Hell Yeah! Norrtälje! - Ajvides "Vänligheten" - Nu i pocket!

 

"En klargul, låst container. 
En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.
Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager ..."

Nu kan du också börja ett nytt läsår med en stor läsupplevelse! (Och då syftar jag inte bara på "Vänlighetens" dryga 700 sidor ...).

Denna gång är det inga vampyrer i västerort, zombies i Stockholm eller psykon på Skansen. Vi befinner oss i Norrtälje, och skräcken är rejält nedskruvad jämfört med tidigare Ajvideromaner. Något som förbryllade mig lite i början av boken, lite hur "vanligt" allt kändes. Dessa människor känns liksom helt ... normala. Typ. 

Även om jag länge varit ett stort fan av Ajvides läskigare sidor (särskilt "Låt den rätte ..", "Människohamn", "Hanteringen .." och hans novellsamlingar. Var inte lika pepp på den senaste triptyken "Platserna" ...) så blir jag inte det minsta besviken på den här utvecklingen. John har humor, och värme, i sin berättelse. Nästan lite "Backmansk" bitvis. Men framförallt vet han hur man trollbinder sin läsare.

Inte en enda gång i denna tegelsten tappade jag intresset för handlingen eller människorna. Plöjde den på fyra dagar. Noll skummande.
Och missförstå mig rätt. Naturligtvis finns det "andra" i boken också. Det vore liksom inte Ajvide om vi inte fick se mörkret också. Jag skulle dock tro att detta kanske är den första av hans romaner som utan problem skulle kunna attrahera en publik som reflexmässigt brukar backa bakåt från allt som antyder skräck eller fantasy. 

Detta är helt enkelt en fruktansvärt bra bok, oavsett från vilket håll du anfaller den. Anfall nu! Finns ute i pocket nu!

// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd

* Reviderad text. Publicerades i original 8/1-2021)

Gästbloggaren - Sara Blædel

 

Jag är så glad över att svenska läsare nu får möta min hjältinna Louise Rick genom den nya boken ”Flickan under trädet”. I maj kommer nästa!

Har jag alltid drömt om att bli författare? 

Nej! Det har jag verkligen, verkligen inte. Men jag har alltid läst helt otroligt många deckare. Ja, faktiskt började det med att jag läste mysterier för barn. Jag slukade bland annat Fem-böckerna av Enid Blyton. Men för mig handlade det inte direkt om att mätta min läslust. Det handlade om att bli uppslukad av en historia, dyka in i ett universum och bli en av karaktärerna. I Fem-böckerna är det fyra barn och en hund som tillsammans klarar upp olika mysterier. Och jag behövde inte ens vara ett av barnen, jag kunde lika gärna varit hunden – det handlade om att vara med på äventyr.

Orsaken till att jag så tvärsäkert kan säga att jag aldrig drömde om att bli författare är att jag är ordblind. Inte av en svår art, men tillräckligt för att det tog lång tid att läsa en bok. Just därför var mysterier, och senare deckare, det rätta för mig, för en spänningsintrig blir den motor som driver mig genom hela boken. Jag blir helt enkelt tvungen att läsa vidare för att se hur allt klaras upp.

På det sättet väcktes min läsglädje, även om det inte var min starka sida. Hela glädjen bestod i att någon hade skapat en spännande historia som jag drogs in i. Det slog mig aldrig att jag själv skulle kunna skapa en spänning som fick läsare att sugas in i mina berättelser. Kanske var det också därför som jag inte riktigt märkte hur den första berättelsen om Louise Rick tog form i mitt huvud.

Vid den tiden var jag chef för några tv-program, och var helt otroligt upptagen med en massa deadlines som skulle hållas. Som ett skydd mot stressen började jag att berätta historier för mig själv. Hur var det nu… jo, en journalist i Köpenhamn blev ihjälslagen…jag höll på länge med den historien. Jag visste meddetsamma att min huvudperson skulle heta Louise Rick, jag kunde se henne framför mig helt tydligt, men först trodde jag att hon var journalist som jag själv. Så märkte jag ganska snabbt att jag skulle få ut mer av att placera henne vid Köpenhamnspolisens mordrotel. Det här var fortfarande bara en tankelek, ett ”rum” jag gick in i för att få lugn inne i mitt huvud.

Men eftersom jag aldrig varit anhållen eller misstänkt för mord, så visste jag så klart inte hur det såg ut inne på den avdelningen hos polisen. Det kom till en punkt då det var dags att spänna bågen i den tankelek som jag satt igång. Så kom det sig att jag skrev till den dåvarande chefen för mordroteln och frågade om jag kunde få tala med någon av hans utredare i samband med en research jag höll på med…då passade det inte. Men det ändrade sig – nästa dag ringde han och bjöd in mig på en kaffe. Först då, när dörrarna öppnade sig till Köpenhamns mordrotel, stod det klart för mig att det här skulle sluta som en bok. Från det ögonblicket tog jag berättandet seriöst och var mycket väl förberedd med mina frågor.
Jag lägger mycket tid på att göra research till mina spänningsromaner, och det beror nog på att jag var helt ovan vid att skriva fiktion när jag skrev min första bok om Louise Rick – jag insåg att om jag bara kunde ställa en massa bra frågor till olika personer så skulle jag klara av att skapa en trovärdig historia. Och på det sättet har jag fortsatt att arbeta.

Men om någon på den tiden, 2003, hade sagt att jag var i gång med den första boken i en lång serie som skulle utkomma i många olika länder så hade jag gapskrattat! Den första Louise Rick-boken, ”Pulver”, har jag alltid känt var en bok som kom till mig, det var inte jag som hittade på den. Och det är jag mycket tacksam för, för oj vad det har varit fantastiskt. Jag älskar att skriva och uppfinna det universum som mina läsare nu kan gå in i ihop med mig. Men jag hade verkligen inte sett det komma – författare stod inte på listan över det jag ville göra när jag blev stor.

// Sara Blædel, januari 2022

Författaren är just nu aktuell med "Flickan under trädet", den tionde fristående delen i Louise Rick-serien.

"På Bornholm hittas kvarlevorna av Susan, en flicka som försvann under skolresa många år tidigare. Liket har legat dolt i en klippskreva under ett myllrande täcke av insekter. Louise Rick har lämnat sitt arbete på mordroteln och blivit hemkallad i förtid från sin jordenruntresa eftersom hennes bror försökt ta livet av sig. Han är förtvivlad. Hans fru Trine har lämnat honom och barnen och inte gett ifrån sig ett livstecken. Louise bestämmer sig för att hjälpa sin bror och försöker hitta Trine. Ett gammalt klassfoto avslöjar att Trine gick i samma klass som den hittade döda flickan på Bornholm och var med på samma lägerresa."