Nu vill jag inte höra ett ord till om Andrée!!!

Orden är mina. Yttrade då en vän försökte kallprata lite trevligt om S. A. Andrées katastrofala Nordpolsexpedition. Min vän tycker fortfarande att det är hejdlöst roligt, vem orkar vara arg på Andrée liksom?

Men ända sedan jag såg Troells fruktansvärda Ingenjör Andrées luftfärd som barn drabbas jag av svår Into the wild-ångest så fort den olycksaliga mannen kommer på tal. (Ja alltså, Into the wild hade ju inte direkt haft premiär när jag såg Jan Troells film, men ni fattar grejen. Storslagen ambition. Great adventure. Och så genom en ödets nyck - obönhörlig katastrof. Så mycket vilja. Så mycket oförmåga att påverka sitt öde. Det värsta tema jag vet. Värsta!)

Alltså var jag inte alls nöjd inför utgivningen av Bea Uusmas Expeditionen : Min kärlekshistoria. "Nu kommer det bli en jädrans massa snack om Andrée, och jag kommer att få ångest", tänkte jag. Och plötsligt är Andrée mycket riktigt överallt (eller det kanske är Uusma som är överallt, men i det här fallet är det samma lika). Framför allt står Boken där i hyllan på jobbet.

Och jag kan inte låta bli att trotsa obehaget och smyga dit. Igen. Och igen. Och igen. För den här boken är ju något så vansinnigt fascinerande. Själva historien såklart, men också Bea Uusmas egen besatthet. Hennes diagram och teorier. Hennes förälskelse. Mycket snart kommer denna tidigare så fruktade bok att vara i min ägo.

Ett liv i förnekelse är över. Jag vill höra ett ord till om Andrée. Och sedan ännu ett. Och ett till.

Polarångest av bästa sort.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro