En brutal mördare lämnar blodiga spår efter sig från små bakgator till storstadens upplysta stråk.
Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru. Det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola den exklusiva privatskolan Potters Field.
Kriminalpolisen Max Wolfe hittar ett skolfoto där flera av offren finns med. De sju rika, privilegierade pojkarna på bilden blev nära vänner. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede och varför är just de här männen utvalda?”
Tony Parsons ”Murder bag” bryter ingen ny mark inom den moderna spänningslitteraturen. Det är kompetent skrivet, genomgående spännande och underhållande men långt ifrån originellt.
Grundhandlingen ”Obegripigt skicklig seriemördare hämnas oförrätt från ungdomen” har vi sett förr. Många gånger. Senast t.ex. i förra sommarens ”Offer utan ansikte” av Stefan Ahnhem.
Men vad som ändå lyfter ”Murder bag” från mängden är huvudpersonen, polisen Max Wolfe. Skildringen av honom, en ensamstående som pappa sliter för att finnas till för sin femåriga dotter, är riktigt fin. Den, och en scen i boken där han på ett mycket omacho sätt ber för sitt liv, gör att jag bryr mig om honom. Och resten av berättelsen.
Tony Parsons är en begåvad berättare dock och kan han i nästa thriller leverera en bättre intrig ger jag gärna Max Wolfe en chans till.
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar