Sidor
▼
Aktuella evenemang
▼
måndag 30 april 2012
Känslan av en gaskamin
Julian Barnes Känslan av ett slut var inte riktigt vad jag väntat mig. För det första, den utspelas inte alls på en internatskola (var fick jag det ifrån - önskeläsande? Däremot innehöll den redan på sidan 34 pustande gaskaminer och dito kittlar te, mycket bra). För det andra, den påminde inte alls om Den hemliga historien, Fördjupade studier i katastroffysik, Okänt offer eller valfri annan thriller i lärd miljö.
Men, men, jag är inte den som är den. Efter att ha återhämtat mig från den chockerande upptäckten att boken utspelades mestadels utanför de engelska lärdomsinstitutionerna och att mysteriet som enligt baksidestexten hotar att kullkasta hela vår huvudpersons existens var av en annan sort än jag trott, så tog jag mig an boken med liv och lust.
Det handlar om Tony, som delar sina ungdomsår med tre nära vänner. Adrian är den klarast lysande stjärnan, intellektuellt briljant och allvarlig på ett sätt de andra ibland har svårt att förstå. Det är också Adrian som väljer att ta de yttersta konsekvenserna av de filosofiska resonemang kvartetten ägnar sig åt under skolåren. Men först blir han tillsammans med Tonys före detta (och första) flickvän - Veronica.
Många år senare lever Tony ett tillbakadraget liv som pensionär, det förflutna existerar bara som minnen. Tills han en dag mottar ett brev vars innehåll visar sig vara nyckeln till ett mysterium han inte visste fanns...
Det här är en bok om historia, om vem som skriver den, hur vi tolkar den och hur den påverkar oss (temat tjusigt planterat redan i ett av de allra första kapitlen). Texten är tät, här finns inte ett ord för mycket (så är boken också ganska tunn). Karaktärer och miljöer är skildrade med ypperlig precision. Det är spännande på ett slags pedantiskt brittiskt vis. Jag tyckte mycket om boken medan jag läste den, men redan nu - en vecka efter att den är utläst, känns det som att den är på väg att lite glida ur mitt medvetande. Lite samma sak var det med en annan Bookerpris-belönad roman jag läste för några år sedan, Anne Enrights The Gathering. Stora känslor porträtterade i en återhållsam kostym (tweed?). Nåja, allt kan inte vara Svindlande höjder och stormande hav. Det kan vara nog så bra ändå.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar