Min första bekantskap med Reginald Hill skedde via hans sista bok, Hämnden, som jag tyckte mycket om. Serien som Hill är mest känd för; den om Yorkshirepoliserna Dalziel och Pascoe, når inte riktigt samma höjder, men duger fint för den som uppskattar en kopp te och en engelsk kriminalgåta i lantlig miljö. Det vill säga mig.
Förvirrande nog har förlaget (Minotaur) gjort precis som med sin Peter Robinson-utgivning. Blandat om i kronologin ordentligt. Ett oskick. En dans på rosor, som på svenska gavs ut en bra bit senare än Dalen som dränktes, (skriver om den här) utspelar alltså sig tidsmässigt flera år tidigare, men efter lite inledande förvirring flyter läsningen/lyssningen på.
I bokens inledning blir Peter Pascoe satt att utreda Patrick Aldermann, en mediumbegåvad revisor och passionerad rosenodlare som lever med sin familj på Rosemont, ett ärvt hus med stora ägor. Det har gått bra för Patrick i livet. Kanske för bra. Människor som står i hans väg har nämligen en tendens att lämna jordelivet vid de mest passande tidpunkter...
En dans på rosor är den andra boken jag läser i serien om Dalziel och Pascoe, och det är välskriven kriminalunderhållning för oss som inte kräver stenhård action, testosteronstinn spänning och akta-dig-han-står-alldeles-bakom-dig-moment. Vill man istället ha en långsamt utvecklad mordgåta, med en och annan lärd anspelning på litteraturen eller världshistorien och där karaktärernas personliga historia tar lika stor plats som polisarbetet, ja då är Reginald Hill ens man. Men kommer man någonsin att kunna gilla Dalziel? Det kommer man väl inte?
Innehållsmässigt är boken perfekt att lyssna på. Men uppläsaren, Johan Rabaeus, hade gärna fått tona ned skådespeleriet lite. I sin iver att ge alla karaktärer sin alldeles egen touch tar han i så att man blir alldeles andfådd. Jag föredrar tillbakalutad läsfåtöljskänsla framför enmansshow om jag får välja.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar