Mitt i den allra mest prunkande försommaren läser jag Negar Nasehs Under all denna vinter. Och en av denna texts många (många!) förtjänster är det suggestiva berättande som gör att jag omedelbart förflyttas från Skånes grönskande överdåd till kallbister Västerbottensvinter.
Helene har tillsammans med pojkvännen Adam flyttat långt bort från uppväxtens skärgårdsö. Men nu ska modern komma på besök, och sömnlös och uppstressad bakar Helene den ena omgången lavendelskorpor efter den andra. Väljer omsorgsfullt ut böcker till gästrumments nattygsbord. Allt måste vara perfekt.
Tidigt förstår vi alltså att relationen till modern är komplicerad. Och som läsare förväntar man sig ett monster i antågande. Men när Helenes mamma väl anländer kommer hon trots de egna övre medelklassvanorna väl överens med arbetarklasspojkvännen, hon beundrar omgivningarna, lagar mat, sover gott. Helene har förväntat sig en kris, men får istället... trivsel. I alla fall på ytan. Genom den diskrepans som uppstår mellan Helenes bild av modern och läsarens synliggörs spänningen som är själva kärnan i den här romanen. Vad är egentligen sant?
Det visar sig nämligen att i Helenes familj tror man inte på vad hon säger. Det kommer fram nog så oskyldigt i en middagsdiskussion, men sätter fingret på en smärtpunkt. Vad är verkligt när man inte blir trodd? I Helenes huvud accelererar situationen, gränsen mellan henne och modern måste dras. Hon längtar efter en konfrontation som hon inte vågar provocera fram. Det kan bli ödesdigert, för det finns ett våld i Helene som hon inte förstår.
Under all denna vinter är det bästa jag läst i år. En fantastisk roman där thrillermomentet hela tiden utspelar sig i huvudpersonens psyke. Otroligt konsekvent genomfört. Symboltyngt och språkligt precist. Halva tiden tycker jag inte ens om Helene, ändå vill jag bara gräva djupare i hennes tankar. Det är så otroligt bra, krypande otäckt och psykologiskt intressant. Jag kan gå och grunna på en specifik passage i dagar. Dessutom gör Negar Naseh själv en strålande insats som uppläsare. Ett halvår in i 2014 och årets första femma (om man nu vågar sig på något så klumpigt som ett sifferbetyg med tanke på den hätska musikkritikdebatt som förts det senaste) är härmed utdelad.
Som om inte detta var nog lyfter boken ytterligare när jag läser dess andra del, arbetsdagboken I väntan på regnet skriver jag. Mer om den i ett eget inlägg. Det blir för mycket avslöjanden annars.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar