Harry, my love...

foto: Håkon Eikesdal

Jag får tillstå att när det frågas efter Harry i butiken så är det främst Harry Styles, en av de skönsjungande ynglingarna i One Direction, som åsyftas. Hans nuna blickar tillbaka på oss från böcker, muggar, sängkläder (jodå!), pennskrin, anteckningsblock... Till och med från en pappdocka i (någorlunda) naturlig storlek.

Fick jag bestämma skulle det där ansiktet vara betydligt mer härjat, bistert och ärrat. Efternamnet skulle vara Hole.

Jo Nesbø gav i någon intervju det ganska så trötta klyschsvaret att Harry Hole är en sådan man som alla kvinnor blir kära i och alla män vill vara. Men att någon, kvinna eller man, skulle gå igång på den där fullkomliga destruktiviteten, känslomässiga inkompetensen, missbrukarpersonligheten och den autistiska moralkänslan är ju helt befängt. Fnyser jag inombords (och tänker fördomsfullt att Nesbø själv gärna vill vara en sådan man, åtminstone om man ser till looken på pressbilderna inför förra släppet, se ovan).

Och fullkomligt kastar mig över förhandsexemplaret av kommande Hole-romanen Polis (tack Piratförlaget!). Jag avser att tillbringa varenda ledig stund med Harry tills jag vet hur den slutar. Jag må fnysa åt Jos gubbiga statement. Och önska att mitt förhållande till den till det klichéartade gränsande stenhårda kommissarien var mer modernt och upplyst. Men jag tvingas se sanningen i vitögat. I love Harry. Forever.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro