Eva Killberg, Ängelholm: Sara Larssons Den första lögnen gick absolut inte att släppa ett ögonblick. Som tur var blev vårt plan väldigt försenat och jag fick sitta lääänge och läsa på flygplatsen. Historien är riktigt ruggig, kanske mest för att miljön är så väldigt normal. Tänk om man inte känner sin egen man... Vad har han i bagaget?
Johan Zillén, Center Syd: Neil Gaimans oväntade comeback i graphic novel-form, den magnifika Sandman – Overture, tror jag inte att jag la ner annat än för enstaka toalettbesök.
Silja Stråhle, Helsingborg: Jag sträckläste Väggen! Mentalt gjorde jag det. Det kändes i alla fall som att jag sträckläste den. Eftersom jag var tvungen att jobba, äta, sova, städa, gå ut med hunden och dylikt så kunde jag inte fullt ut sträckläsa den, men jag tänkte på den HELA tiden mellan läsningarna. Så anser jag att man kan klassa det som sträckläsning. Sträckläs ni också!
Susanna Mattsson, Jägersro: Jag tror att det var Karen Joy Fowlers Vi är alla helt utom oss. Den var totalt osläppbar. Eftersom jag dessutom hade semester kunde jag på riktigt sträckläsa med pauser endast för matintag och någon enstaka promenad. På mindre än ett dygn var den slut. Den är en sådan där överraskningsbok som har mycket mer än förväntat mellan pärmarna. Jag trodde att jag plockat med mig feelgood i stil med Jane Austen Book Club av samma författare, men fick en gripande historia som verkligen kröp under skinnet. Nu rekommenderar jag den på daglig basis. Här kan ni läsa min recension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar