Vi kommer snart hem igen

"Vi duschades och håret rakades av.
Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith.
Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år.”...
- Elisabeth Kischinowsky

I vår branschdatabas anger man att detta är en bok som passar för 9-12-årsåldern.

Jag skulle vilja lägga till 13-99 (och uppåt) också.

I dagens samhällsklimat, där nazister nästintill obehindrat kan demonstrera på våra gator och undersökningar visat att bara två tredjedelar av landets skolelever är säkra på att Förintelsen verkligen skett, borde boken vara obligatorisk läsning i skolor - och på arbetsplatser.

Jessica Bab Bonde och tecknaren Peter Bergting har gjort ett fantastiskt jobb med att återberätta sex förintelseöverlevares vittnesmål.

Deras skakande och gripande berättelser om svält, död och överlevnad kan omöjligt lämna någon oberörd.

(Förutom vittnesmålen innehåller boken en tidslinje, en ordlista och en lärarhandledning. 

Läge för samtal om det allra svåraste: flykt, krig, antisemitism och främlingsfientlighet.)

Den 27:e januari högtidhåller vi Förintelsens minnesdag.

Mycket snart kommer det inte längre finnas någon person kvar som själv upplevde koncentrationslägrens fasor, då kommer vi mer än någonsin behöva den här typen av litteratur.

Läs den först själv. Se sedan till att dina barn läser den.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Outsiders: Danmark

En av de sista böcker jag läste under 2017 års sista skälvande dagar var Ane Riels hyllade roman "Kåda".

"Det är inte alltid så lätt för Liv att förstå sin omvärld. Då är det tur att hon har en pappa som Jens, som är så duktig på att förklara allting: Varför mamma blivit så stor att hon inte kan lämna sovrummet, varför man inte ska gå i skolan. Och framför allt varför man måste döda farmor..."

Och helskotta vad den plockat hem priser!

✰ Årets bästa översatta kriminalroman 2017 – Svenska Deckarakademien! ✰

✰ Vinnare av Glasnyckeln 2016 för Nordens bästa spänningsroman! ✰

✰ Vinnare av Harald Mogensen-priset för Bästa danska spänningsroman ✰

✰ En av årets tio bästa deckare enligt Dagens Nyheter ✰

✰ En av årets tre bästa deckare enligt Bengt Eriksson, Borås tidning. ✰

Men det är långt ifrån någon vanlig deckare.

Jag skulle tillochmed vilja gå emot troféströmmen här ovan och våga påstå att det inte är kriminalroman överhuvudtaget.
"Not that there's anything wrong with that", som den store filosofen Jeremiah Seinfeld (1989-1998) uttryckte det så väl.

"Kåda" är snarare en skildring av det där som pressen brukar kalla en "familjetragedi" (vilket vanligtvis brukar betyda att mannen i familjen mördat fru och barn då han upplevt det som smidigare än skilsmässa), kanske lite närmare en systerbok till Emma Donoghues "Room". Stora delar av historien berättas genom ett barns ögon och skildrar pappa Jens nedåtgående spiral.
Ett författargrepp som ofta kan kännas rätt krystat, men här - genom Livs oförstörda och lite naiva syn på världen - funkar det överraskande väl.

Så att boken skulle vara årets bästa översatta spänningsroman ställer jag mig tveksam till, det finns andra titlar som varit långt mer spännande - Bill Beverlys "Dodgers" eller Noah Hawleys "Före fallet" tex. - men det är en hjärtskärande skildring av hur psykisk ohälsa kan drabba en familj.

En alldeles utmärkt roman helt enkelt. Fast på deckarhyllan.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Varannan damernas

Som trogna läsare kanske kommer ihåg så har jag under de senaste åren gjort en ansträngning för att läsa mer jämlikt, detta då jag omedvetet (hoppas jag) haft en rätt kraftig överrepresentation av manliga författare i min bokkonsumtion.

Under 2016 blev resultatet till exempel såhär:

Totalt: 74 lästa böcker
Kvinnliga författare: 36 st
Manliga författare: 35 st
Pseudonym, kön okänt: 1 st
Författarpar man/kvinna: 2 st

Det var det första året jag läst fler böcker av kvinnliga än manliga författare. 

Så hur gick det under 2017?

Totalt: 73 lästa böcker
Kvinnliga författare: 34 st
Manliga författare: 36 st
Författarpar man/kvinna: 1 st
Författarpar man/man: 2 st

Så, en liten tillbakagång på jämställdhetsfronten tyvärr. Jag får satsa på bättring under 2018.


2017 bjöd på många fantastiska läsupplevelser, men faktiskt inte på några maxpoängare.
Jag är, som ni kanske vet, väldigt snål på att sätta det högsta betyget - 10 av 10 - på en bok. Då skall det vara en litterär käftsmäll av häpnadsväckande kraft.

Jag har under de senaste 15 åren, lika länge som jag varit bokhandlare, endast delat ut 10:an till tre stycken titlar. Cormac McCarthys "Vägen", Chris Cleaves "Little Bee" och Neil Gaimans och Terry Pratchetts "Goda Omen".
Men en 9:a eller två brukar litteraturåret kunna bjuda på. Dock inte 2017.

Högst betyg fick av mig i år:

"Vi mot er" av Fredrik Backman  8/10
"The Oral History of The Daily Show" av Jon Stewart mfl.  8/10
"Den underjordiska järnvägen" av Colson Whitehead  8/10
"1793" av Niklas Natt och Dag  8/10
"Krokas" av Elin Olofsson  7/10
"Skrik tyst så inte grannarna hör" av Karin Alfredsson  7/10
"Nordiska Myter" av Neil Gaiman  7/10
"Annabelle" av Lina Bengtsdotter  7/10
"Dodgers" av Bill Beverly  7/10
"Höstdåd" av Anders de la Motte  7/0
"Före fallet" av Noah Hawley  7/10
"Larmrapporten" av Emma Frans  7/10
"Husdjuret" av Camilla Grebe  7/10
"The Hate U Give" av Angie Thomas  6/10 (stapplande nära en sjua ...)


Vi får hoppas att 2018 kan bjuda på fler käftsmällar, hjärtkramare och sinnesblåsare!
Gott nytt litteratur år på er!

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd