Ska jag bli tvungen att göra slut med Peter Robinson, är min första tanke efter att ha kommit några sidor in i pocketaktuella Bad Boy. Pladdrigt, klumpigt och med stora trovärdighetsproblem inleds det senaste tillskottet i serien om Alan Banks (ännu en bok har kommit ut på svenska efter Bad Boy, men den hör hemma långt tidigare i serien, förlaget har valt en något schizofren utgivningsvariant där varannan bok om Banks är ny, varannan letar sig bakåt i Robinsons tidigare ej översatta produktion).
Historien inleds med att en gammal vän och granne till Banks dyker upp på polisstationen. Hon har hittat ett illegalt vapen i dotterns rum och vill ha råd om vad hon ska göra. Men Banks är på semester för att slicka såren efter en urspårad kärleksaffär, så istället hamnar ärendet på Annie Cabbots bord. Hon rapporterar incidenten vilket resulterar i en överdrivet påslagen polisinsats med dödlig utgång.
Vapnet visar sig i alla fall tillhöra dotterns pojkvän, en slem man som även Tracy Banks (Alans dotter) hyser ett gott öga till. Hon föreslår därför att de ska hålla sig undan i faderns stuga tills saken blåst över. Sagt och gjort, aningslöst drar Tracy iväg till pappa polisens lantliga hem tillsammans med en psykopatisk gangster (ingenting avslöjat här som inte står redan i baksidestexten). Ja, det var alltså början. Låter jag raljerande? Helt riktigt! Den här inledningen förtjänar inget annat. För maken till snubbel och pruttig Kling och Klang-stämning har jag inte upplevt sedan jag led mig igenom något av de taffligare Morden i Midsomer-avsnitten i somras.
Sedan tar det sig faktiskt lite. Men det här är ingen höjdare ens i sina bästa stunder. Visst hettar det till betydligt när Banks väl kommer tillbaka från sin semester och kan börja delta i fallets lösning (såklart finns en massa förgreningar, inte ens de förmår intressera mig nämnvärt), men Peter Robinson brukar hålla bra mycket högre klass än såhär. En hel del trovärdighetsproblem dyker också upp längs med vägen. Som att Tracys mamma inte får reda på att dottern är på rymmen med en psykopat. Som att Banks ens får delta i jakten på dottern. Och som att han, när han gör det, mest verkar lida av jetlag och inte påverkas nämnvärt av att det är den egna avkommans liv som är i fara. Med mera, med mera. Nej tack, ska det fortsätta såhär måste jag och Peter Robinson nog gå skilda vägar. Och det vore sorgligt, för vi har ju haft en väldigt fin tid tillsammans.
Inte blir det bättre av att titeln gjort att jag under hela läsningen haft Inner Circles sunkiga 90-talshit "Bad boys" i huvudet. Detta kan jag väl å andra sidan inte skylla Robinson för.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar