Bellman Noir - Niklas Natt och Dags "1793".

"Året är 1793. Gustav III är död sedan mer än ett år. Sverige styrs med järnhand av friherre Gustaf Adolf Reuterholm. Ingen litar på någon. Överallt frodas paranoia och konspirationer.

I oktober hittas ett stympat lik i den stinkande sjön Fatburen på Södermalm i Stockholm. Kroppen saknar både armar och ben och har vanställts bortom all igenkänning. Trots att Cecil Winge vid Stockholms poliskammare är dödsmärkt av lungsoten åtar han sig att lösa mysteriet med Fatbursliket. Snart fastnar han i en väv av mörka hemligheter och bottenlös ondska vars trådar leder högt upp i samhällets topp."

Hur kan man inte vara nyfiken på Niklas Natt och Dags debutroman? I åratal har Fredrik Backman i sina krönikor lovordat "sin vän N"s talanger och litterära begåvning.
Nu är det upp till bevis.

Jag har dock av någon anledning alltid dragit mig för att läsa historiska romaner.

Kanske har det att göra med de Fogelström-böcker vi tvingades genomlida i gymnasiet.

(Ja, förlåt till mina gamla lärare, men de är så otroligt eländiga. Kanske inte precis vad en sjuttonåring behöver för att förälska sig i litteraturen ...)

Så det är med viss tveksamhet jag beger mig till det sena 1700-talets Stockholm. Men det dröjer inte många sidor innan de molnen skingras.

Jag sugs snabbt in i miljöerna och språket. Det är skitigt och eländigt. Lerigt, kallt och allmänt överjävligt för nästan alla inblandade. Om ni tror att vår i lungsot döende hjälte Cecil Winge har det illa, så är det en barnlek jämfört med vad andra olycksaliga stackare råkar ut för ....

"Bellman Noir" kallar förlaget genren. Mycket passande.

Det här är lite svensk "Les Misérables" (dock utan sånginsatser av Wolverine och Gladiator, tack och lov). Höglitterär historisk spänning. "Samhällets olycksbarn" möter "När lammen tystnar" ungefär.
Det må skilja dem nästan 150 år åt, men det här är det bästa jag läst i genren sedan Tom Rob Smiths fantastiska Stalinrysare "Barn 44".



// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Caroline Eriksson-tävling avgjord!

Då önskar vi god läsning till Paul i Höganäs, Jela i Mamö, Dirk i Bunkeflostrand och Ulrika i Löddeköpinge, som alla korrekt svarade att Caroline Erikssons bok "De försvunna" nu finns utgiven i 26 länder (varav Nordkorea inte är ett ...).


Grattis grattis!
Era signerade exemplar av "Hon som vakar" är på väg i posten. :-)


// Johan

Justin Cronins "Spegelstaden", äntligen på svenska!

“En spillra av mänskligheten har överlevt den stora epidemin och klarat sig undan viralernas intåg De få överlevande människorna har nu bott på en skyddad plats i Texas i tjugo års tid och hunnit föröka sig och blivit några tusen.

Efter att De första tolvs skräckvälde har störtats och de viraler som tillhörde dem tillintetgjorts lever människorna i tron att viralerna utrotats och de börjar så småningom flytta från sitt säkra muromgärdade område och breda ut sig över landet. Men det finns viraler kvar som håller sig gömda och bidar sin tid. Och fadern till De första tolv, Fanning, Noll kallad, har också överlevt. Hans raseri kan endast kväsas den dag då han kan förgöra Amy, Flickan från ingenstans, i ett sista slag mot mänskligheten.

Amy har även hon smittats men vet att hon utsetts till att möta Noll i slaget mellan människorna och viralerna och hon förbereder sig nu på att utmana honom."


Så har vi då, med "Spegelstaden", nått slutet på den sex år långa, apokalyptiska resa som Justin Cronin tagit med oss på.
(Läs mina texter om delarna ett och två här och här .)
Visst är det lite bitterljuvt?
Här har man gått i nästan fyra år och längtat efter finalen, och så har boken oskicket att bara ta slut efter en veckas läsning!

Det börjar bra. Riktigt bra.
Det har gått nästan tjugo år sedan händelserna i De första tolv. Viralerna förefaller vara endast ett mörkt minne, och människan är åter längst upp i näringskedjan. Man börjar komma ut från de murar bakom vilka man hållit sig i alla dessa år. Men är faran verkligen över?
Duh. Naturligtvis inte.
Då hade det ju inte blivit mycket till bok, eller hur?

Bara åttio sidor in tar boken dock en oväntad, och faktiskt ovälkommen, vändning.
Jag får nästan intrycket av att Cronin jobbat på en annan historia som han helt oblygt klämt in här av någon anledning. En historia som håller på i nästan 80 sidor!
Men när det sidospåret väl stängts är vi tillbaka på rälsen igen.

Det är mäktigt. Episkt. Magnum Opus-ish.

Och vi får ett slut. Ett riktigt slut. Inte alltid något man kan vara säker på nuförtiden …

Oavsett de invändningar jag har haft under svitens gång så blir helhetsbetyget mycket högt.
Det har nog aldrig skrivits en bättre dystopisk skräckberättelse.
Är du en skräck- eller fantasyälskare måste du kasta dig in i den här världen.
Nu.

And thank you for telling the story Justin.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Författaren Justin Cronin på inspelningen tillsammans med "Amy".

p.s  Sedan jag skrev den här texten, efter att ha läst boken på engelska förra sommaren, har det även blivit klart att FOX och Alien-regissören Ridley Scott gör TV-serie av hela konkarongen. Inspelning på gång. Premiär under 2018. Tummar hållna.
Läs mer här.

Tävla med Bokboxen - Vinn Caroline Erikssons nya thriller!

 

Visst blev ni också sugna på att läsa vår gästbloggares Caroline Erikssons Hon som vakar efter att ha läst hennes inlägg i måndags ? Nu har ni chansen att vinna ett eget signerat exemplar.

För att vara med att tävla ska ni svara på frågan nedan, skicka svaret samt namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se. Senast tisdagen den 19 september vill vi ha era svar.

 

Hon som vakar är Carolines fjärde spänningsroman. För sina första två böcker, Djävulen hjälpte mig (2013) och Inga gudar jämte mig (2014), baserade på verkliga svenska, historiska mordfall, fick hon många fina recensioner, men det var med den tredje romanen - "De försvunna" - som hon fick sitt internationella genombrott.

 

Hur många länder har "De försvunna" sålts till hittills?

1.  14
X.  26
2.  Alla utom Nordkorea

Lycka till!

Gästbloggaren: Caroline Eriksson - om "Hon som vakar".

En man balanserar på kanten till en avgrund. Han vänder sig om, möter sin frus blick och drabbas av en fasansfull insikt. Hon närmar sig inte för att hjälpa, utan för att knuffa honom mot en säker död. Det är upptakten till "Hon som vakar", min nya psykologiska spänningsroman.

Psykologisk spänning är en av de mest populära bokgenrerna just nu, inte minst efter globala bästsäljare som "Gone Girl" och "Kvinnan på tåget".  Men vad är egentligen psykologisk spänning och varför älskar så många - inklusive jag själv - den här sortens berättelser?

Psykologisk spänning utforskar det mänskliga medvetandet, med fokus på dess dunklare delar. Spänningen drivs av svek, skam och mörka hemligheter i nära relationer snarare än av våld, blod och bestialiska detaljer. I "Hon som vakar", liksom i mina tidigare böcker, är berättelsens nerv det som händer inom och mellan karaktärerna. Som socialpsykolog är jag oerhört fascinerad av just detta.

Vad som försiggår på ytan är en sak, du hör vad din bästa vän säger men kan inte vara säker på vad hen egentligen tänker och tycker. Du får aldrig veta vad som händer inne hos den "perfekta" grannfamiljen när de har stängt om sig. I mina berättelser öppnar jag dörren och släpper läsaren hela vägen in. Att få komma nära, bakom kulisserna, under ytan. För mig är det en del av charmen med psykologisk spänning, särskilt med tanke på de välputsade fasader människor idag är så bra på att visa upp för varandra, både i verkligheten och i sociala medier.

  Låt oss för ett ögonblick anta att du vore en karaktär i en psykologisk spänningsroman. Då skulle du inte kunna lita på någon. Det största hotet skulle inte komma från någon ansiktslös främling eller galen seriemördare. Det skulle komma från någon du har nära dig, någon du tror är ofarlig. Din granne. Eller kanske rentav din egen partner. Just så råkar det vara i Hon som vakar. Frågan är bara vem som spelar vilken roll i det eskalerande dramat mellan författaren Elena och familjen Storm, grannarna som hon inte kan låta bli att följa i smyg.

Ett annat utmärkande drag för psykologisk spänning är leken med läsarens förväntningar. "Twister" av olika slag är ett vanligt grepp. Också till synes grundläggande premisser för berättelsen kan visa sig vara något helt annat än - ja, rentav raka motsatsen till - vad läsaren först tog för givet.

Vi återvänder till mannen i inledningen av Hon som vakar, mannen som jag också inledde det här inlägget med. Hur hamnade han vid den där avgrunden och vad kommer att hända med honom? Vad är det som driver kvinnan som nu är alldeles intill honom, hans fru? Och varifrån kommer hämndlystnaden i hennes ögon?

  Tja, den som läser boken får se. Den som läser hela vägen till slutet alltså.

// Caroline Eriksson

 Skuggsidan av det mänskliga psyket. Konsekvenserna – ibland förödande – som denna skuggsida kan få för våra relationer. Det är vad som fascinerar mig, som driver mig att vilja berätta en historia. Jag heter Caroline Eriksson, är 41 år och socialpsykolog i grunden. Tidigare har jag gett ut en fackbok, två spänningsromaner baserade på verkliga mordfall samt den psykologiska spänningsromanen "De Försvunna" (som nu sålts till 26 länder). Sedan hösten 2016 driver jag tillsammans med Ninni Schulman podden "Skriv en bestseller - eller en annan bok".

Boktugg om Center Syd!

Bokbranschnyhetssajten Boktugg.se, som "skriver om trender, författare, förlag, bokhandlare och allt annat som berör personerna bakom böckerna" har i veckan gjort ett reportage om min lilla boklåda i Löddeköpinge!


Du kan läsa artikeln här:
http://www.boktugg.se/2017/08/31/bokhandeln-kopcentrat-ar-beroende-av-centrumets-utveckling/


// Johan

Annabelle

"En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från."

Lina Bengtsdotters kriminalroman "Annabelle" plockade - välförtjänt - hem debutantpriset på årets upplaga av CrimeTime Gotland.

Utöver den välkonstruerade spänningsintrigen finns även en fin skildring av det lilla landsortssamhället som huvudpersonen dock gärna sluppit se igen.

Det är lite av det klassiska återvändartemat som vi läst i t.ex. Peter Mays Lewistrilogi, Gillans Flynns "Vassa föremål" eller i förra årets "Slutet på sommaren" av Anders de la Motte.

Att detta är Bengtsdotters första roman märks inte av alls. "Annabelle" är en mycket skickligt uppbyggd berättelse som lyckas hålla dramatiken hög rakt igenom utan blodorgier, chockeffekter eller tre sidor långa cliff-hangerkapitel ...

Min favorit bland årets svenska kriminalare hittills.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd