Årets första gästbloggare är debutanten Camilla Sten. Vi är verkligen förtjusta i hennes bok och blev väldigt glada över att hon ville gästa oss. Nu lämnar vi över ordet:
En annan gryning var min hemlighet. Väldigt få människor i mitt liv hade någon aning om att jag skrev. Det kom som mer än en chock när jag, plötsligt, fick se min största och äldsta dröm gå i uppfyllelse. Mitt manus – min berättelse – min baby skulle få bli en bok. En riktig! Med pärmar, och ett omslag, och en streckkod på baksidan!
(Av någon anledning var jag väldigt exalterad över den där prospektiva streckkoden. Jag tror att jag kanske tyckte att den kändes legitimerande.)
Det tog mig nästan pinsamt lång tid att inse att det här också skulle föra med sig att jag skulle bli tvungen att erkänna för min omgivning att jag hade skrivit en bok.
Att ”komma ut” som författare har varit en underlig mix av ångest, lycka, stolthet, och en vilja att krypa ner och gömma mig under täcket. Förmodligen är det därför jag fortfarande är så dålig på att pitcha boken. När folk frågar vad den handlar om brukar jag säga något i stil med:
”Det är en bok om… Sverige, typ. Och varför rasism är dåligt och varför vi bara borde låta bli att hålla på med sådant.”
Två gånger har jag givit upp och bara läst direkt från baksidestexten
Att få ge ut en bok är det roligaste som någonsin har hänt mig. Det är en sorts krypande, hisnande lycka som faktiskt inte är jämförbar med någonting annat. Det svåra har varit allt runt omkring. Vad man ska lägga ut på sin officiella Facebook-sida. Hur man svarar på intervjufrågor. Vilken kompis man ska ge sin smartphone till i ett försök att sluta googla boken frenetiskt för att se om någon har sagt något nytt om den de senaste 5 minuterna.
Jag fick förmånen att vara med i Morgon i P4 Stockholm för ett litet tag sedan, och kvällen innan frågade jag uppgivet min mamma:
”Vad ska jag säga? Vad ska jag prata om? Jag kan inte ens pitcha bokjäveln!”
…varpå min mamma tog sin 23-åriga dotter i örat, såg mig stint i ögonen, och sa:
”Kalla den INTE ”bokjäveln” i radio!”
Jag kallade den inte ”bokjäveln” i radio.
Jag tror att jag kanske börjar bli bättre på det här.
Camilla Sten är född 1992 och läser till psykolog vid Uppsala universitet. En annan gryning är hennes debutroman.
En annan gryning var min hemlighet. Väldigt få människor i mitt liv hade någon aning om att jag skrev. Det kom som mer än en chock när jag, plötsligt, fick se min största och äldsta dröm gå i uppfyllelse. Mitt manus – min berättelse – min baby skulle få bli en bok. En riktig! Med pärmar, och ett omslag, och en streckkod på baksidan!
(Av någon anledning var jag väldigt exalterad över den där prospektiva streckkoden. Jag tror att jag kanske tyckte att den kändes legitimerande.)
Det tog mig nästan pinsamt lång tid att inse att det här också skulle föra med sig att jag skulle bli tvungen att erkänna för min omgivning att jag hade skrivit en bok.
Att ”komma ut” som författare har varit en underlig mix av ångest, lycka, stolthet, och en vilja att krypa ner och gömma mig under täcket. Förmodligen är det därför jag fortfarande är så dålig på att pitcha boken. När folk frågar vad den handlar om brukar jag säga något i stil med:
”Det är en bok om… Sverige, typ. Och varför rasism är dåligt och varför vi bara borde låta bli att hålla på med sådant.”
Två gånger har jag givit upp och bara läst direkt från baksidestexten
Att få ge ut en bok är det roligaste som någonsin har hänt mig. Det är en sorts krypande, hisnande lycka som faktiskt inte är jämförbar med någonting annat. Det svåra har varit allt runt omkring. Vad man ska lägga ut på sin officiella Facebook-sida. Hur man svarar på intervjufrågor. Vilken kompis man ska ge sin smartphone till i ett försök att sluta googla boken frenetiskt för att se om någon har sagt något nytt om den de senaste 5 minuterna.
Jag fick förmånen att vara med i Morgon i P4 Stockholm för ett litet tag sedan, och kvällen innan frågade jag uppgivet min mamma:
”Vad ska jag säga? Vad ska jag prata om? Jag kan inte ens pitcha bokjäveln!”
…varpå min mamma tog sin 23-åriga dotter i örat, såg mig stint i ögonen, och sa:
”Kalla den INTE ”bokjäveln” i radio!”
Jag kallade den inte ”bokjäveln” i radio.
Jag tror att jag kanske börjar bli bättre på det här.
Camilla Sten är född 1992 och läser till psykolog vid Uppsala universitet. En annan gryning är hennes debutroman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar