Success för Excess!

Litet format - stor läsupplevelse.

Jag är ingen direkt bakåtsträvare (tror jag). Men, får liksom bara inte feeling för läsplatta. Vet att det finns massa fördelar. Men vill ha mina böcker på papper, så är det bara. För att då inte vara alldeles för stofilisk får man ju prova lite andra format. Så alldeles nyss läste jag min första Excess-bok. De där små miniböckerna efter holländsk modell, med papper som psalmböcker som jag skrivit om tidigare. Och det är ju världens bästa uppfinning!

Annars läser jag helst pocket, för en tågpendlare är det lättast att bära med sig. Och lite mer anspråkslöst och mysigt än en pompös, inbunden variant (nu läser jag i och för sig en maaassa inbundet, man måste ju det om man vill läsa nyheter). Men pocketboken står sig rätt slätt i jämförelse med mitt nya favoritformat! Pytteliten och nätt (cirka 12x8 cm), klart läsbar text, bättre papperskvalitet, lätt att låta slinka ner i fickan och man kan hålla boken lite nonchalant i ena nypan utan att den gör ens en ansats till att slå ihop sig (man slipper alltså pocketnypet - den krampaktiga fyrfingersfattningen som gör en trött i armen). Otroligt trevligt. Kanske lite svårt att bläddra då och då. På grund av det tunna pappret fick jag ibland med mig två sidor, men det är ju inte mycket till invändning i sammanhanget.

Det stora bekymret är utbudet, hittills finns bara knappt 20 titlar utgivna. Och priset. Böckerna är ju inte splitter nya (motiverar högt pris), men väldigt små (vilket jag tror de flesta förknippar med ett lågt pris). Och flera av dem finns redan i pocket (billigare) Har man läst en Excess-bok kan man nog tänka sig att betala de där extra tiorna för den, men står man och vrider och funderar tror jag tyvärr att det är lätt att välja bort. Fler titlar, innan böckerna kommer i pocket, och ett riktigt snyggt sätt att exponera dem på skulle kanske råda bot på tveksamheten. Jag kommer i alla fall glatt att propagera för den här finfina lilla produkten framöver.

Boken jag läste var Lisa Jewells Syskonmakaren. Jag är inte fullt lika lyrisk över den som som över formatet på boken, men långt ifrån negativ. Längre rapport kommer.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro