Ibland känns det som om stora bekymmer bara finns i dåtid, i litteraturens värld. Men så är det ju inte alls, när man tänker efter.
Och det gör jag verkligen, när jag läser Anna Fredrikssons nyaste roman Augustiresan. Det är samtid, det är människor som dem man mött på jobbet, det är de små gesternas tyranni. Och det är oerhört träffande.
Jenny är fyrtio år, har blivit administrativ chef - läs mellanchef - på jobbet, och är duktig flicka. Hon är gift och har inga barn, vilket betyder att hon kan jobba hur mycket som helst. När hon inte joggar, vill säga. Mannen hinner hon numera knappt se.
Naturligtvis går ingenting som Jenny tänkt sig. Det blir ALDRIG bättre sedan.
Under fem dagar i augusti ska Jenny vila upp sig och umgås med sina väninnor under en cykelsemester på Österlen. Och det vet vi ju alla kvinnor - att hålla masken inför tjejerna är svårare än något annat.
Läsvärt och tänkvärt, verkligen.
När ska vi egentligen lära oss att inte vara dessa förbannade duktiga flickor?
Eva Killberg
Killbergs Akademibokhandeln Ängelholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar