Grattis, ni vann "Läxfritt"!

Tävlingen är avgjord och vi gratulerar våra fem vinnare: Maria i Arlöv, Magnus i Karlskrona, Annica i Perstorp samt Gunvor och Katarina i Helsingborg. Ni får varsitt exemplar av Pernilla Alms Läxfritt : för en likvärdig skola. Den signerad boken kommer inom kort med posten!

Svaret på frågan då? När hon inte författar jobbar Pernilla som språklärare.

Många var med och tävlade denna gång, bara fem kan vinna. Men misströsta inte. Under hösten kommer vi att köra fler tävlingar här i boxen. Håll utkik!

Läs Pernilla Alms gästinlägg här.

Tillbaka på Bahnhof Zoo (Ich bin ein Berliner part 3)

Min första litterära kontakt med Tyskland var via eländesskildringen Gänget i tunnelbanan (visst låter det som en B Wahlströms-bok? Det kan jag garantera att det inte var!). Några fler klockor kanske ringer om jag nämner att boken även har filmats under namnet Vi barn på Bahnhof Zoo (den filmen var för övrigt min första kontakt med Davis Bowie, numera husgud). Jag läste den där boken, jag vet inte hur många gånger, under min högstadietid. Helt uppslukad, och på något mystiskt vis lockad av, de unga heroinisternas miserabla liv. Att tänka på min besatthet av den där boken är det närmsta jag kan komma förståelse för dem som idag hovrar kring biografihyllan i jakt på synd-om-mig-böcker i Pojken som kallades det-klass. För det var något väldigt lockande för en 13-årig pluggig medelklassflicka i att få förflytta sig till ett nattsvart 70-tals-Berlin. Att få befinna sig i ett sammanhang så främmande. Dels måste det såklart ha varit kontrasten. Dels kanske det där utanförskapet vi väl alla känner i tonåren. Även om mitt liv inte kunde vara längre från Christiane F:s  tunnelbanetoaletter, kvartar och smutsiga nålar kunde jag ändå på något sätt relatera till de val hon gjorde. Så minns jag det i alla fall.

Allt det där kom tillbaka till mig när jag hittade Wir kinder vom Bahnhof Zoo (längst upp till vänster) i lägenheten vi hyrde i Berlin. Trots att jag inte talar ett ord tyska var jag tvungen att bläddra igenom boken, kände igen vartenda namn, varenda bild.

Jag tror knappast att jag skulle uppskatta en omläsning. Min faiblesse för socialrealistiska eländesskildringar har sedan länge avklingat. Å andra sidan, hittade också en översatt Åsa Larsson i hyllan. Den lockade mig betydligt mindre.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Mitt nya jobb... (Ich bin ein Berliner part 2)

Jag älskar Berlin! Jag tror att jag måste flytta dit. Och när jag gör det så kommer jag att arbeta på ett av två följande ställen:

1. Saint George's English Bookstore

Som utlovat gjorde jag ett besök i denna fantastiska lilla, men sprängfulla affär som doftade exakt som min morfars arbetsrum brukade göra (okej... minus pipröken). Nya och gamla böcker från golv till tak, stamkunder som kom och bytte in sina utlästa Hemingways och en galet trevlig man i kassan som ville diskutera svenska Nobelpristagare. ("Transtromer, yes we have him!").

Lustigt nog var det dock en helt annan svensk författare som råkade ligga på disken :)

 

2. Shakespeare & Sons

 

Så ny att hemsidan inte hunnit bli klar ännu, men såååå värd ett besök är denna kombinerade boklåda och café i Friedrichshain. Lockades in av de faktiska boklådorna utanför och åt en magiskt god bagelfrukost bland böckerna. Flera olika utgåvor av Brideshead revisisted, Steve Sem Sandberg på engelska och Django Reinhardt i högtalarna. Whats not to like? Ja, jag vet inte. Hade jag bara kunnat tyska hade jag försökt tjata mig in i personalstyrkan på studs.

 

Ja, och så får jag be om ursäkt för den usla bildkvalitén. Hoppas ni får en någorlunda uppfattning om myset i alla fall.

 

Susanna Mattsson

Killbergs Bokhandel Jägersro

(än så länge...)

Fjärde gången gillt med Knausgård

Ja, så återförenades jag slutligen med Karl Ove Knausgård, efter att Min Kamp 4 legat i över två år på mitt nattygsbord och samlat damm. Och så är åtminstone ett sommarläsningslöfte infriat.

Eftersom jag blivit en så inbiten boklyssnare var det genom den norska ljudboken som jag återknöt kontakten. Och visst är Knausgårds språk lika fantastiskt att lyssna på som att läsa. Tror att femman kommer att konsumeras på samma sätt. Det är ju också något särskilt med originalspråk, att läsa boken exakt så som den var skriven. En närhet.

I fjärde delen får vi följa Karl Ove när han direkt efter gymnasiet arbetar som lärarvikarie i Nordnorge. Genom en lång tillbakablick får vi också uppleva hans gymnasietid som fylls av musik, en växande kärlek till alkohol, skrivande och längtan efter att äntligen få ligga. Men det spelar egentligen ingen roll vad Knausgård skriver om. Med ett toalettbesök beskrivet över 20 sidor kan han locka läsaren till tårar, som vännen Geir säger i Min Kamp 2. Som läsare är man fastnaglad i världen som målas upp, oavsett om det är en eländig bakfylla eller en av den lokala fotbollsföreningen arrangerad bygdegårdsfest. Allt är så nära inpå att man kan uppleva varje detalj med sina egna sinnen.
Det gör det också det extra roligt att följa den unge Karl Oves skrivarmödor, och hans tankar kring hur man utvecklar en berättelse. För resultatet håller man ju liksom i sin hand.

Har för mig att det var en del rabalder kring en förälskelse i en av eleverna i klassen han undervisade under det där året. När jag väl läser om den kan jag inte riktigt se vad som orsakade allt prat. Det är ytterst oskyldigt. Och en del av genialiteten i den här sviten är ju det (till synes) ocensurerade. Att livet inte läggs till rätta och visas fram från sin bästa sida. Utan istället dissekeras under ett slags maniskt sanningskrav.

Vad som däremot berör mig väldigt illa är slutscenen där SPOILERVARNING! huvudpersonen äntligen får ligga. Jag kan inte se det på annat sätt än att han lämnar läsaren mitt i en pågående våldtäkt. Varför har ingen reagerat på det? Är festival och fylla ett sådant skylla-sig-själv-tillfälle att ingen uppmärksammat vad som egentligen sker? Natten efter att jag läst klart drömde jag att jag hjälpte flickan att anmäla.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Sista chansen att skicka in svar i vår tävling!

Har du skickat in ditt svar ännu? Annars är det dags nu.

I måndags gästades vi av Pernilla Alm. Nu kan du vinna ett signerat exemplar av hennes debattbok Läxfritt – För en likvärdig skola. Svara på frågan nedan, och du är med och tävlar!

Pernilla Alm är ju inte bara författare utan även lärare, och vår fråga lyder:

I vilket ämne undervisar Pernilla?

1. Matematik
X. Språk
2. Samhällskunskap

Skicka ditt svar, samt namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se senas idag.

Lycka till!

Här kan du läsa Pernilla Alms text från i måndags.

Dyster dystopi

Trogna läsare denna blogg är känner väl till mitt vurmande för dystopier, apokalyptiska rysare, Zombies och annat kul i de environgerna.
Så när Hugh Howeys självpublicerade supersuccé ”Ull” (som här i Svedala ges ut av helt vanligt gammalt dammigt bokförlag) landade i brevlådan var förväntningarna höga.

En ny Vägen?
En ny Flickan från Ingenstans?
Are we talking Walking Dead-country här?

”I hundratals år har de sista människorna levt djupt under jorden i en gigantisk siloformad bunker. Ordning upprätthålls genom strikta regler och lagar: varje födelse kräver en död, varje liv kräver ett syfte. De som bryter mot reglerna döms till deportering - och i den giftiga atmosfären utanför silon innebär det döden.



När silon förlorar sin sheriff hittar de styrande en osannolik kandidat i Juliette, en mekaniker utan utbildning i lag och ordning. Hon kommer snart att lära sig hur djupt hennes värld, och även hon själv, kan brytas ned. Silon och dess invånare är på väg att få veta vad historierna bara har antytt, och vad de aldrig har vågat viska om. Uppror.”



Men näh.

Tempot är under all kritik. Ibland byggs det upp till lite spänning, bara för att i nästa kapitel köra tvärt fast i en tjärpöl av klyschig dialog och ointressanta karaktärer.
Det är en sabla massa springande upp och ner i trappor, maskinreparationer nog för att få en egen serie på Discovery och mystiska ledtrådar om förr i tiden.

Det spottar upp sig lite sista femtedelen, men överlag är denna nästan-sexhundra-sidor-koloss otroligt långsam. Och tråkig får jag nog säga.

Kanske tar det fart i del två, men det får ta fart utan mig.
Jag hoppar av här.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Ich bin ein Berliner

Dags att ge sig av igen... Och utan någon vettig guidebok (nästa gång finns nyutgåvan av bästa Berlin stadsdel för stadsdel ute, men jag missar utgivningsdatum med en hårsmån denna resa) får jag göra researchen själv och på plats när det kommer till de livsviktiga bokhandelsbesöken.

Men ett besök på Saint Georges English Bookshop i Prenzlauer Berg kommer det definitivt att bli.

Titta vad fin! Ok, alla bokhandlar ser ju i och för sig lockande ut på bild, men lyssna på omdömena:

Wonderful selection of both new and used titles, clearly stocked by people who love to read. 

The staff here are absolute dolls; they couldn't be more friendly, interested and willing to help.

Reviews on this place are solid. Best bookstore in Berlin.  

Kommer jag att behöva tillbringa hela semestern här? Det låter så. Får hoppas på en skivaffär till sambon vägg i vägg.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Back to school!

Även om jag har haft starka plugghästtendenser i mitt liv har jag aldrig varit en sådan som gläder sig inför terminsstarten. Att behöva börja sjuan igen... the horror! Tänkte därför muntra upp alla er som vid den här tiden på året tvingas återvända till era lärosäten med lite skolrelaterade boktips. För det, vet alla som läser den här bloggen, är verkligen min kopp te.

Matilda av Roald Dahl – Om det missförstådda geniet Matilda, som hittar en själsfrände i den underbara fröken Honung. Och de onda får sitt straff!

Tvillingarna kommer till St Clare av Enid Blyton – Startskottet för min internatfaiblesse. Långt från Fem-böckernas trötta matorgier (eller förresten, beskriver hon inte vällustigt vad eleverna tar med sig till de hemliga midnattsfesterna? Jodå!). Böckerna om tvillingarna O'Sullivan som grinigt tvingas till en internatskola de sedan kommer att älska kanske är för helyllemoraliska för att hålla i längden, men om jag älskade dem som barn. Leta begagnat.

Den hemliga historien av Donna Tartt – skolböckernas skolbok. Tartts berättelse om de intellektuella collagestudenternas dionysiska experiment har blivit en modern klassiker. Och en inspirationskälla för ett oändligt antal thrillerbetonade internatromaner (några av dem hittar ni nedan). Ett måste för alla nyblivna universitetsstudenter.

Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl – Om den brådmogna Blue som dras in i en grupp studenter vars tillvaro kretsar kring den karismatiska läraren Hannah Schneider. Pessl skrev boken som den ungdomsbok hon själv ville läsa i tonåren. Men det var framför allt vuxna som läste. Lysande intellektuell thriller.

Händelser vid Kirkstone Abbey av Patrick Redmond – En ung journalist försöker utreda de fruktansvärda händelser som inträffade på internatskolan Kirkstone Abbey 40 år tidigare. Om pennalism, vänskap, ondska och hämnd i lärosätesmiljö.

Jellicoe Road av Melina Marchetta – Tyler övergavs av sin mamma som barn och har vuxit upp på Jellicoes internatskola. Både skolan och Tylers förflutna bär på hemligheter som kräver att få komma ut i ljuset. Suggestivt och svinbra. För både tonåringar och vuxna.

I en klass för sig av Curtis Sittenfeld – Ingen skolromanstipstext är komplett utan Sittenfelds fantastiska I en klass för sig. Om (ganska osympatiska) Lee Fiora som drömmer om att gå på en prestigefylld internatskola. Väl där blir hon en udda fågel. Jag vet att många håller American Wife högre, men detta är in mitt tycke Sittenfelds bästa.

Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström – En svensk internatskoleroman skriven av en före detta Lundsbergselev. Inte lika glimrande som några av böckerna ovan, men intressant och underhållande med glasklar klassanalys och stor tjuvkiksfaktor in i en för de flesta sluten miljö.

Ja, jag skulle ju kunna hålla på i evigheter här. Har inte ens nämnt Döden på en blek häst, Okänt offer eller Grenar av gift... Till exempel. Men någonstans måste man sätta punkt. Istället frågar jag: Vilka är era skolfavoriter?

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Tävla med Bokboxen - Vinn ett signerat exemplar av "Läxfritt"

I måndags gästades vi av Pernilla Alm. Nu kan du vinna ett signerat exemplar av hennes debattbok Läxfritt – För en likvärdig skola. Svara på frågan nedan, och du är med och tävlar!

Pernilla Alm är ju inte bara författare utan även lärare, och vår fråga lyder:

I vilket ämne undervisar Pernilla?

1. Matematik
X. Språk
2. Samhällskunskap

Skicka ditt svar, samt namn och adress till bokboxen@akademibokhandeln.se senast tisdag 26 augusti.

Lycka till!

Här kan du läsa Pernilla Alms text från i måndags.

Femtio nyanser av Zlatan

Inga storsäljare i pocket.

Enligt min helt ovetenskapliga uppfattning brukar en populär boks försäljningscykel se ut såhär: Ett hyfsat antal inbundna böcker går åt om snacket är tillräckligt intensivt, den stora skrällen kommer vid pocketsläppet. Då kan man räkna med att boken börjar sälja på allvar.

Senaste halvåret har jag sett två lysande undantag från regeln. Vare sig Zlatans bok, eller Femtio nyanser-serien har varit några megaförsäljningssuccéer i pocket. Långt ifrån Fredrik Backman och Jojo Moyes. De har knappt ens lyckats leta sig in på topplistan.

Är marknaden slutligen mättad? Nej, skulle snarare tro att det är så att spel och erotik får folk att slanta upp. Sällan har så få väntat på att köpa samma bok för mindre pengar.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Gästbloggaren: Pernilla Alm

Jag hade turen att få sitta bakom Bert Karlsson när både han och jag medverkade i SVT Debatt i september 2013. Berts ämne var före mitt och jag såg tydligt hur Bert och hans motståndare gjorde. Jag insåg att i SVT Debatt får man inte ordet, man tar det. Hela sändningen dunkade mitt hjärta så hårt att jag var säker på att det skulle störa mikrofonerna men när mitt ämne, läxor, väl påannonserades trodde jag att hjärtat skulle explodera. Jag ville springa ut ur studion och bara lägga ner det hela. Första gången i direktsänd tv. Min allra första debatt. Men jag gjorde det inte. Istället tog jag ordet. Flera gånger. Precis som jag gjorde några dagar innan, fredagskvällen då jag formulerade det mest spretiga och babbliga blogginlägg jag någonsin har skrivit. (Länk: http://pernillaalm.se/2013/09/13/laxornas-to-be-or-not-to-be-igen/) Kanske också det längsta. Jag tog så många ord att massor av folk kunde identifiera sig, hålla med och tycka att det var värt att dela texten. På ett par dagar hade 130 000 personer läst inlägget. Efter någon vecka ännu fler.

Många gånger har jag funderat på vad det var som gjorde att texten som tog ställning mot läxor delades så. Och varje gång kommer jag tillbaka till ordet identifikation. Vi människor vill känna igen oss och gärna hålla med. Men det är inte hela sanningen, vi människor vill också bli berörda. Vi vill känna något när vi läser.

Jag har tidigare skrivit en roman. Det kan tyckas vara väldigt långt ifrån att skriva en debattbok om (mot) läxor. Min roman Alltid du är en relationsroman med otrohetstema. Jag har fått så otroligt många mejl från folk om den boken. Alla mejlskrivare har gemensamt att de har berörts av berättelsen. En del för att de känner igen sig. "Det är som att du har skrivit om mig." Andra för att de inte alls känner igen sig och blir arga. Berörda.

Arga och berörda kommer många även att bli när de läser min nya bok, Läxfritt – för en likvärdig skola. En hel del kommer att tycka att jag är fel ute. Det kan tyckas vara idiotiskt att ge sig in på ett sådant här projekt, när jag vet att folk kommer att uppröras. En av mina klokaste kollegor spände ögonen i mig och bad mig tänka mig noga för innan jag skrev den här boken. Och jag tänkte, det gjorde jag. Det jag kom fram till var att ibland måste vi människor våga. Vi måste våga ta ordet, våga höras även om vi är obekväma. Och jag är säker på att fler läsare känner identifikation än ilska när de har läst klart Läxfritt – för en likvärdig skola. För vem är egentligen emot likvärdighet när det gäller våra barn? Ni kan fortsätta följa debatten på http://laxfritt.wordpress.com/ där jag bloggar!

Pernilla Alm är född 1975 och bor lite utanför Stockholm. Fyra dagar i veckan jobbar hon som högstadielärare och i engelska och spanska, övriga dagar skriver hon. Hon är även krönikör på tidningen Tyresö Nyheter. Hon debuterade 2012 med relationsromanen Alltid du och är nu aktuell med debattboken Läxfritt - för en likvärdig skola.

Pek-klassikern är här!

Äntligen stod pekklassikerna i hyllan! Ja, de är här nu, böckerna ni inte visste att ni väntat på: Doktor Glas räknar och Gösta Berlings färger i pedagogiska pekboksformat. Vilket fantastiskt initiativ!

Nu är jag ju inte begåvad med några egna barn, men gissa om bekantskapskretsen ska bombarderas. Det ska böjas i tid och så vidare...

Varsågoda, ett smakprov:

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Dagens lika som bär

Kanske hade jag inte tänkt på hur lika de här böckerna är om de inte råkat hamna bredvid varandra i hyllan. Men nu känns det litegrann som att Hundraåringen... och De imperfekta plötsligt fått samma kostym. Lustigt med tanke på att jag förväntar mig ett mycket olikt innehåll. Fast kanske får jag aldrig veta. Den ena kommer jag definitivt att läsa. Den andra, tja... av titeln att döma är det inte min slags roman. Inte av förlagets säljtext heller. Burleska skrönor, förvecklingar och galna jakter över världen. Inte min påse.

Pugalendhi heter en bluffande 38-årig fakir från Rajasthan, som har lurat sina grannar i byn att samla ihop pengar för att han ska kunna åka till Paris och köpa Ikeas senaste innovation, spikmattesängen Svavelvikspik. Men sängen visar sig vara dyr, vilket gör att fakiren tvingas lura till sig pengar av den vackra fransyskan Marie, för att sedan tillbringa natten på Ikea. Han gömmer sig i en garderob som naturligtvis packas in i en låda och skickas iväg, och detta är startskottet för en galen jakt över världen. En resa där fakiren lär känna sudanesiska flyktingar, blir jagad av hämndlystna romer på Barcelonas flygplats, skriver början på en roman och får ett bokkontrakt i Rom samt hänger på ett hotellrum i ett konfliktdrabbat Libyen. Under tiden upptäcker han mycket som han inte visste om både kärlek och vänskap.

Nummer två däremot, skulle jag ha läst redan i somras. Den ligger bara till sig lite.

Tooly Zylberberg är en ung amerikanska med en så trasslig barndom som bara 70-talet kunde bjuda på. Hon växte upp som hittebarn med ett gäng företagsamma hippies. Humphrey, en butter rysk bokälskare, den charmerande och livsfarliga Sarah och så Venn, den karismatiske ledaren som styrde allt och framför allt Tooly. Hon har nu dragit sig undan världen i ett antikvariat på landsbygden i Wales, böcker kan man lita på, inte människor. Men människorna ger sig inte. På nätet, detta förfinade fångstredskap, blir hon upptäckt och tvingas åter möta sin barndoms hjältar/skurkar. Tom Rachmans nya roman skildrar det kvartssekel som gått sen det kalla kriget tog slut, då Amerika segrar ihjäl sig och den digitala revolutionen bryter in.

Helt klart min slags roman. Återkommer med rapport.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Langoljärerna av Lars Norén, typ

Till och med den av John Ajvide Lindqvists böcker jag tycker sämst om, Hanteringen av Odöda, får utan problem plats på min all-time topp 100.

Så jäkla bra är karln.

Avgudar Låt den rätte komma in och Människohamn.
Älskar Lilla Stjärna, Tjärven och hans novellsamlingar.
Diggade hans text till Benny Anderssons låt i Babels schlagertävling.
Ajvides lägstanivå är högre än vad de flesta andra författare någonsin kan drömma om att uppnå.

Därför är det med sorg i hjärtat jag måste säga att hans nya bok bara är bra.
Inte fantastisk.
Inte världsomvälvande eller mindblowing.
Bara bra.

”Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt el. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse … ”

Som om Lars Norén skulle göra Langoljärerna ungefär.
Ett intensivt och ruggigt kammarspel.
Det är inget fel på karaktärerna i boken, eller samspelet mellan dem.
Man bryr sig om dem. Känner deras smärta. Jublar åt deras framgångar. Ryser åt mörkret i dem.
Problemet är att storyn, i sin helhet, är för svag.
Vissa bitar av storyn känns påklistrade. Som om författaren hittat flera roliga idéer i sitt anteckningsblock och kämpat för att klämma in dem i en längre historia som inte behöver dem.

Och, slutet ….
Jag ska inte vara taskig och avslöja hur det går för våra Twilight Zone-Campare, men slutet skulle ha behövt gå några varv till i degblandaren före bakning. Eller liknande metafor.

Så. Sammanfattat.
Absolut läsvärt. Bitvis magiskt. Obehagligt och sorgligt så det gör ont ibland.
Men inte hans bästa roman på långa vägar.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Boken släpps den 25 augusti. Reds anm.

Kära Karl Ove!

Återförenade!

Jag vet inte var det var som gick fel mellan oss. Någonting hände strax efter den där påsken 2012, någonting som gjorde att jag bröt kontakten med dig. Kanske var det att vår relation blivit alltför intensiv. Du blev som besatt av detaljer. Varenda liten händelse skulle vändas på och analyseras i oändlighet. Jag började bli trött. Och kanske också lite besviken på dig. I vårt tidigare så passionerade förhållande smög sig ett drag av leda in. Det kändes plötsligt som att det bara var du, du, du. Och så lite mera du.

Det hade i och för sig varit helt greit fram till dess. I ljuset av din fullständiga självutlämning kunde jag se och spegla mig själv. Fundera kring vad det innebar att vara människa. Och man. Det var upplysande och spännande. Jag tyckte att jag förstod allt så mycket bättre. Inte bara dig, utan hela existensen.

Men så lämnade jag dig ändå. Tänkte flera gånger ta upp kontakten. Hade ofta dåligt samvete över att jag bara lät tiden gå. Att jag fortsatt höll dig på avstånd. Det fanns ju så mycket i vår relation som jag kommit till att uppskatta, ja nästan kräva. Jag förstod inte min egen tveksamhet. Men tiden gick utan att jag hörde av mig. Min mamma var förstås väldigt besviken. Hon hade ju alltid tyckt så väldigt mycket om dig.

Så häromdagen fick jag som en ingivelse. Jag tänkte att kanske skulle vi kunna mötas på nytt på en annan plats. Och jag hade rätt! Vår återförening var fantastisk. Det var nettopp som att vi aldrig varit ifrån varandra. Mina tvivel var som bortblåsta. De två åren utan dig plötsligt obegripliga och bortkastade. Jag är så lycklig över att vi återigen är tillsammans. Jag älskar dig. Jag ska aldrig lämna dig igen.

Din Susanna

Lyssnar just nu på Min kamp 4, som norsk ljudbok. Det är makalöst bra.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Gillian Flynns debut åter på svenska!

Nygammal Flynn i hyllan.

Det var rätt många år sedan jag läste Gillian Flynns Sharp objects. Och som jag minns det visade hon redan i debuten en mycket god form. Därför är det välkommet att Modernista gläder de svenska fansen med en nyöversättning (första utgåvan, i annan översättning och på annat förlag, kom 2006 och är sedan länge slut). Vass egg har blivit Vassa föremål, och kanske är det bara jag som drar Lundell-parallellen och får "Kär och galeeeen" i huvudet, men jag gillar i alla fall den nya titeln bättre. Den känns mindre kioskdeckare och mer mörk psykologisk thriller. Vilket ju är Gillian Flynns specialitet.

Den psykiskt ostadiga Camille Parker är journalist på en sunkig Chicago-tidning. När några unga flickor försvinner i hennes hemstad skickas hon dit för att skriva om fallet. Återkomsten till barndomsstaden är knappast någon succé. Camille tvingas bo i föräldrahemmet tillsammans med modern (ansträngd relation) och en halvsyster hon knappt träffat. Och ju längre tid hon stannar, desto svårare blir det att undvika att konfronteras med det förflutna.

Flynns karaktäristika finns alla där. Camille är, likt författarens alla andra huvudpersoner, ingen särskilt trevlig kvinna. Ingen är egentligen särskilt trevlig. Småstaden är klibbigt närgången, full av intriger, hemligheter och mörka minnen. Det är välskrivet, spännande och nedslående. Och även om boken inte kommer upp i mästerverket Gone Girls höjder, är Gillian Flynns debut bättre än det mesta andra i genren.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Vilken bok har förändrat ditt liv?

Johan Zillén, Center Syd: Tror inte att jag kan välja en enskild bok som förändrat mitt liv. Utan Stephen King och Clive Barker hade mina tonår varit mycket tråkigare. Att upptäcka Douglas Adams gjorde nog lika mycket för mitt humorsinne som Monty Python. Men måste jag peka på en enda bok som kastade iväg mig längs litteraturens autobahn så var det nog Terry Pratchett och Neil Gaimans Goda Omen. Det var min introduktion till båda herrarnas författarskap och idag, ca tjugofem år senare, är de fortfarande två av mina absoluta favoriter.

Susanna Mattsson, Jägersro: Som den skönlitteraturälskare jag är borde livsförändrarboken vara någon av de stora ryssarna, eller kanske något engelskt vindpinat, men faktum är att jag väljer en fackbok. När jag som 20-åring läste Carin Holmbergs Det kallas kärlek var det en ny värld som öppnades. Visst hade jag varit feminist innan, men Holmbergs knivskarpa genomlysning av parrelationens maktstruktur... det kan låta torrt, men den är helt enkelt lysande! Läs den alla som någon gång har misstänkt att det privata kan vara politiskt. Den finns fortfarande i pocket.

Snyggt avslut!

Spoilervarning! Vänta med att läsa denna text tills ni har läst första och andra boken i serien!

Insurgent slutade med en riktig cliffhanger. Världen visar sig vara mycket större än vad Tris och Tobias någonsin kunnat ana. I tredje boken lämnar de tillsammans med några sammansvurna Chicago, som sjuder av vad som är starten till ett inbördeskrig, för världen utanför. En värld utan falanger. Men en värld som visar sig vara minst lika mörk och grym. Samma förtryck, samma trångsynthet, samma mänskliga ondska. Som jag sagt förut, det är ingen munter historia det här. Och det är faktiskt det jag gillar med den. Skiljelinjen mellan ont och gott är hela tiden flytande, huvudpersonerna tvingas ompröva sina sanningar och ifrågasätta sig själva och sina motiv. Det blir bra mycket mer intressant så än den klassiska uppdelningen i svart och vitt, rätt och fel.

I den nya världen delas befolkningen upp i genetiskt perfekta och genetiskt defekta. De genetiskt defekta har stängts in i stora läger, eller experiment som forskarna kallar dem. Chicago visar sig vara ett sådant experiment (parallellerna till diverse historiska utrotningsläger och övermänniskoteorier är inte svåra att dra). Ännu en gång ställs hela Tris värld på ända. Ska hon acceptera den nya sanningen och finna ett hem i världen utanför, eller ska hon solidarisera sig med de genetiskt defekta? För oss som lärt känna Tris är väl svaret givet?

I Allegiant växlar perspektiven mellan Tris och Tobias, och även om jag störs lite i början (har förstått av dem som inte lyssnat på boken att det varit svårt att hålla isär vem som berättar vad - det är ju betydligt enklare med ljudbokens två uppläsare) så märker jag efter hand att det tillför en dimension. Tobias får ett djup han saknat, och slutar vara sådär jobbigt helylle.

Överhuvudtaget fördjupas och utvecklas de flesta karaktärerna i bok tre (ja, de som inte dör då, Roth har som vi tidigare märkt inga direkta problem att avliva sina darlings och förlust är ett av bokens teman). Till viss del är det på bekostnad av det andtrutna tempo som präglat de två tidigare böckerna och visst finns en del stillastående partier, men de stör mig egentligen inte nämnvärt.

När jag skummar igenom vad som skrivits om Allegiant får jag uppfattningen att de flesta verkar rätt besvikna på boken. Det var inte jag. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att jag verkligen är imponerad av hur Veronica Roth avslutar sin trilogi. Våldsamt och modigt. Ungefär som Tris, när jag tänker efter.

Boken släpptes förresten på svenska i dagarna.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

"Vägen" till framgång!

Det började med en bokhandlares vädjan…

Och för en gångs skull lyssnade bokförlagshöjdarna!

Redan två veckor efter mitt FB-inlägg fanns Cormac McCarthys Vägen åter i tryck!

"En far och hans son vandrar ensamma genom ett nedbränt landskap.Kylan är genomträngande och snön som faller blandas med askan i luften. Himlen är släckt på ljus.
Deras destination är kusten, men de vet inte om något väntar på dem där. Allt de har är en pistol att försvara sig med mot de laglösa gäng som rör sig längs vägen, de kläder de bär på kroppen, en kärra med mat de hittat -- och varandra.
På ett hypnotiskt kraftfullt sätt ställs kärleken mellan en far och hans son mot en hopplöst skrämmande framtid. Det värsta och det bästa som människan kan åstadkomma genomströmmar detta mörka, intagande mästerverk."

Har du inte redan läst denna fantastiska bok, så gör det nu!

Har du redan läst den så köp den åt vänner och bekanta.

Tycker du att det är för varmt för att läsa, titta på filmen.

Faktiskt en av de bästa bokfilmatiseringar jag sett.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd  

En andra chans

Ok Caitlin, du får en chans till.

Jag försökte verkligen läsa Caitlin Morans Konsten att vara kvinna. För jag tycker ju att hon är så cool och rolig och smart i alla intervjuer. Och jag är ju feminist. Men alltså... näeh.

Kanske var det Rachel Mohlins fel (big no-no på ljudboksfronten, men som jag sagt förut, i övrigt ska ingen skugga falla över henne).

Eller kanske var det de feministiska bitarna, som kändes som gammal skåpmat (säkert toppen för alla tonårstjejer som tänker på de här sakerna för första gången, dock).

Kanske var det att den krönikeartade pladdrigheten emellanåt tog över.

I alla fall så slutade jag sisådär en tredjedel in. Men ändå har jag haft någon slags gnagande tanke om att jag har fel. För Moran verkar ju så cool och rolig och smart.

När jag så läser Johans kärleksförklaring kommer jag på vad jag faktiskt gillade med boken. Bitarna om uppväxten. Iakttagelseförmågan. Kvickheten. Humorn. Så jag tänker alltså läsa How to build a girl. Och hoppas verkligen att jag hade fel första gången.

Om jag bara håller mig undan den svenska ljudboken (för det blir säkert samma uppläsare) så blir det nog riktigt bra. Jag ska hålla er uppdaterade. Och jag håller dig Johan ansvarig om det blir dåligt ;-)

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Hur gammal var Strindberg när han dog?

Här finns svaren.

Ibland kan jag inte annat än förundras över hur stor tilltro kunderna har till min litteraturhistoriska orientering. Det är väl en sak att ha hyfsad koll på själva utgivningen, men lika ofta ska man ha stenkoll på författarnas biografi. Som i förmiddags:

"Hur gammal var Strindberg när han träffade Siri von Essen?"
"Hur gammal var Strindberg när han dog?"
"Tog han livet av sig?"
"Hur gammal var Siri von Essen när hon dog?"

Ja, jag kan ju alltid googla. Eller så vänder man sig till litteraturen själv för svar. Kunden gick mycket riktigt ut med ett exemplar av Lena Einhorns utmärkta roman Siri i pocket. Där får hon veta mer.

Såhär tyckte jag för övrigt om boken. Och såhär tyckte Eva.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Nu brinner ni väl av nyfikenhet för att få veta svaret på frågorna? Här kommer de (med förbehållet att jag är usel på huvudräkning):
26.
63.
Nej.
61.