En man balanserar på kanten till en avgrund. Han vänder sig om, möter sin frus blick och drabbas av en fasansfull insikt. Hon närmar sig inte för att hjälpa, utan för att knuffa honom mot en säker död. Det är upptakten till "Hon som vakar", min nya psykologiska spänningsroman.
Psykologisk
spänning är en av de mest populära bokgenrerna just nu, inte minst efter globala
bästsäljare som "Gone Girl" och "Kvinnan på tåget". Men vad är egentligen psykologisk spänning och
varför älskar så många - inklusive jag själv - den här sortens berättelser?
Psykologisk
spänning utforskar det mänskliga medvetandet, med fokus på dess dunklare delar.
Spänningen drivs av svek, skam och mörka hemligheter i nära relationer snarare
än av våld, blod och bestialiska detaljer. I "Hon som vakar", liksom i mina tidigare böcker, är berättelsens nerv
det som händer inom och mellan karaktärerna. Som socialpsykolog är jag oerhört fascinerad
av just detta.
Vad som
försiggår på ytan är en sak, du hör vad din bästa vän säger men kan inte vara
säker på vad hen egentligen tänker och tycker. Du får aldrig veta vad som
händer inne hos den "perfekta" grannfamiljen när de har stängt om
sig. I mina berättelser öppnar jag dörren och släpper läsaren hela vägen in. Att
få komma nära, bakom kulisserna, under ytan. För mig är det en del av charmen
med psykologisk spänning, särskilt med tanke på de välputsade fasader människor
idag är så bra på att visa upp för varandra, både i verkligheten och i sociala
medier.
Låt oss för ett
ögonblick anta att du vore en karaktär i en psykologisk spänningsroman. Då
skulle du inte kunna lita på någon. Det största hotet skulle inte komma från
någon ansiktslös främling eller galen seriemördare. Det skulle komma från någon
du har nära dig, någon du tror är ofarlig. Din granne. Eller kanske rentav din
egen partner. Just så råkar det vara i Hon
som vakar. Frågan är bara vem som spelar vilken roll i det eskalerande dramat
mellan författaren Elena och familjen Storm, grannarna som hon inte kan låta
bli att följa i smyg.
Ett annat
utmärkande drag för psykologisk spänning är leken med läsarens förväntningar.
"Twister" av olika slag är ett vanligt grepp. Också till synes
grundläggande premisser för berättelsen kan visa sig vara något helt annat än -
ja, rentav raka motsatsen till - vad läsaren först tog för givet.
Vi återvänder
till mannen i inledningen av Hon som
vakar, mannen som jag också inledde det här inlägget med. Hur hamnade han vid
den där avgrunden och vad kommer att hända med honom? Vad är det som driver
kvinnan som nu är alldeles intill honom, hans fru? Och varifrån kommer hämndlystnaden
i hennes ögon?
Tja, den som
läser boken får se. Den som läser hela vägen till slutet alltså.
// Caroline Eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar