Smartast vore förstås att välja Robinson Crusoe. Eller Fredag. Eller annan individ ur stammen gedigna män med erfarenhet av det här med ö-liv. Någon som Aragorn. En kung och utbygdsjägare är perfekt. Långa ballader vid lägereld väntar. Det borde väl vara helt ok. Varför känns det så tråååkigt?
Istället tänker jag direkt på mr Darcy (åååååh, mr Darcy! Jag erkänner, tillhör de besattas skara. Vi är några stycken har jag förstått). Så ger man tanken ett varv till och bara… HJÄLP! Vad är jag för en självplågare som vill ha den där självgoda surpuppan (stolt, fördomsfull, någon?) som enda sällskap, kanske i åratal. Kan det vara så att det egentligen är Colin Firth jag vill ha med mig till ön? Ska vi vara noggranna är han ju inte direkt klippt ur litteraturhistorien. Tillbaka på noll alltså. Kanske vore bra mycket trevligare med Lizzie Bennet, en annan favorit ur samma bok.
Men de där borgerliga romankaraktärerna har ju aldrig lärt sig att göra ett vettigt handtag. Möjligen måste man välja. Praktisk eller kul. Överleva fysiskt eller överleva intellektuellt. Kan någon från deckarvärlden fylla båda behoven? Kanske Frank Mackey (”Faithful Place”) eller Harry Hole (utan sprit, flyter det i land en tunna rom – som det väl plägar göra - är man ju körd med honom som sällskap). Eller skulle man inte ha väldigt kul ihop med till exempel Bridget Jones? Hennes enerverande viktnoja hade antagligen släppt efter en diet på palmhjärta och fisk. Totalt opraktisk såklart. Och kanske skulle det kännas som att vara fast i ett evigt ”Sex and the City”-avsnitt efter ett tag. Fast utan city då. Och utan sex.
Det lutar nog ändå, mot bättre vetande såklart, åt mr Darcy. Jag och mr Darcy… ensamma… på en öde ö. I evighet. Ååååh, mr Darcy!
Perfekt på en öde ö? Vem väljer du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar