Feelgood, det verkar vara temat för mig i höst. Jag ser filmer som En natt i paris och Julie och Julia, dricker te och äter dadlar, och läser med stor behållning deckare som Mörkt motiv och romaner som När gud var en kanin. Om den sistnämnda tänkte jag orda lite nu.
Först var det titeln jag fastnade för. Hur kan man inte fastna för en sådan fin titel? Med gud och kanin i samma mening lovas något som spänner över stora vidder. Och mycket riktigt. Även om jag i början är lite skeptisk, tänker att det är en sådan där bok som gör sig till och vill vara speciell, så inser jag snabbt att det är just en sådan bok som är speciell, helt utan att göra sig till. Ju längre jag läser, desto bättre blir det. Desto mer dras jag in i bokens värld och lever bland dess invånare, istället för i min egen soffa. Innan boken är slut har jag dessutom lyckats både skratta och gråta. Det hör inte till vanligheterna. Det här är fina grejer, tro mig (och bara det att huvudpersonen har en bästa vän som heter Jenny Penny... det gör ju min bästa vän också!).
Boken handlar om syskonen Elly (berättaren) och Joe, och om deras brokiga och ovanliga familj. Vi får följa dem genom livet, från barndomen till vuxenvärlden. Bandet mellan syskonen är starkt och speciellt, präglat både av kärlek och mörka hemligheter. En slags mild magi svävar över historien.
Jag får lite samma känsla som av En dag. Inte för att böckerna egentligen alls är särskilt lika, men de är båda riktigt bra romaner med både hjärta och svärta mellan pärmarna. De är inte så vanliga annars, de där historierna som lyckas vara lättlästa och underhållande utan att vara lättviktiga, men När gud var en kanin tillhör helt klart denna sällsynta grupp pärlor.
I hemlandet Storbritannien har den här boken blivit en riktig hit och tydligen är den såld till hundrafjarton länder. Det är den värd. Jag hoppas innerligt att den hittar sin läsekrets i Sverige också.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar