Förfärligt vackert

 

Alex Schulman har att brås på. Den legendariske Sven Stolpe som morfar, en högt begåvad mamma, Lisette Schulman. Hon skrev massor av manus och tal, bland annat för SAS-chefen som skulle tala för de anhöriga till omkomna vid flygolyckan på Milanos flygplats.

Men Alex mamma, som dog härom året, hade också en mörk hemlighet. Hon drack hellre än något annat. Hellre än att träffa barnen, till och med. Hela barndomen för Alex och hans bror präglades av mammans alkoholism.

Och ändå, på barns sätt, förblev Alex obrottsligt lojal med sin mamma.

Nu skriver han om den svåra relationen. Och det gör ont att läsa. "Glöm mig" manade mamman, och det fick bli titeln. Men det kan man naturligtvis aldrig göra. Så Alex Schulman manar fram sin mamma genom att skriva om henne, söker genom oerhört jobbiga situationer - men hittar också ljusa stunder till slut.

Han får mig att gråta under läsningen, Alex Schulman.

Det är så förfärligt vackert, och påminner om hur utlämnade barn är åt oss vuxna.

"Glöm mig" är helt enkelt en oförglömlig bok.

 

// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Bokhandel Ängelholm