En sista svängom med Maj

När sista meningen i "Liv till varje pris" klingat ut (så typisk den är för hela den här sviten att jag skrattar imbecillt för mig själv på gatan) så infinner sig tomheten... Ska jag aldrig mer få träffa Maj? För även om jag känner att jag fått tillräckligt för stunden (vi har ändå tillbringat hela hösten ihop, mer eller mindre), så lämnar vi väl henne inte för alltid. Väl? Väl? Visst finns det en öppning för en fortsättning? Hon ska ju ändå leva i många år till...

För i sista boken skruvas dramatiken åt på ett nytt sätt. Pengarna tar slut. Maj tvingas ut i arbetslivet. Barnen växer upp och bildar familj. Döden och sjukdomarna gör sig påminda. Det blir tydligt hur skört det där livet vi bygger kring oss själva är. När boken tar slut är det så många frågor jag vill ha svar på. Vi lämnar ju ändå familjen mitt i en kris (när befinner sig en familj inte i kris, kan ju vän av ordning då undra, men det är en annan diskussion).

För tillfället får jag i alla fall nöja mig och ta ett värdigt avsked av Maj. Inga stora gester förutom i det tysta, det vet den som umgåtts med henne över tid, som jag ju har. Och sammantaget är det här något av det absolut bästa jag läst på länge. Varje bok i trilogin är i sig ett mästerverk, men tillsammans blir de till något ännu större. En hyllning till det vanliga livets dramatik. Ett stycke undangömd historia som får lysa i sin egen rätt. En kärlekshandling till alla tysta kvinnoliv.

Kristina Sandberg, jag älskar dig och det du gjort. Tusen tack! Moa Martinson dansar i sin himmel.

Här och här kan ni läsa vad jag tyckte om de två föregående delarna i serien.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro