Kulturman med Pseudonym

När ”fina” författare ger sig på att skriva spänningslitteratur kan det gå lite hur som helst.

Det kan bli total kalkonpannkaka som med Johanna Nilssons Francys Evangelium (under pseudonymen ”Amanda Lind”). Kan dock nästan rekommendera en läsning ändå, om bara för att se hur man absolut inte ska skriva kriminalroman…

Lite allmänt… fånigt… Som när kulturmännen Daniel Sjölin och Jerker Virdborg försöker skriva pojkboksäventyr med Indiana Jones/Da Vinci-koden-flavour (Jungfrustenen och Fossildrottningen, som ”Michael Mortimer”).
Åtta planerade delar i serien enligt författarna.
Kommer förlaget hålla ut så länge? Mitt tips: Det blir max fyra …

Två finrumslirare som lyckats över all förväntan, definitivt vad gäller försäljningssiffror men även (tycker jag) med underhållande rysare, är Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril.
Eller, som deckarälskare världen över känner dem, Lars Kepler.
Deras fyra böcker om snuten med bekymmer i bagaget, Joona Linna har gjort segertåg på topplistor runt om i världen. (5:an, Stalker kommer i höst)
Och välförtjänt så. Deras böcker kommer inte att få några Augustpriser och visst kan man ibland irritera sig på upprepningar och glättigt språk, men naglarna tenderar att vara rejält nerbitna efter en avslutat Kepler…

En fining som verkar har läst sin läxa, och sin Kepler, är Augustvinnande författaren, estradören, sångaren och Berlinfantasten Carl-Johan Vallgren.

Under pseudonymen ”Lucifer”, som är så hemlig att han själv gick ut och avslöjade ”Det är jag!” redan innan boken kom ut, har han skrivit Skuggpojken – En Danny Katz-thriller.
Och han gör så med bravur.
(Jag tror att Carl-Johan Vallgren gör många saker med bravur. Cyklar. Rostar bröd. Sjunger serenader under balkonger och sådant. Han verkar vara en sån kille helt enkelt. En Kulturman med stort K. Och slänglugg och uppknäppt skjorta.)

”Sommaren 1970 försvinner en liten pojke från Kristinebergs tunnelbanestation i Stockholm. En främmande kvinna tar honom vid handen och går därifrån, och han är borta. Många år senare försvinner också pojkens bror, Joel Klingberg. Hans fru vänder sig till Danny Katz, makens gamla vän från försvarets tolkskola, ett språkgeni med solkig bakgrund, och ber honom om hjälp. Katz går motvilligt med på att börja leta, och upptäcker snart att det finns fler hemligheter i den mäktiga familjen Klingberg. När någon försöker sätta dit honom för mord blir hans sökande också en kamp för överlevnaden.”

Skuggpojken”är en välskriven och spännande thriller.
Inte ”wow”-välskriven som Gillian Flynns Gone Girl eller Tom Rob Smiths Barn 44. Nej, några höga litterära ambitioner finns här inte.
Det här är underhållningslitteratur.
Spännande och snabbläst.
Kepler Country.
Det är inte en perfekt historia. Sista akten vandrar i väg lite långt från genrens vanliga struktur.
På gott och ont kan man säga.
Det är naturligtvis inte att förakta ambitionen att vara annorlunda, att inte falla in i alltför uppenbara spänningsromansklichéer. Men samtidigt känner jag mig som läsare lite snuvad på en upplösning som kunde ha blivit bra mycket mer spännande.

Men jag förlåter Carl-Johan för det.
Jag gillar ex-heroinisten och språkexperten Katz och hans polare.
Det är helsicke så mycket roligare att läsa om trasiga och brokiga människor än om småstadspoliser med äktenskapsbekymmer.
Nästa bok om dem blir kanske ännu bättre.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd