Lars Kepler - "Eldvittnet"

De är duktiga de där Keplers. Det är inte många författare som lyckas skriva så totalt onerläggbara thrillers. Skulle Stieg Larssons familj någon gång få slut på pengar (fet chans) och bestämma sig för att, likt Ludlum, Cussler & Clancy tex. franchisa ut karaktärerna Salander & Co. till andra författare torde de vara förstahandsvalet.

Jag vet, det är inte stor litteratur. Men det är, ärligt talat, inte Millenniumtrilogin heller. Inga Augustpris eller Nordiska Kulturråd lurkar runt hörnet.  Die Hard fick inga Oscars. De gråter säkert hela vägen till banken.

I Eldvittnet korsas Joona Linnas väg av våldsamma och störda tonårsflickor och ett spiritistiskt medium. Lite Ajvide Lindqvist-varning här, men de lyckas styra bort från det spåret snyggt. Håll er till det ni kan Keplers. Don’t mess with the master. Brutala mord, kidnappat barn, Joona - ensamvargen med nästan alla emot sig, Samhällets olycksbarn och den ekonomiska eliten. Föräldrakärlek/misshandel/förnekelse, AKTA HAN ÄR BAKOM DIG! Många trådar blir det. Inga i Sundbyberg (där jag inte bor men övningskörde väldigt mycket). Tänkte lite på det. Hej’rå!

Några invändningar? Ja, precis som i de tidigare två böckerna retar jag mig på de konstanta summeringarna och upprepningar av viktiga intrigdetaljer. Jag vet! Jag läste det nyss. Jag har ju som sagt uppenbara problem med att lägga ner det här förbaskade manuset. Herregud! Klockan är snart två på natten och jag måste sova nu!!

Boken peakar även väldigt tidigt tycker jag. Utan att avslöja handlingen (och sabba boken för resten av er vanliga dödliga) kan jag säga att ca 250 sidor in är det så spännande att jag håller på att krevera! Storyn når ett crescendo som sedan inte överträffas på de hundra sidor eller så som är kvar. Tyckte det var samma problem med Paganinikontraktet. Ambassadäventyret var ett bättre slut än det riktiga slutet. Samt den näst intill parodiskt inkompetente och tjurige landsortspolisen Gunnarsson. Åsa-Nisse-karaktär. Kunde definitivt ha behövts lite jobb till där.

Sen är det bokens slut. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar det eller inte. Det är lite som när de i en riktigt bra TV-serie, Dexter typ, avslutar avsnittet med en trailer för nästa. Agh! Stopp! Jag vill inte veta! Too much information!

Å andra sidan blir jag väldigt sugen på att läsa nästa bok. Men till skillnad från nästa Dexter-avsnitt, som bara ligger en vecka bort i tiden, kommer det ju sannolikt att dröja minst ett år eller så innan jag träffar Joona igen. Kommersiellt och ekonomiskt tänkt säkert, men det retar mig lite.

Men vad vet jag.

Jag är bara observatör. ;-)

Johan Zillén

Bokia Killbergs Center Syd