Gästbloggaren: Emma Karinsdotter

Vi är stolta och glada att kunna presentera vår senaste gästbloggare, Emma Karinsdotter, vars debutroman har vårens absolut finaste titel!

 

foto: Linnéa Lundström

Jag har skrivit en bok med en väldigt lång titel, Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig. Man får andas efteråt och om man behöver, kanske där nånstans i mitten. Det är en lång titel men det behöver vara en lång titel, för Jonna, bokens huvudperson, känns det som att alla himlar ska falla och inte en gång utan minst tre kanske oändligt många fler, när Niki, den amerikanska trummisen som hon älskar, rör vid henne. Och så tänker jag att kärlek kan vara. På tok för krävande och översvallande romantisk.

 

Min roman handlar om Jonna, som arbetar som turnéledare och lever ett tryggt och ordnat liv tillsammans med flickvännen Elin. Dom åker ut i skärgården, går på bröllop, äter middag med familjen, och allt är ganska bra. Men så plötsligt gör en gammal kärlek sig påmind i Jonnas liv, den amerikanska trummisen Niki, romanens Du, som Jonna hade en destruktiv och passionerad relation med fem år tillbaka i tiden, och plötsligt rämnar världen. I en växelsång får så läsaren följa Jonna i nuet med Elin, där det förflutna med Niki sakta börjar läcka in och ödelägga, och Jonna i dået med Niki, när himlar faller och buskage växer upp i en skivaffär i London, när körsbärsträden blommar i Berlin och hemligheter är bomber som när som helst kan detonera.

 

Det här är min debutroman. Jag skrev den inte för att jag behövde skriva den, jag skrev den för att jag var tvungen. Det tog tre år. Först hade jag bara historien om Jonna och Niki, men allt eftersom jag skrev växte lusten att ställa den historien i relation till något annat. Jag började fundera på vem Jonna skulle vara några år senare, efter Niki, hur hon skulle hantera en lycklig och sund relation med någon, om hon kunde slå sig fri från sitt förflutna.

 

Att skriva den här boken var för mig lite som ett Marathon. Jag har lärt mig att man inte skriver en bok, man skriver om den, massvis av gånger. Precis när jag var redo att ge upp, fick jag en ny idé, eller någon kom förbi med lite blåbärssoppa i form av uppmuntran, och jag skrev vidare. Så startade jag och några vänner en lesbisk poesiklubb och livet fick ett rosa skimmer, trädet som är jag fick nya litterära rötter. Jag önskar alla glädjen det innebär att vara med i en lesbisk poesiklubb! Det borde vara årets julklapp istället för råsaftcentrifugen som ju har något slags bäst före-datum och är något som inte går att ta med sig överallt. Poesin finns i min kropp, jämt, som bubblor i sockerdricka.

 

Emma Karinsdotter är född i Ronneby 1985. Under stora delar av sitt yrkesverksamma liv har hon arbetat inom musikbranschen och har bland annat arrangerat konserter, arbetat som bandbokare, spelat trummor i ett amerikanskt punkband i USA och varit turnéledare. Sedan september 2013 är Emma Karinsdotter tjänstledig från sitt jobb som projektledare på̊ produktionsbolaget Blixten & Co och studerar skrivande på̊ heltid vid Skurups Folkhögskola.

Läs Sydsvenskans recension av boken och intervju med Emma Karinsdotter här och här.