Som författare av två tekniktunga thrillers, Midvintermörker och Midsommargryning, har den absolut största andelen av skrivtiden lagts på research. Man kan aldrig få alla detaljer helt korrekta, men det gäller att vara tillräckligt korrekt för att förmedla en känsla av att det här är på riktigt. Det är ett långt och mödosamt arbete när man skriver om en lång rad olika skeenden, som inte bara är inom ett personligt expertisområde.
Ännu värre blir det när man väl sätter sig ner för att skriva ner berättelsen. Då visar det sig ofelbart att researchen inte var tillräcklig, då man upptäcker ett behov av detaljer man inte tänkte på när man gjorde grundarbetet. Även om man låst in sig på skrivkammaren för att fylla dagens sidkvot, så visar det sig ofta att man måste bryta för ytterligare research.
Tack och lov vilar researcharbetet på tre ben.
Dels studiebesök i verkligheten, där man får klämma, lukta och känna på saker och träffa riktiga människor. Inför och under skrivandet av Midsommargryning gjorde jag tre studiebesök. Dels på Luftvärnsregementet i Halmstad, dels på P 4 Skaraborgs Regemente och dels ett ganska unikt besök hos Malmöpiketen. Underligt nog var det bara inför besöket hos piketen som man av säkerhetsskäl behövde göra en registerslagning på mig. Jag hade gärna gjort fler studiebesök, men någonstans måste man dra en gräns.
Till studiebesök räknar jag också besök på platser i handlingen, i den mån det inte räcker med virtuella studiebesök via Google Streetview, som är ett fantastiskt verktyg som författare. Från skrivarlyan kan man resa nästan var som helst i världen, åtminstone i västvärlden, och titta på detaljer som vilken butik som ligger i vilket gatuhörn. Streetview kompletterar man sedan med kartor och satellitbilder, samt generella sökningar på Internet efter foton från olika platser.
Det andra benet är den egna researchen, till vilket jag även räknar Streetview. Idag kan man hitta förvånansvärt mycket information på Internet, och det är bara undantagsvis jag faktiskt behöver göra research i pappersböcker. Samtidigt måste man veta var man ska leta - Internetforum, Wikipedia, myndigheternas egna information, inklusive Försvarsmakten. Som myndighet är faktiskt Försvarsmakten öppnare än polisen och lättare att göra research på.
Det tredje benet är personliga kontakter. Dessa är antagligen de viktigaste. Inget kan ersätta anekdoter från verkligheten och personlig faktagranskning av en boks råmanus är obetalbart.
Men i slutändan måste man som författare ändå ibland bortse från research. Det viktigaste är berättelsen och ibland kräver det att man är kreativ med verkligheten. Men står man ändå med tre ben i ett ordentligt faktaunderlag blir det fullt möjligt att tumma på verkligheten utan att fiktionen blir orealistisk.
Verkligheten blir ändå en ram att bygga sin berättelse kring, men i slutändan är det berättelsen som är det viktigaste. Research bidrar till realism, men måste ändå till sist vika sig för handlingen.
Lars Wilderäng driver Cornucopia?, Sveriges största oberoende blogg i finans-, ekonomi- och miljöfrågor. Han har tidigare arbetat inom IT-branschen men ägnar sig sedan några år åt skrivande samt småbruk av den egna gården. Midsommargryning är hans andra roman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar