Är den då lika bra som tidigare vinnare? Ja och nej. Själva huvudhistorien i boken (förlagets resumé har nedan) är världsklass. En obehaglig och tät kidnappningshistoria. Övergrepp i religiösa sekter. Ond bråd död. Carl Mørck är mer Wallander än Harry Hole men ändå en mycket trevlig ny bekantskap.
På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda.
När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna?
Tyvärr har Adler-Olsen även trängt in en paralellhistoria om försäkringsbedrägerier och lik hittade i askan efter bränder som inte bara helt saknar koppling till huvudhistorien, utan även är helt ointressant! Vad gör den där? Kan man beställa en egen utgåva med den bortredigerad tack!
Även förhållandet mellan Mørck och hans syriske kollega Assad går mig på nerverna. Bara i Danmark behöver man konstant liksom poängtera att ”Ja, du är Syrier du men det är helt ok för mig ty jag har minsann inga fördomar jag trots att jag bor granne med Pia Kjærsgaard jag…”. Politiskt korrekt övertydlighet. Minuspoäng.
Men, mina invändningar åsido, det är en mycket bra deckare. Bara inte den 10-poängare jag hoppats på. 7,5 får den. Det är inte fy skam det heller.
Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar