Jag har alltid varit en älskare och förespråkare av Joyce Carol Oates. När andra har klagat på långrandighet och ojämn utgivning har jag för det mesta trätt fram till hennes försvar. För visst, det kan bli en smula voluminöst ibland, men Oates lägstanivå - den är ändå hög.
Så har jag resonerat. Och resonerar väl till viss del fortfarande, men herreguuuuuuud vad lång hennes senaste är! Har lyssnat på The Accursed (De fördömda på svenska) i vad som känns som en eeeevighet. Visst, kan tänka mig att författaren haft väldigt roligt när hon reserachat och skrivit den här gotisk/historiska romanen, men hon måste faktiskt inte förevisa vartenda litet fynd, varenda liten idé. Kill your darlings, vrålar jag inombords, minst en gång i timman. Fundera på vilken roman du egentligen vill skriva! Det är så många öden, så många trådar, så många ord.
Var grymt peppad när jag startade lyssningen. Princeton i början av förra seklet, en förbannelse som drabbar ett antal välbärgade familjer, spökerier, förtrollningar, mord... Men alltså, nu har jag ju i och för sig tre timmar (av dryga 22!) kvar att lyssna och kanske kan slutet rädda storyn, men någonstans i all denna text har spänningen sorgligen drunknat.
Ett slutgiltigt omdöme kan jag ju ge först när boken är slut. Jag hoppas det blir snart. Det är attans att det inte går att ljudskumma. För nu känns det mest som att boken hindrar mig från att ta mig an andra, betydligt mer lockande (och mindre omfångsrika) alster. Frustrerad!!!
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar