I min hylla står en en arg satirbok som heter Vi borde ha det lika bra. Den är skriven av Erik Wijk och kom ut 1991. Inte så lätt att hitta ny, längre med andra ord. Men titeln. Jag har alltid älskat den titeln.
På första maj i år läser/lyssnar jag på Det här är inte mitt land av Kristian Lundberg. Förlaget skriver så här om boken:
"Jag tycker att det börjar bli dags att samla sig till motstånd, komma in från förstäderna och återerövra människovärdet." Så skriver Kristian Lundberg i förordet till sin bok Det här är inte mitt land. Mitt i livet har han insett att han inte längre kan hålla upp dikten som ett filter mellan sig själv och det samhälle som han lever i. Det är dags att ta bladet från munnen. I Det här är inte mitt land reser Kristian Lundberg runt i det Sverige som har vänt de svagaste ryggen. Landet där desperata asylsökanden trängs i fängelseliknande förvar och där de psyksjuka hänvisas till gatorna. Ett Sverige där människovärdet håller på att erodera och där solidariteten är satt på sparlåga. Det här är inte mitt land är ett litterärt reportage som har samma känslomässiga styrka och sammanbitna vrede över ett kapsejsat folkhem som Lundbergs stora genombrottsroman Yarden. Det är en bok som vill förändra, som sätter foten i marken och säger att det räcker nu.
Vi borde ha det lika bra, helt enkelt. Överenskommet?
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar