foto: Lars Trangius |
När något är lite för bra för att vara sant så skenar min fantasi lätt iväg. Så var det när jag klev innanför dörrarna till det japaninspirerade spat Yasuragi Hasseludden för första gången för tolv år sedan. Stället är vackert och fridfullt och det är fantastiskt att ligga i de varma utekällorna mitt i vintern. Jag gissar att ingen ser en potentiell brottsplats framför sig. Förutom jag.
För mig kan något vackert och oskyldigt lätt förvandlas till det motsatta. Och det är väl därför jag skriver just deckare. Plötsligt såg jag framför mig hur en spagäst blev jagad i de långa korridorerna, där det är lätt att gå vilse. Och den som jagar ser likadan ut som den som blir förföljd, eftersom alla gäster bär likadana yukatas – en bomullsrock med japanska tecken på.
För varje år och spabesök som gick, blev jag bara mer övertygad om att jag var tvungen att skriva en thriller som utspelade sig på Yasuragi. Samtidigt oroade jag mig för att någon annan författare satt och funderade på samma idé. Jag hade två böcker att skriva först: Vecka 36 och I stället för dig.
För ett år sedan kontaktade jag Yasuragi och frågade hur de ställde sig till att låta en kriminalroman utspela sig där. Jag hade inga förväntningar på att få ett jubel tillbaka, men tack och lov blev responsen positiv.
Jag var hur taggad som helst att få börja skriva. Men först ville jag tänka igenom upplägget noga: vad skulle hända vem, när och varför? Och hur skulle det föra historien framåt?
För mig ska en bra deckare vara fängslande och svår att lägga ifrån sig. Helst från första sidan. Karaktärerna ska vara intressanta och underhållande men sidohistorierna får inte ta för stor plats. Slutet ska överraska och får inte vara för redovisande och trist.
Min man och jag ägnade åtskilliga kvällar åt att spåna fram personer, relationer och händelser. Vi lyckades skrämma upp varandra rejält en kväll, vilket resulterade i att ingen av oss vågade gå ner i källaren och släcka lampan.
Sedan satt jag ensam hemma på dagtid och slipade på själva deckarintrigen.
Handlingen växte fram och vissa saker ändrades under själva skrivandet. Jag kämpade med researchen och önskade många gånger att jag vore utbildad polis. Men jag är i alla fall journalist och vet därför hur jag ska ta reda på saker som jag själv inte kan.
Jag satte press på mig själv genom att bestämma mig för att skriva en bättre och längre bok än tidigare – en pusseldeckare och psykologisk thriller. Och det sa jag också glatt till förlaget, bara för att jag skulle vara säker på att jag skulle se till att leva upp till det. Jag strävar hela tiden efter att utvecklas och jag är sällan nöjd. Men jag är stolt över Vila i frid – allt från omslag till själva handlingen.
En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.
Och jag vågar faktiskt åka till Yasuragi även nu efter att boken har kommit ut. Det mest effektfulla är att läsa den på plats – men kanske inte i den varma källan i kvinnornas tysta tvagningsrum …
Se boktrailer:
Sofie Sarenbarnt är 34 år, mamma till två barn, fru till en man och författare till tre böcker, som är sålda till åtta länder. Förutom att skriva deckare så jobbar hon som frilansjournalist och fotograf.
Nyss släpptes boken Vila i frid som utspelar sig på Yasuragi Hasseludden. Nu skriver hon på fjärde boken och varvar arbetet med att sjunga, twittra, intervjua kändisar, bygga lego, resa, inreda dockskåp, spela Kinect och löpträna. Drömmen är att böckerna ska bli film. Läs hennes blogg här.
Och håll ögonen öppna! Snart är det dags för en ny tävling här i Bokboxen. Prisererna är signerade exemplar av Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar