Min favorit, Liv Strömquist, har slagit till igen. Den här gången med en ABC-bok i serieform. I Ja till Liv! går hon ut starkt med A som i Arbetslinjen där nya moderaternas arbetsmarknadspolitik kläs i ett löjets skimmer. Skrattar alltid högt när jag läser Liv Strömquist. Så även den här gången. Helt klart är hon en av landets i särklass bästa serieskapare just nu.
B representeras av barn (kristdemokrater hela bunten!) På M repriseras fantastiska Månadens Manshora - tidigare utgiven som kalender - (tänk när tio procent av Skandinaviens befolkning ser ut som Christer Sjögren, vilken rysare!). På N får nörden från medelklassen sig en känga (jäpp, träffad!) - Aldrig är Strömquist så bra som när hon pratar klass. Det svider där det ska. Bravo, bravo! (Jag strösslar utropstecken här märker jag, nåja ibland ska det till.)
Förtjust läser jag ända fram till R som i Robert, men där... plötsligt en fadd smak i munnen. Får man vara så här elak? För visst är det fortfarande roligt - väldigt. Men också extremt hårt. Visst, visst, visst. Robert Gustafsson verkar ypperligt mansgrisig, sitter ohotad på Sveriges humortron, håvar in pengar och har ett tolkningsföreträde som en vanlig, simpel serietecknare bara kan drömma om. Men ändå. Det här är ju helt enkelt... jättetaskigt. Är jag en töntig softie (jag är extremt mjuk) eller passeras en gräns här? Jag vet inte riktigt. Kanske har tanken slagit Strömquist själv, för hon filosoferade om detta (inte just om Robert G, men om hur och om hennes serier påverkar dem som figurerar i dem) i ett Babel-avsnitt tidigare i höst.
Men om jag skummar bokstaven R - Underbar ABC-bok. In med den i skolundervisningen pronto!
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar