Siri av Lena Einhorn

Kanske var det med Thommy Berggren det började. Min känsla för Strindberg. För 1985, när tv-serien sändes var jag definitivt för ung för att ha läst något av sagde författare (nördig och brådmogen – ja, fullständigt verklighetsfrånvänt barngeni – nej). Jag minns i alla fall en scen där den gode August ligger på sin dödsbädd och kvinnorna i hans liv flimrar förbi för hans inre blick. Siri von Essen, Frida Uhl, Harriet Bosse. Om den förstnämnda, Siri, har Lena Einhorn skrivit en fantastisk bok.

Berättelsen utspelar sig i två tidsplan. Den ena historien tar avstamp 1875, det år då friherrinnan Siri Wrangel lär känna den aspirerande författaren August Strindberg. Omväxlande serveras vi scener från åren efter den uppslitande skilsmässan. Greppet är fint, och det ger onekligen en dimension åt den spirande kärlekshistorien när man i nästa kapitel bevittnar det bottenlösa fall den gått till mötes.

Einhorn använder sig av ett sparsmakat och lite ålderdomligt språk, och det fungerar utmärkt bra. Hela tiden befinner jag mig på plats, där i slutet på 1800-talet. Framför allt sugs jag upp av kärlekshistorien mellan Siri och August, den där kärleken som ska göra dem båda fria, men ssom förvandlas till en mardröm i takt med Strindbergs ökade behov av att äga, hans allt mer framträdande paranoia. Över huvud taget tar han stor plats i romanen, August. Ibland på bekostnad av Siri som ju ändå är huvudperson. För mig som Strinbergälskare känns det stundtals lite som att läsa Se och Hör för litteraturälskare (och jag menar det på allra bästa sätt). För visst måste Einhorn, redaktör för den tjusiga Om Strindberg som kom förra året, vara minst lika besatt av författaren som jag. Men på sätt och vis har det sin plats. För hur är det att leva någon så uppfylld av sig själv. Självklart tar en sådan person (alltför) stort utrymme.

Och Siris historia finns här självklart. Friherrinnan, aktrisen, makan, modern, den obändiga, självständiga. Hon som behöver strid för att bli lycklig. Hon lever där innanför pärmarna. Lena Einhorn fantiserar kring historiska fakta med patos och trovärdighet. Såhär hade det kunnat vara. Efter avslutad läsning är jag helt böjd att hålla med Eva. Det här är en av höstens bästa böcker!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro