I meditation koncentrerar man sig på att neutralt iaktta tankeprocessen. Då en tanke gör sig påmind uppmärksammar man att den är där och låter den sedan gå. Utan att döma eller fundera vidare, utan att trassla in sig i associationskedjor.
Man gör alltså inte som P.O. Enquist i Liknelseboken, där varje tanke knyts i en annan, vindlar fram och tillbaka tills hela texten bildar ett minnesnät, så tätt och förföriskt att man vare sig kan eller vill komma loss. På något sätt ändå mycket meditativt att läsa. Det är mästerligt gjort.
Det är alltså dags att avlägga rapport om ännu en Augustbok. Jag har läst dem alla nu, och jag har röstat. Hur avslöjas dock inte här, men den uppmärksamme läsaren kanske ändå kan uttolka något av mina recensioner i bloggen (ytterligare två tillkommer före själva galan, jag lovar).
Det är så märkligt med den här boken. För den påminner så mycket om den självbiografiska romanen Ett annat liv (Augustvinnare 2008??) som jag av outgrundlig anledning inte kom igenom (alla hyllade ju - jag får göra ett nytt försök, fattas bara annat!). Men nu sugs jag direkt in, i det som - kanske - blir den kärleksroman Enquist aldrig trodde sig kapabel att skriva.
Det är dags nu, detta blir kanske det sista han sätter på pränt. Kören av döende vänner vid flodens strand ackompanjerar hans skrivande. Och en slags kärlekshistoria blir det. Men inte av den sorten vi är vana att läsa. Den börjar i mötet mellan en 15-årig pojke och en betydligt äldre kvinna, på ett kvistfritt furugolv i granngården. Och den vindlar sig sedan fram och tillbaka genom ett helt liv av minnen, känslostarkt och naket. Lärt och personligt och nära. Filosofiska och religiösa grubblerier. Kärlek, javisst. Och vilken prosa! Jag får sätta några utropstecken till!!!
Jag hoppas att han håller den där kören av döende vänner på avstånd tillräckligt länge för minst en bok till. Ska det fortsätta så här får han gärna skriva för evigt.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar