Neko Case är en artist jag gillar skarpt. The worse things get, the harder I fight, the harder I fight, the more I love you heter hennes senaste album, som i den enda meningen perfekt ringar in mina år mellan 17 och 20.
Och det är de åren som kommer till mig när jag läser Nattsagor för hemlösa av debuterande Johanna Wester. För jag tänker att huvudpersonen Olivia nog också skulle kunna skriver under på raderna ovan.
Olivia befinner på stand by. Har slutat gymnasiet, jobbar i en sunkig kiosk, festar nätterna igenom med bästa vännerna Pascal och Chris (men sällan samtidigt - de tål varandra inte), längtar efter Josef - den stora kärleken som lever med en annan. Att hon kallar lägenheten hon bor i för väntrummet säger väl allt.
Det här är en grymt fin roman om att vilja bli vuxen, men inte veta hur det går till. Längta bort, men inte veta till vad. Att vilja ha det man inte kan äga. Att inte vilja ha det man kan få. Det vill säga om livet så som jag gissar att det ter sig för många under den där speciella mellantiden.
Olivia är självcentrerad, obändig och oemotståndlig. Krass och drömmande på samma gång. Osjälvständig och envis. Jag kastas in i hennes historia, som berättas i korta kapitel, på ett språk som flyter som natten. Känner igen mig så att det blir jobbigt. Och älskar det.
Det här är en saga för oss som inte sov de där sista tonårsåren. Och för alla andra också.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar