Gästbloggaren: Pernilla Alm

Jag hade turen att få sitta bakom Bert Karlsson när både han och jag medverkade i SVT Debatt i september 2013. Berts ämne var före mitt och jag såg tydligt hur Bert och hans motståndare gjorde. Jag insåg att i SVT Debatt får man inte ordet, man tar det. Hela sändningen dunkade mitt hjärta så hårt att jag var säker på att det skulle störa mikrofonerna men när mitt ämne, läxor, väl påannonserades trodde jag att hjärtat skulle explodera. Jag ville springa ut ur studion och bara lägga ner det hela. Första gången i direktsänd tv. Min allra första debatt. Men jag gjorde det inte. Istället tog jag ordet. Flera gånger. Precis som jag gjorde några dagar innan, fredagskvällen då jag formulerade det mest spretiga och babbliga blogginlägg jag någonsin har skrivit. (Länk: http://pernillaalm.se/2013/09/13/laxornas-to-be-or-not-to-be-igen/) Kanske också det längsta. Jag tog så många ord att massor av folk kunde identifiera sig, hålla med och tycka att det var värt att dela texten. På ett par dagar hade 130 000 personer läst inlägget. Efter någon vecka ännu fler.

Många gånger har jag funderat på vad det var som gjorde att texten som tog ställning mot läxor delades så. Och varje gång kommer jag tillbaka till ordet identifikation. Vi människor vill känna igen oss och gärna hålla med. Men det är inte hela sanningen, vi människor vill också bli berörda. Vi vill känna något när vi läser.

Jag har tidigare skrivit en roman. Det kan tyckas vara väldigt långt ifrån att skriva en debattbok om (mot) läxor. Min roman Alltid du är en relationsroman med otrohetstema. Jag har fått så otroligt många mejl från folk om den boken. Alla mejlskrivare har gemensamt att de har berörts av berättelsen. En del för att de känner igen sig. "Det är som att du har skrivit om mig." Andra för att de inte alls känner igen sig och blir arga. Berörda.

Arga och berörda kommer många även att bli när de läser min nya bok, Läxfritt – för en likvärdig skola. En hel del kommer att tycka att jag är fel ute. Det kan tyckas vara idiotiskt att ge sig in på ett sådant här projekt, när jag vet att folk kommer att uppröras. En av mina klokaste kollegor spände ögonen i mig och bad mig tänka mig noga för innan jag skrev den här boken. Och jag tänkte, det gjorde jag. Det jag kom fram till var att ibland måste vi människor våga. Vi måste våga ta ordet, våga höras även om vi är obekväma. Och jag är säker på att fler läsare känner identifikation än ilska när de har läst klart Läxfritt – för en likvärdig skola. För vem är egentligen emot likvärdighet när det gäller våra barn? Ni kan fortsätta följa debatten på http://laxfritt.wordpress.com/ där jag bloggar!

Pernilla Alm är född 1975 och bor lite utanför Stockholm. Fyra dagar i veckan jobbar hon som högstadielärare och i engelska och spanska, övriga dagar skriver hon. Hon är även krönikör på tidningen Tyresö Nyheter. Hon debuterade 2012 med relationsromanen Alltid du och är nu aktuell med debattboken Läxfritt - för en likvärdig skola.