av hopplösheten när ens snuttefilt inte är torr. Så är det för Svea i Svea tvättar. Hennes filt är blöt men hon vill ha den ändå – NU!

Det är min favoritbild i boken, för visst känns det så ibland när något går emot. Man vill bara gråta, slänga sig på golvet, men det kan man ju inte. Man är ju vuxen.


Svea tvättar är Linda Palms och min femte bok tillsammans. Vi är ett bra team, väldigt olika men just därför ett bra komplement till varandra. Det börjar med att Linda får en idé, en text, som jag sen läser. Ibland har Linda en bild av hur figuren ska se ut och då ligger den i bakgrunden när mina egna bilder dyker upp i huvudet. En lång kedja av mail startar. Jag petar i Lindas text och Linda kommer med synpunkter på bilderna. Vi tycker inte alltid lika, vilket bara är bra, men efter att bollat fram och tillbaka några gånger enas vi alltid.

Jag ser fram emot att få följa lilla Svea och hennes bus i kommande böcker. Ser fram emot att försöka hitta den rätta känslan (och kanske känna igen mig igen) i de olika situationer Svea hamnar i.

Ser mer av vad jag illustrerat: www.jessica-lindholm.com


Om boken:
”Svea är ett och ett halvt år och dagarna fylls med bus. Det är så hon upptäcker! I den här boken träffar ni Svea när snutten tvättas - i toaletten. Som tur är hittar mamma och Svea en lösning som gör att allt blir bra till slut.
Sveaböckerna innehåller situationer som alla småbarnsföräldrar kan känna igen sig i. Situationer som kan vara lite stressande mitt i vardagen, men som är lättare att le åt i efterhand. I slutet av boken upprepas bilderna i en så kallad storyline så att du tillsammans med ditt barn kan sammanfatta boken.”


Snart kan du vinna ett signerat exemplar av Svea tvättar! Håll utkik!

Bokhandlarna svarar: Vilken bok vill du se filmatiserad? (del 2)

Susanna Mattsson, Jägersro: Ja, det här är ju ett trixigt kapitel... Regeln säger ju att boken alltid är bättre än filmen, och älskar man en bok... Ja, då vill man helt enkelt inte se den på bio (ett nyligt exempel är filmatiseringen av Bilbo, förlåt Hobbiten). Men under lyssningen av Ett land i gryningen (ja, jag tjatar om den, men boken är helt enkelt rullans grym!) så slår det mig gång på gång hur bra den här mäktiga historien om ras- och klassmotsättningar i det tidiga 1900-talets USA hade gjort sig som film. Andra Lehane-alster; Mystic River, Gone Baby Gone och Shutter Island, har ju dessutom filmats med tillfredsställande resultat. Jag förstår faktiskt inte alls varför inte Scorsese inte redan är på den? Och är inte han intresserad kan jag tänka mig Sean Penn bakom kameran. Kom igen killar, vad väntar ni på?

Odette Gross, Helsingborg: Jag har funderat och funderat sedan jag fick frågan ”vilken bok jag vill se som film” förra veckan utan att komma på något bra svar. I dag kom jag på att det i sig är svar på frågan! Jag vill inte se bra böcker filmatiserade för de lever i stort sett aldrig upp till mina förväntningar (undantag är allt av Astrid Lindgren).

Det betyder inte att jag inte går och ser filmerna, eller att jag tänker sluta göra det. Och förmodligen kommer jag att stå först i kön till filmen En man som heter Ove…

Och om jag absolut, med kniven mot strupen, måste välja en film så tar jag Mörk jord av Belinda Bauer.

Veronica Wästergård, Växjö: Jag är ju lite svag för romantiska komedier, där man kan sitta och med ett fånleende hela filmen igenom. Då är denna perfekt.

Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det. Däremot hade hon planerat allt för sina väninnor, Maggan, Rebecka och Susanne, som chockas rejält av hennes testamente. De får dela på allt alla miljoner och alla spännande investeringar som de inte hade en aning om att hon hade.
Men först måste de uppfylla vissa villkor Vill de och kan de göra Sonja till viljes?

Tre ordinära +50 kvinnor rycks upp från sina liv för att börja om på nytt för att följa deras drömmar. Den utspelar sig på flera ställen i Europa bl.a. Paris och är fullmatad med allt vi tjejer vill ha i en film. Drömmar som går i uppfyllelse, lyxliv, resor och så en gnutta romantik.

En lite ovanlig bok som har fastnat hos mig som med bra skådespelare (och snygga såklart) kan bli en fantastisk film.

 

Eva Killberg, Ängelholm: Rätta tiden i Paris - Vissa böcker är bara så självklara filmmanus. Senaste romanläsningen gav en sådan känsla. Tänk bara: Paris, 1920-tal, "alla" var där. Gertrude Stein, makarna Fitzgerald, Ezra Pound. Tänk Pamplona, tjurfäktningar på liv och död. Tänk idylliska alporter innan massturismen kommit dit. Och franska rivieran när rika amerikaner och engelsmän skapade lyxkänslan som lever kvar. Vilken fest för ögat!

Mitt i allt detta, som huvudpersoner: Blivande författargiganten Ernest Hemingway och hans första fru, amerikanskan Hadley som stöttade honom i alla lägen. Undrar just vilka som skulle castas till de rollerna? En Brad Pitt i skägg och en osminkad Julianne Moore, kanske?

Men tills manuset är skrivet är faktiskt boken Åren i Paris av Paula McLain en riktigt bra story. Och allt skulle ändå inte få plats i filmen, som vanligt...

Bokhandlarna svarar: Vilken bok vill du se filmatiserad? (del 1)

När Johan fick veckans bokhandlarfråga, rann inspirationen till. Så mycket att han får en alldeles egen slot nedan. Resterande bokhandlare lovar att svara inom kort...

Det är en svår fråga. Att se någon av sina favoriter gå från bladet till bioduken kan vara en traumatiserande upplevelse.

När Jamie Delanos/Garth Ennis underbare anti-hjälte John Constantine (Hellblazer) tog steget över förvandlades han, av någon konstig anledning , från en blond, fyrtioårig britt till… mörkhårig, amerikan… och Keanu Reeves…?

Och, visst, även om filmen var bitvis underhållande - Cool Tilda Swinton som galne ängels Gabriel och komiskt överspelande Peter Stormare som Lucifer – så var den så långt från den fantastiska förlagan (Dangerous Habits) att serienördar världen över blev lite ledsna i ögat.

Liftarens Guide till Galaxen. Detta humoristiska mästerverk. Torde väl kunna bli en fantastisk film? (Faktum är ju att historien var radiopjäs innan den blev bok. Och har gjorts till både TV-serie och grafisk roman tidigare). Men näh. Trots att Douglas Adams själv jobbade med manuset i åratal, före sin död alltså, bidde det bara en kalkon av episka mått.

 Man glömde helt enkelt bort att det skulle vara roligt. Konstigt nog.

Problemet kanske är att många böcker helt enkelt är för svåra att klämma in i långfilmsformatet? Sagan om Ringen funkade ju, men så fick den ju tre hela mastodontrullar på sig också.

(Andra lyckade filmatiseringar av favoriter: Cormac McCarthys Vägen, Neil Gaimans Coraline, Anne Rices En Vampyrs bekännelse och Kings Nyckeln till frihet.)

Jag tror att lösningen för de flesta litterära verken stavas HBO. Och Miniserie. Lex Game of Thrones. Låt materialet få mer tid på sig.

Just nu är både Neil Gaimans Amerikanska Gudar, Stephen Kings Det Mörka Tornet och Guillermo del Toros Släktet under produktion över i Amerikatt. Fingers crossed.

Men om jag måste välja en…

Två. Två säger vi att jag måste välja.

Chris Cleaves Little Bee osar ju Oscarvinnare så det bara skriker om det. Lite nervös blir jag dock när jag läser att Nicole Kidman (inte en favorit) vill både producera och spela huvudrollen… Kan inte någon lätt dunka henne på knät med en blyklubba, Tonya Harding-style, och springa bort med kontraktet till Danny Boyle istället?

Terry Pratchett och Neil Gaimans Goda Omen, har legat i vad filmindustrin kallar ”Development Hell” i åratal. Olika regissörer, Terry Gillam den kanske mest högprofilerade, har legat i startgroparna vid flera tillfällen men något har alltid gått snett innan produktionens start. Finansiering, filmbolags oro för att stöta sig med religiösa grupper, spik i foten vad vet jag.

Med hopp om bättring.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Lika som bär?

Ni vet när man tror att man tycker sig känna igen en flong ny bok, fast man vet med sig att man rimligtvis inte kan ha sett den förr (eftersom den är ny, eftersom den just kom in till butiken...)?

Det hände mig nyss med Laurie Frankels Vi möts igen. Jag var liksom stensäker på att jag sett boken innan.

Och det hade jag ju också (nästan)! Det var ju bara det att den heter Jag ska egentligen inte jobba här, och är skriven av Sara Beischer.

Nåväl, går likheten längre än till omslaget och Frankels roman är lika fin som Beischers så är ju verkligen ingen skada skedd. Får väl helt enkelt ta reda på om så är fallet :)

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

ps. Det skulle ju för den delen ha kunnat vara Erlend Loes Stilla dagar i Mixing Part också... Fler draperier, någon?

"Stallo" - Trollskt och skickligt men lite väl långt

Vampyrer, varulvar, trollkarlar och besvärjare i all ära. Men var hittar man övernaturligheterna från vår nordiska sagovärld? Var är trollen, knytten, vättarna och skrymten? I Stallo av Stefan Spjut lyder svaret på den frågan. (I ärlighetens namn dväljs de även i Amanda Hellbergs fina slukaråldersbok Jag väntar under mossan från i somras - ett tips för er som ännu inte läst.)

Stallo är ett trollfolk inom den samiska folktron, och det här är berättelsen om dem. Men framför allt är det berättelsen om människorna som möter dem, och som påverkas av dem. Mer vill jag inte avslöja - bäst är att veta så lite som möjligt.

Stefan Spjut är en skicklig berättare med öga för detaljer och relationer. Mycket precist skildrar han det vardagliga livet samtidigt som han får det övernaturliga att komma så nära att jag tror på vartenda ord. Varför skulle inte folktrons väsen kunna finnas mitt ibland oss? Under läsningen av Stallo känns det helt rimligt.

Boken är svår att kategorisera, den innehåller både någon slags kriminalhistoria, samtidigt som den har uppenbara fantasyinslag. Lägg till det ögat för det  vardagsrrealistiska och boken kan lika gärna varit romanklassad. Bra är det oavsett. Inledningen där en liten pojke och hans mamma åker ut till en lånad stuga i djupaste skogen är helt enorm med sin klara blick för barnets universum. Jag blir också alldeles lycklig av några senare absurditeter som inkluderar en folkkär sagomålare samt en radioprofil.

Men tyvärr är boken alldeles för lång. Framåt mitten någonstans börjar det märkas att det som Spjut gör så bra, och som han är så förtjust i - de vardagliga samtalen, iakttagelserna, beteendena... gör han också alldeles för mycket. Med en tredjedels mindre text hade boken lyft till något storartat. Nu stannar det vid bra. Tajta upp och jobba hem till nästa bok, Stefan - så kommer vi att få ett storverk!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Bestsellerismen (myten om)

Som bokhandlare blir jag förundrad (och lite sur) över återkommande påståenden från tyckare, förståsigpåare och annat löst folk, som vill få det till någon slags allmän sanning att den fysiska bokhandeln bara fokuserar på "Bästsäljare".
"Det är ingen poäng att gå till en boklåda längre. De har ju bara högar av GW och Läckberg nuförtiden. Ingenting som jag vill läsa!" är sånt man kan få läsa på bloggar och kultursidor.

Men det stämmer helt enkelt inte. Trust me. I’m an Insider så det skriker om det.

Självklart har de alla rätt till sin åsikt. Det är säkert så de upplever, eller vill se, det. Dock kan ju jag till exempel tycka att Malmö ligger i Dalarna, det blir inte korrekt för det.

Fakta i fallet: Förra året köpte Bokia in 2960 titlar centralt, fler titlar än vad vi någonsin köpt in tidigare. Och det är bara de centrala inköpen som går ut till alla butiker. Egna inköp, lokala och engelska titlar t.ex. är inte medräknade.
Av dessa 2960 är endast en handfull s.k. "Bästsäljare" som säljer i stora volymer. De står för dock ca. 20% av kedjans bokomsättning, så visst är de viktiga för oss, men 80% av vår försäljning kommer ifrån resten av vårt breda utbud.

Klargörande: Den fysiska boklådan på din ort har samma utbud som den största nätbokhandlaren. Precis som de har vi miljontals titlar i vårt beställningssortiment.
Har vi inte boken i lager kan vi, i de allra flesta fall, fixa hem den till kunden på ett par, tre dagar. Skillnaden mot näthandeln? Vi har tusentals titlar hemma. Här och nu! Som du kan få med dig på en gång. Utan väntetid. Den du.

Faktum: Vi satsar mer och mer på "smalare" böcker. Bokhandelstitlar så att säga.
Vissa andra aktörer på bokmarknaden, t.ex. varuhusen som rimmar på "Fika" och "Gloop" har satt i system att dumpa priserna på nya bästsäljare av GW/Guillou-typ för att använda som lockvaror. Själv funderar jag på att installera en mejerikyl bredvid pocketavdelningen och kränga mjölk för en femma litern. Det skulle nog inte den lokale "Fika"-chefen gilla….
(Trist för en bokhandlare när kunderna tror att en purfärsk roman, som kostat mig 160 kr att köpa in, borde kosta 169 i butik. Nu är det 22 år sedan jag tog min ekonomexamen, men så mycket minns jag ...)

Vi satsar ofta och gärna på debutanter, just på grund av problematiken ovan. Kanske får vi ha dem "ifred" i boklådorna ett tag. Glöm inte att det var bokhandeln som lanserade och lyfte författare som Johan Theorin, Jonas Jonasson, Kristina Ohlsson, Fredrik Backman – om vi ska ta några relativa nykomlingar (som nu är giganter).

Ännu mera fakta: Det ges ut oändligt mycket fler titlar nu än förr i tiden. Även om de stora förlagen börjat skära i sin utgivning ökar det konstant. Nya förlag poppar upp som svampar ur jorden hela tiden. Naturligtvis kan vi inte köpa in dem alla. Våra butiker har både ekonomiska och fysiska begränsningar. Alla böcker får helt enkelt inte plats.

Är det jättesurt för ett litet förlag som ger ut en debutant de tror stenhårt på och en stor återförsäljare inte tar in den? Visst.
Eller för dem som köpt in en utländsk prisvinnare som sålt bra på hemmamarknaden när den faller bort i våra inköp? Självklart, men så ser verkligheten ut.
Är man en aktiv och engagerad bokhandlare, och boken blir uppmärksammad/efterfrågad, tar man naturligtvis hem den till butiken. De stora bokkedjornas butiker är inte Nordkorea. Vi har full frihet att beställa hem böcker vi tror på även om kedjan inte köpt in dem centralt.

Finns det inga problem med våra inköp och vårt utbud då?
Jovisst.

Vi köper ofta in alldeles för stora volymer av vissa titlar, ofta för att få en bättre rabatt. Blir boken inte en succé blir det stora returer, till höga kostnader för både bokhandel och förlag.
Mumma för transportindustrin. Trist för alla andra.

Vi missar ibland andra succétitlar helt och hållet. (Lex Hemlige Kocken)
Tyvärr har vi inget facit på vad som kommer slå.
Är det någon som har det, vänligen skicka det till mig.

Branschen kan vara lite trög och långsam ut ur startfållan när en titel blir en oväntad hit. Det kan vara svårt att snabbt få ut den till butikerna. Marknadsföring planeras långt i förväg och är krånglig att ändra med kort varsel.
Förlaget själva blir också ofta tagna på sängen av sådana överraskningar och har inte tryckt upp nog så det täcker efterfrågan.

Böcker får också allt kortare tid på sig att nå framgång. Med den aldrig sinande ström av nya titlar som anländer till butikerna är risken stor att en bok som inte nått sin publik efter 5-6 månader åker i retur till förlaget. Kanske inte ens får chansen att ligga framme under julhandeln.

(Eller som förlaget XXXXXXXX gjorde förra året. Storsatsar på lovande deckardebutanten XXXX XXXXX och får ut 8000 ex i bokhandeln. Böckerna hinner knappt landa på nyhetsborden innan förlaget bestämmer sig för att ge ut den i pocket efter bara 5 månader. Blir sedan förvånade, och skyller på "depression i bokhandeln" i branschpressen när man får 4000 ex i retur redan efter sommaren…. Well Duh! )

Så, kliv in i din lokala boklåda.
Titta förbi GW/Läckberg-högarna och Femtio Nyanser-berget på topplistan.
Den andra litteraturen finns där.
Inte gömd i ett arkivskåp, i en städskrubb med trasig belysning, under en filt eller bakom en dörr med skylten "Varning för Leoparden!".
Helt öppet.
Fråga din bokhandlare.
Hen berättar gärna för dig om den.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

Engelsforspepp igen!

Åååååå, nu är det inte många dagar kvar till Berättelser från Engelsfors kommer ut (20 mars! 20 mars! 20 mars!). Peppar med boktrailern så länge och försöker att inte känna mig alltför besatt.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

JAG. EN SPRÅK POLIS

Hej, jag heter Johan.

(Hej Johan!)

Det är nu tjugosex dagar, sex timmar och sjutton minuter sedan jag senast klagade på en bekant som särskrev i ett facebookinlägg.

Det är fem dagar sedan jag skrek rakt in i Sydsvenskan för att en reporter inte kunde skilja på ”de” och ”dem”.

Det har dock bara gått fem timmar sedan jag fick ryckningar i ögonvrån när en kund frågade efter ”Fifty Shades”-triOlogin.
”Ja, hela TRILOGIN står här”, sa jag lite snällt sådär.

En bra sak med sociala medier är dock att man lätt hittar likasinnade, vad det än gäller.
Jag har tillbringat mycket tid i den varma gemenskap en språkpolis finner på sidor som Sverige mot Särskrivning och Skyltat.se.

(Jag pausar här en stund medan ni som inte besökt ovan nämnda sidor klickar på länkarna och skrattar loss en stund …..  )

( ……….. )

(Ok? Tillbaka nu? Då kör vi vidare.) 

”Detta skulle ju göra sig perfekt som en liten presentbok!” tänkte jag en dag för mig själv.
Men tankar för sig själv kommer inte långt om man inte uttrycker dem.
Så jag passade gentilt idén vidare till några bekanta inom förlagsindustrin.

Och se de nappade minsann!

Med en vänlig hälsning som lök på laxen! Man tackar!

(Eventuella royaltycheckar kan skickas till Bokia Center Syd, Löddeköpinge sil vous plait! )

 Boken, Skum kanin med ananassmak av Stellan Löfving & David Stark, finns ute nu!

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

I väntan på röken

Medan ni väntar på den vita röken från påvevalet och Sixtinska kapellet - passa på att läsa litet aktuell litteratur. Och i dessa jämställda tider - läs framför allt Donna Woolfolk Cross Påven Johanna. En av de mest spännande böcker som skrivits, jag lovar!

Eller läs om Dan Browns Änglar och demoner, för spänningens skull. Och faktiskt - nödutgången för påvarna till Castel San Angelo finns på riktigt!

Man kan också tänka sig Göran Häggs Påvarna eller Göran Rambergs Påven hade sju barn. De berättar en hel del om hur påvarna levt om förr. Läs och låt dig förfäras...

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Lite grönt i väntan på utomhusvåren

Så har våren kommit (till hyllan). Ute är det kallt som attan men det gör ju inget när man behärskar tekniken att dra sig undan till en annan värld. Det vill säga om man är läskunnig, vilket jag lyckligtvis blivit med åren.

Det fina med trädgårdssäsongen i bokhandeln är att man redan från början får ta del av skörden från förlagens gedigna arbete och först ut är två böcker från en ny serie på Ica bokförlag. Så här skriver förlaget på sin hemsida:

”Den nya bokserien Gröna Fingrar visar att vem som helst med enkla medel kan skapa en lustfylld trädgård. Varje bok behandlar ett begränsat ämne. De två första böckerna, Beskära träd och buskar samt Växthus och uterum, följs våren 2014 av Odla i pallkrage samt Perenner. Gemensamt för alla titlarna är att basfakta kombineras med idérikedom och vackra bilder som förstärker känslan av att alla som vill kan få gröna fingrar och förverkliga sina trädgårdsdrömmar.”

I båda böckerna är det just grunden av praktisk och pedagogisk basfakta som är den största behållningen och det gör de till perfekta presenter till en nybliven trädgårds- eller växthusägare.

Ofta är de gröna böckerna antingen utpräglat praktiska som ovan nämnda böcker eller så är de mer inriktade på att inspirera. De senare passar i stort sett alla de där i bekantskapskretsen som redan kan allt och har allt och som bara behöver lite inspiration!

”Tänk att kunna plocka en solvarm doftande citron hemma i trädgården”

Camilla Arvidsson, författaren till Citrusdrömmar, har i denna härliga lilla bok fångat känslan av medelhavsklimatet. Med utgångspunkt i naturen och odlingar på Mallorca ger hon tips på hur vi här hemma i kalla Sverige kan återskapa en liten del av paradiset. Det är en vacker men också användbar bok som kanske framförallt ger hopp om att det ska gå att få plocka en solvarm, doftande citron här också, om än det kanske inte blir så många fler.

”Skapa en egen grön oas som du kan njuta av året runt!” 

För den som inte har något behov av extravaganta medhavsfasoner utan bara vill ha en fantastisk klimatanpassad trädgård bjuder Dina drömmars gröna trädgård på riktigt trevlig läsning. Författaren Carina Bergius har åkt på upptäcksfärd bland några av landets schysstare trädgårdar och vi får följa med på en inspirerande resa. Bästa trädgårdscitatet står intervjuade Heidi Palmgren för ”Det finns inga gröna fingrar. Jag har inga gröna fingrar. Det enda jag har är ett skitigt pekfinger. Det kör jag ner i jorden. Är det blött så vattnar jag inte.”

Svårare än så är det väl oftast inte, men om i fall att du vill ha en heltäckande, tillgänglig, säsongsupplagd, steg för steg handbok är Handbok för din trädgård klockren!   

”Tajming betyder mycket i trädgårdsammanhang”

Susanna Hultin är hortonom och har synts i en rad böcker, magasin, och trädgårdsprogram. Hon är alltså ett fullfjädrat proffs som nu satt ihop en säsongsbunden trädgårdsguide med handfasta tips och råd. Ett måste för alla som idag använder sig av det tidskrävande googlandet för att ta reda på när och hur ”det där” skulle beskäras eller rensas, sås, planteras om och så vidare. Tänk vad skönt att inte behöva dubbelkontrollera med tre fyra sidor som alla säger olika saker bara för att till slut behöva chansa på nåt sorts medelresultat som du ändå kommer att ångra när du framåt kvällen kollar ytterligare en sida som säger tvärtemot de tidigare.


Jag säger bara, köp en bok och spara tid och energi som du kan använda ute i friska luften istället!

Joachim von Trampe

Bokia Killbergs Kristianstad

Gästbloggaren: John O'Farell

Bokboxen proudly presents... Vår andra utrikiska gästbloggare någonsin: Den ypperligt rolige John O'Farell! Nedan berättar han om hur det gick till när han skrev Mannen som glömde sin fru (rykande aktuell i pocket). Håll till godo kära läsare:

The writing process of The Man Who Forgot His Wife

I am always fascinated by the process by which other writers produce their books. ‘I can only write with a quill on aquamarine vellum in the converted dovecote of my Tuscan farm’ or ‘I dictate everything into the voice recognition software on my palmtop and that works really wkqjhg’. I have just finished my fourth novel and this time round I kept a sort of progress diary to record problems and ideas. The first entry in this journal reads ‘I have absolutely no idea what Novel #4 is about. I don’t know the subject matter, the characters, whether it’s written in the third person or the first person, where it’s located or when it is set…’ and I carried on like this for two or three pages. When I got home that evening my wife asked me if I’d had a good day’s writing. ‘Yes, I did a thousand words.’ ‘That’s fantastic! Well done.’ All writers are haunted by that scene of the author in The Shining; typing away for days and nights but all he’s written is ‘All work and no play makes Jack a dull boy’ over and over again. At least he’d settled on a sentence to repeat. There were times when I felt like doing that, but couldn’t commit to the name ‘Jack’ for that particular character.

Gradually I developed an idea of what this new novel should be about. I had looked around at my contemporaries and noticed a few of them were expressing dissatisfaction with the way their life had turned out. Some were making radical changes in an attempt to make up for apparent lost opportunities, some had even left their partners or completely changed careers in a mid-life crisis that bordered on panic. And I was thinking, ‘If only we could see our lives with completely fresh eyes; if only we could view it all from the perspective of somebody who has nothing.’ And that is when idea for The Man Who Forgot His Wife came along. I added the detail that before my narrator loses all memories, he had been in a middle of a difficult divorce. But now when he meets his partner as if for the first time, he falls completely in love with her. So it is basically a classic tale of ‘Boy meets Girl, Boy falls in love with Girl, Girl says ‘No thanks, I’ve already been married to you for twenty years and I’m not falling for that again!’

While I sat at home bogged down somewhere in the middle of the book, the early stages of publication were already swinging into action. I saw on the internet that readers could already order their copy now. My publishers sent me the completed dust jacket which I wrapped round an old dictionary and propped on my desk as some sort of sadistic, symbolic trophy.

‘Oh wow, is that your new novel?’ said friends seeing the book.
‘Ah no, that’s just the cover. I mean, the book inside does have all the same words as mine. But just not in the same order.’

Now the due date seemed to be approaching faster than the end of the novel. I started working evenings and weekends, struggling to accommodate the mass of material in my mental hard drive. And finally I reached the punch drunk stage where you think ‘I have no idea if I like any of this any more – maybe I should completely start again with that idea of the gay Viking.’ Somebody once said ‘You don’t finish a novel, you abandon it’ and so it is at the end of such a project that you slip into a sort of numb stupor in which you become vaguely aware that the paramedics from the publisher’s have taken over. You look down and see yourself nodding weakly as the copy-editor points out that one of your characters has changed gender half way through. I don’t think I awoke from my trance until the book’s launch party. One of the top brass at my publishers wandered across and said ‘Congratulations, John. So can we have the next novel from you to publish this time next year?’

He gets out of hospital in a couple of weeks.

- John O'Farell


John O’Farrell (f 1962) har bl a arbetat med stand up, skrivit manus inom humorgenren för tv- och radio (han var en av författarna bakom megasuccén Spitting Image i slutet av 1980-talet) samt haft sin egen kolumn i tidningarna The Independent och The Guardian. Han ligger också bakom sajten NewsBiscuit, en sida för brittisk satir, och är aktivt involverad i Labour-partiet. O'Farrells första roman Det bästa av två världar (2001), blev en storsäljare. Sedan följde andra skön- och facklitterära verk som Här är ditt liv (2004), Kan innehålla spår av nötter (2005), An utterly impartial history of Britain (2008) och An utterly exasperated history of modern Britain (2012). O'Farrells senaste roman Mannen som glömde sin fru kom ut 2012. John O’Farrell bor södra London med fru, två barn och en hund.

Tack och lov för Dennis Lehane!

 När jag ligger sjuk (som nu) verkar min smak förändras radikalt. Från att främst bruka slå på tv:n för K Special eller någon långfilm jag missat, frossar jag i skräp. Top Model, Real Housewives och de där programmen där slarviga ungdomar ska lära sig veta hut genom att bo hos en redig kristen familj på landet. Orkar jag ratta in ett naturprogram innebär det en betydlig känsla av finkultur, även om det skulle råka handla om killer sharks (som 90 procent av naturprogrammen på de så kallade kabelkanalerna plägar göra).

Visst kan omväxling förnöja, men efter ett par dagar börjar jag känna mig lätt illamående och smutsig (och det tror jag inte beror på sjukdomen eller att det råkade vara ett tag sedan jag släpade mig in i duschen).

Vilken tur då att jag ännu inte läst Dennis Lehanes Ett land i gryningen (det var uppföljaren: Nattens dåd, som kom ut för ett tag och sedan påminde mig om detta glapp i min läshistorik). För trött för att orka läsa med ögonen är ljudboken, med fina, fina Reine Brynolfsson som uppläsare, halmstrået som jag greppar tag i för att inte alldeles gå ner mig.

Så stort tack Dennis Lehane för att du räddar mig från ännu en dag av Top model-frossande. Och för att du har skrivit en sådan himla bra, och lång bok som klarar mer än en sjukdag i soffan!

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Otroligt men sant : "New Delhi - Borås"

Ibland känns det som himla skönt att byta onda avsikter och mord mot en riktig kärlekssaga. Jo, de finns - pau rigtiht.

New Dehli - Borås är en sådan osannolik men sann historia. Journalisten Per J Andersson har skrivit den rörande historien om indiske Pikej som cyklade(!) till sin kärlek Lotta i Sverige.
Man blir nästan skrockfull av berättelsen. Den nyfödde Pikej hade blivit spådd att han skulle gifta sig med en flicka som alls inte var från byn eller trakten, som var född i Oxens tecken, och som ägde djungel.

Lotta från Borås, å sin sida, åkte till London som ung och vurmade för Indien. Tog sig så småningom dit - och se, där fanns en porträttmålare som kallades Pikej. Som ni förstår - Lotta föddes i Oxens tecken och hennes familj ägde skog i Sverige. Och så sade det - Klick!

Det är riktigt mycket Indien i boken, med Pikejs bakgrund som lågkastfödd. Han som inte ens fick sitta med i klassrummet eller äta tillsammans med de andra eleverna för brahminerna, han som egentligen inte hade någon framtid i Indien, tog sig ändå både upp och fick minsann teckna porträtt av både president och Indira Gandhi. (Det finns bildbevis i boken, om det nu låter helt otroligt.)

Men det var till Lotta han ville. Och på en begagnad cykel gav han sig iväg, utan att ens veta var Sverige låg.
En vansklig resa - men medmänniskor längs vägen, tillförsikt och uthållighet gjorde det möjligt för Pikej att komma fram till Borås!

Läs och mys!

Eva Killberg
Bokia Killbergs Ängelholm

Fint och filosofiskt om liv och död

Var kommer vi ifrån? Och vart är vi på väg? De riktigt stora frågorna avhandlas i Petrus Dahlins och Maria Nilsson Thores nyutkomna Innan jag fanns.

Systrarna My och Py följer med morfar till landet. Mitt i vedhuggningen, under en oändligt stor och nattsvart stjärnhimmel, funderar de på vad man är innan man finns. Kanske en svävande bebisrymdfarare... ett pyttelitet hål... en komet med liten svans som sveper ner till jorden och in i mammas mage? Och morfar då, som är så gammal. När han dör. Vad händer då?

Det här är en mycket fin och filosofisk bilderbok om frågor som sysselsätter oss alla. Liv och död. Och svaren som ges? Frågar ni mig är de lika troliga som någon annan teori om existensen. Varför inte liksom? Jag blir gärna ett skrumpet frö som färdas med en stjärnvind när jag dör.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Halvsnygga besvärjare

Å, vad jag älskade första Twilight-boken! Den fick mig att känna mig som vilken vampyrbiten 14-åring som helst (det känns som ett tag sedan nu, men då kunde man faktiskt dagligen höra konversationer av typen "Åååååhhhh, Edward är så snyyygg!" "Jag veeeet, det bara mååååste finnas vampyrer i verkligheten!" Jag förstod dem.) Sedan gick det snabbt utför med serien, men den där första boken gav en mersmak. Vore fint att få uppleva det där sugande tonårstrånet och bladvändarkänslan igen.

Jag hade alltså mina förhoppningar inför läsningen av filmaktuella Beautiful creatures. Framför allt efter Lotta Olssons positiva recension i DN. Efter avslutad läsning kan jag väl säga att de inte infriades helt.

Storyn är enligt den numera klassiska modellen pojke-möter-flicka, flicka-visar-sig-ha-övernaturliga-egenskaper-som sätter-käppar-i-hjulet-för-kärleken, och vår förhoppning är såklart att kärleken ska övervinna alla hinder. Gott så långt. Jag köper hela konceptet.

I korta drag handlar det om Ethan, en sextonåring i en småstad i den amerikanska södern. Han känner sig (som så många sextonåringar) som en främling i tillvaron. Det blir inte bättre av att hans mamma nyligen omkommit i en bilolycka och att hans pappa därefter låst in sig i sitt arbetsrum. När den excentriska Lena börjar i hans klass faller han pladask. Det gör dock inte resten av det lilla samhället, som gör sitt bästa för att jaga iväg utbölingen. Samtidigt hotas Lenas existens av något mycket större och farligare än en ilsken lokalbefolkning. Kan Ethan hjälpa henne innan det är för sent?

Boken har en ganska hög ambitionsnivå, som slår Twilights med hästlängder. Man får såväl en historielektion (amerikanska inbördeskriget), som en orientering i den moderna amerikanska litteraturen (nåja, inte hela men Dödssynden, Räddaren i nöden med flera både nämns och refereras till - och det gillas ju skarpt!) och en inblick i en inskränkt småstadsmentalitet som känns någorlunda universell. Men, men, men... Jag får ju ingen feeling för kärlekshistorien! Alls! Hur mycket Ethan och Lena än trånar efter varandra, så är det som att författarna inte får till det. Och vad är det då för mening med en kärlekshistoria? Tanken är väl att den ska bära den här berättelsen genom ytterligare tre böcker. Händer det inget drastiskt på kärleksplanet i bok två så har serien allvarliga problem.

Men helt illa var det inte. Boken får medelbetyg, för det var underhållande hela vägen. Men att som Lotta Olsson jämföra med Cirkeln och Eld är att gå långt. Väl långt. Kanske inte helt Beautiful, men väl halvsnyggt  blir mitt slutgiltiga omdöme.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

"Här är den lilla gården" av Barbro Lindgren och Eva Eriksson

Oj, vad jag blev förälskad i denna lilla bok för de allra minsta barnen.

Var är gubben?
Var är katten?
Var är grisen?

Försök hitta dem om du kan…

Alldeles alldeles fantastiska bilder i en bok som jag tror ALLA våra små ”änglar” kommer att älska.
Tror jag ska köpa en till mig själv också :-)

Veronica Wästergård
Bokia Killbergs Växjö

Engelsfors revisited

Jag är nog inte ensam om att enträget vänta på del tre i Engelsfors-trilogin (efter att ha läst Cirkeln och Eld ville jag bara hoppa in och leva i böckerna). Eftersom Nyckeln dröjer ända till i höst är det tur att Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg förbarmat sig över oss stackars trängtande själar och beslutat sig för att i samarbete med tre tecknare ge ut en novellsamling i serieformat, där samtliga historier har anknytning till böckerna.

Berättelser från Engelsfors släpps först om  några veckor, men igår landade ett litet läsprov i butiken med en av de utlovat åtta novellerna. Jag kastade mig såklart över det lilla häftet, innehållande novellen Tornet, tecknad av Kim W Andersson (ni kan hämta den i våra butiker!). Den presenterar Adriana Lopez historia, kärleken som så när kostade henne livet. Och vi får dessutom en skymt av Rådets slutna värld.

Kanske är det min ackumulerade längtan som gör att jag blev nästan orimligt förtjust, men om resten av samlingen håller samma klass som denna första novell, så kommer i alla fall vi inbitna Engelsforsfans att bli mycket nöjda.

Utöver Kim W Andersson medverkar Karl Johnsson och Lina Neidestam i boken som släpps den 20 mars. I can hardly wait.

På böckernas Facebooksida finns fler smakprov och teasers.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro