Crime Time Roundup

Ingen ska anklaga mig för att inte ta det här med Påskekrim på allvar.
Sedan i påskas har jag läst åtta stycken deckare.
Det har varit lite mycket på jobbet så jag har inte hunnit skriva individuella, utförliga litteraturanalyser/recensioner av dem alla (som jag ju aaaalltid gör), men jag tänkte här samla några tankar om de bästa.

Tre timmar - Anders Roslund

Första boken utan parhästen Börge Hellström, som tragiskt gick bort 2016. Åttonde Ewert Grens boken allt som allt, tredje med nya co-huvudkaraktären Piet Hoffmann.
Deras första möte i "Tre sekunder" håller jag fortfarande högst, men "Tre timmar" tycker jag smäller högre än mellanakten "Tre minuter". Dels för att ämnet - flyktingsmuggling - slår closer to home än de sydamerikanska knarkligorna i föregångaren, men kanske särskilt för att Ewert håller sig på hemmaplan (i stort sett) den här gången. Jag älskar gubben, men som powerplayer i Washington var han inte trovärdig.
Som alltid. Intensivt, spännande och med ett jädra driv.

Träskkungens dotter - Karen Dionne

"Helena växer upp i en isolerad tillvaro långt ute i de vidsträckta träskmarkerna i övre Michigan. Hennes far lär henne allt om att överleva i det vilda. Hon lär sig spåra, jaga, fiska och hitta ätliga växter. Helena avgudar sin far och hon ringaktar sin kuvade mor. Men när Helena är tolv år inträffar något som avslöjar sanningen om deras liv i träsket: att hennes far kidnappat hennes mor, som då var 14 år, och fört henne ut i träsket med våld. Helena är dotter till ett monster"
Frilufts-Fitzl liksom! 😏
Eller Daniel Woodrells "Winter's Bone" möter Emma Donoghues "Room" ungefär.
Hyllad och prisbelönad thriller. Mycket spännande, men kanske lite väl snabbläst kan jag tycka.

Kvinnan i fönstret - AJ Finn

Anna har torgskräck, dricker för mycket vin, spelar online-schack och spionerar på grannarna.
Riktig jobbig grannkärring kan tyckas, men allt är inte vad det ser ut att vara i denna Domestic Noir-succé. Jag skall erkänna att jag inte fastnade på en gång, det händer inte mycket de första 100 sidorna eller så, men när intrigen väl kickar igång är det spänning på hög nivå. Och Anna känns som en vän jag skulle vilja ta ett glas med. 
Undrar om hon spelar Wordfeud?

De gömda - Gin Phillips

Spännande och intensiv mardrömsthriller om mor och son som fångas i en djurpark under ett pågående terrorbrott. Eller är det galna "Zoo-shooters" kanske?
Oavsett, en riktig bladvändare man läser ut på några timmar. Som ett riktigt bra "Criminal Minds"-avsnitt ungefär ....

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

Mats Strandbergs "Hemmet" - Nu i pocket!

Som om tanken på att hamna på ett demensboende inte var skrämmande nog för de flesta av oss, vad händer när de äldre där tas över av mörka krafter? Där har du upplägget för Mats Strandbergs ("Engelsforstrilogin", "Färjan", "Monstret-böckerna") rysare "Hemmet" - som precis utkommit i pocket.

"Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.
På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva."

Precis som i "Färjan" tar Strandberg sin tid innan läskigheterna väller in.

Är det kanske väldigt svenskt? Lite vardagsleda, socialrealism och möjlighet att lära känna personerna i berättelsen innan blodet flyter och skriken kommer?

Jag gillar det verkligen.

Lite mindre "bang on the beetroot" än i de, framförallt, amerikanska horrorfilmerna.

När skräcken väl kommer så är det så mycket värre efter som du faktiskt känner något för människorna som drabbas.

Mats Strandberg bevisar åter igen att han siktar på att bli en svensk Stephen King,

och har goda chanser att nå målet.

"Hemmet" är en klassisk, men ändå modern, skräckis av samma typ som t.ex. "The Conjuring", "Insidious" och "Sinister". De bra första delarna då alltså, inte de kackiga uppföljarna. Den här boken har alla förutsättningar att kunna bli en riktigt ryslig rulle ...

Akta dig Ajvide, du är på väg att bli omsprungen ...

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

 

 

Reviderad version av text publicerad maj 2017.

Italienskt med Ferrante-band

Domenico Starnone - kan han möjligen vara en Elena Ferrante-författare?

Den gåtfulla doldisen Ferrante tippades ju vara en översättare vid namn Anita Raja. Hon var knuten till förlaget som gav ut romanerna i Italien.

Döm min förvåning när det landar en italiensk roman på bokhandelsdisken: "Band" av Domenico Starnone.

Denne författare, en av Italiens främste, är gift med översättaren Anita Raja. Ni förstår kanske vart jag vill komma vid det här laget:

Tänk om de två har knåpat ihop den fantastiska Neapelsviten under pseudonymen Ferrante!

Jag läser romanen "Band" med stor spänning. Kan man ana Ferrantes handlag? Både ja och nej. Det här är en i format mycket mindre roman. Men samtidigt - här skildras samma såriga relationer som i Neapelsviten. Och relationsdramat utspelas i Neapel och Rom.

Hur som helst är det en oerhört stark och koncentrerad roman om en familj som går sönder när mannen lämnar. Och det är snyggt skildrat med mycket symbolik. Upplägget är också genialt, från den svikna kvinnans, från mannens och barnens perspektiv. Och alltsammans knyts samman på ett italienskt, elegant sätt. Mycket läsvärt - för alla oss som har Ferrante-abstinens.

// Eva Killberg,

Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

Eddie Izzard - Tro mig. Nu på svenska!

#bookcovercover

Eftersom jag antar att vi alla kan vara helt överens om att Eddie Izzard är sin (och de flesta andras) generations bästa stand up-komiker är det kanske inte helt otippat att ett superfan som jag kastade mig över hans nyutkomna självbiografi, "Tro mig - En memoar om kärlek, död och jazzkycklingar."

"Vid sex års ålder förlorade Eddie Izzard sin mamma, han har sedan dess levt sitt liv med en orubblig drivkraft som har gjort honom till en av samtidens mest framstående komiker. Som tonåring uppträdde han på Londons gator, och blev snabbt ett känt namn när han redan då fängslade publiken med sina geniala skämt.

I hans självbiografi får vi följa honom från showerna på gatan till de stora scenerna. Han har uppträtt på stora arenor runtom i världen, som Madison Square Garden, Wembley Stadium, och även framträtt i Sverige.

"Tro mig" är en skoningslös redogörelse för ett liv i showbusiness. Boken är fylld med den surrealistiska humor och avväpnande rättframhet som vi känner igen från hans shower. Izzard blandar personliga reflektioner om alltifrån NASA till Action Man med knivskarpa insikter om världen vi lever i.."

Ångrar lite att jag inte valde ljudboken istället dock (även om jag vanligtvis inte är en "lyssnare"), för Eddie skriver precis som han "ståuppar". Långa, hysteriskt roliga utläggningar om allt från himmel och jord - med fantasifullt geniala/skogstokiga inpass i parenteser eller fotnötter.
Även om jag hör Eddies röst och betoningar i huvudet när jag läser skulle det nog vara ännu roligare att få det rakt från källan.

Som såhär ungefär:

Geni!
Han är ett geni I tell's ya!

Framförallt första halvan av boken, om hans barndom, uppväxt, skolår och när han kom ut som transvestit ("Executive transvestite that is, not f*cking weirdo transvestite ...") är problematisk läsning.
Jag måste konstant avbryta för att antingen:
A) Skratta högt och utstå förbryllade blickar från personer i omgivningen.
eller
B) Läsa briljant formulerade utdrag ur boken för min hustru, som läser egen bok i soffan bredvid och blir mer och mer irriterad på sitt val av äkta hälft.


Bokens andra halva är lite mer sansad. När han går in mer i detalj om sin/sitt tidiga karriär, flygcertifikat, maratonspringade m.m. blir det lite längre mellan skratten, men fortfarande konstant underhållande och intressant.

Riktigt gripande blir det även när han pratar om sin mor (som gick bort när han var 6).

"Allt jag gör i livet är för att få henne tillbaka. Jag tänker att om jag gör tillräckligt många saker ... så kanske hon kommer tillbaka ... Det har inte fungerat än ..."

Obligatorisk läsning för alla Izzard-fans.

Rekommenderas varmt för alla andra också.

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

 

 

 

* Reviderad version av text från 2017

Ferrrante fortsätter fängsla!

 

Ferrante-febern efter Neapelkvartetten håller sitt grepp om mig - och om många andra.

 

Jag kastar mig över de nyöversatta titlar som nu kommit ut, skrivna i slutet av 1990-talet:

"Dagar av ensamhet" som är en nästan absurt svart skilsmässoskildring.

Och nu läser jag Ferrantes debutbok "Plågsam kärlek". Författaren - ännu dold bakom pseudonym - är tveklöst en stor feminist. Och det baserar jag på att hen skriver om saker som varit skamligt kvinnliga. Som här: En vuxen kvinnas beroende av sin mor. En åldrad mor som kanske haft en älskare. En mor som dränker sig iklädd lyxiga underkläder. Mensblodet som rinner på begravningen. Hur dottern måste ta hand om moderns underkläder. Om att inte vilja bli som sin mamma - men ändå bli lik henne.

 

En stor del handlar om hur männen utgör ett ständigt hot mot den kvinnliga kroppen och identiteten. Och allting blir förstås farligare, intensivare och känslostarkare i Neapel.

 

"Plågsam kärlek" är visserligen inte samma mästerverk som de senare romanerna i kvartetten.

 Men även denna första roman är en väldigt stark berättelse om kvinnans utsatthet.

 

// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm

Vinnare - Susanne Boll-tävling!

 

VINNARE!

Grattis till Gun i Höganäs, Christina i Krokom och Rolf på Lerberget! :-)
Ni gissade helt korrekt att Vera Lilja - och Susanne själv - härstammar från Motala.
Varsin signerad Susanne Boll-thriller postas i Löddeköpinge idag!
Håll koll i brevlådan inom kort!

Allt gott // Johan