Årets "Korparna"?

Dags för avrapportering av Augustnominerad bok nummer tre, Porslinsfasaderna av Sven Olov Karlsson.

Visst känns det som att de svenska författarna letar sig ut på bygden? I år tänker jag till exempel på Vägen mot Bålberget (vart tog den bokens Augustnominering vägen förresten?) och Då tänker jag på Sigrid.
Även P.O. Enquist dröjer sig i Liknelsboken till stor del i uppväxtårens Hjoggböle. Den tidigare Augustvinnaren Korparna är ett annat lysande exempel på hur lands- och/eller glesbygden inte bara utgör fond, utan letar sig in i själva bokens själ.

Porslinsfasaderna utspelar sig i byn Eriksfors, i norra Västmanland (tydligen har handlingen i författarens tidigare romaner också varit förlagd hit - de måste kollas upp!) och kan sägas vara en exposé över den inte särskilt lyckliga eller lyckosamma familjen Silver. Det börjar med Alvar och Albertina som gifter sig av nödtvång. Fortsätter med dottern Saga, hon med sanndrömmarna och hennes make, auktionisten Knud. Slutligen är där barnen Margona, Sölve och Sonny. Där är Margona, den ilskna klassrsenären, den tydligaste.

Det är en gripande historia, sorglig, humoristisk och sprängfull av berättarglädje. Å, dessa eländiga människor! Hur de sliter och släpar med livet. Hur svåra de är att tycka om. Och hur jag ändå vill att det ska gå dem väl.

Jag tänker mig att de där landsbygshistorierna är lockande, för att de ger möjlighet att dyka ner i människors originalitet. Och att det allmänmänskliga samtidigt ligger närmare till hands när vår historia (för stadens historia är ju förhållandevis ny) blir tydlig. Eller vad vet jag, kanske är det bara en grön våg på gång i författarbranschen? Jag uppskattar det i alla fall. Som den lantis jag har blivit.

För att slutligen svara på rubrikens fråga: Är Porslinsfasaderna årets Korparna? Svaret är nej (läs vad jag tyckte om Bannerheds debut här). Riktigt ända upp i Korpklass når den inte. Men det är en fin historia, alldeles i sin egen rätt. Läs och se själva!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro