Bokmässan 2014 – En fältrapport. Del 1.

Vad är det viktigaste att tänka på under Bokmässan?

Frågar du veteranerna och experterna får du ofta liknande svar.
Bekväma skor. Vatten. Druvsocker.
Men detta gäller alltså under mässans dagar.

Pratar vi kvällar, nätter och morgnar blir listan snarare:
Välvilligt inställd förlagsperson med representationskonto. Gott självförtroende nog för att ta sig in på förlagsmingel du saknar inbjudan till. Ett par gömda hundralappar till taxi.
Ipren. ClearEyes. Resorb.
Lita på mig. Det här var min åttonde mässa. Man lär sig.

En av många bonusar med att vara bokhandlare är den positiva särbehandling vi utsätts för.
Redan på onsdagen så var vi på plats i Göteborg för en alldeles egen liten ”för”-mässa.
Ungefär som när Michael Jackson VIP-bokade hela Liseberg för att kunna åka Flumeride ostört tillsammans med Anton Glanzelius och chimpansen Bubbles.
Fast istället för Michael Jackson då så var det 200 Akademibokhandlare och istället för Liseberg så var det en svettig seminariehall på Svenska Mässans andra våning (Jag vet inte riktigt vad det var istället för Anton Glanzelius och Bubbles).

Vi fick träffa mängder av författare och annat roligt folk under dagen.
Till exempel Marie Hermanson som pratade om sin nya bok ”Skymningslandet”, Jan Bylund och Mattias Lundberg som i sin bok ”Den lycklige pessimisten” ställer sig frågan: ”Är det så farligt att glaset är halvtomt ibland? Kan inte negativt tänkande vara positivt?”.
Finbesök fick vi även av paret Lars Kepler (eller Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril, som de egentligen heter men vilket blir alldeles för långt för ett bokomslag) som berättade om nya thrillern ”Stalker” (som de bägge, mycket språkpolisovänligt, hela tiden uttalade ”Stållker” istället för det korrekta ”Ståwker”).

Kändisparaden fortsatte med herrarna Hjorth/Rosenfeldt, aktuella med fjärde Sebastian Bergman-boken ”Den stumma flickan”. Mycket rolige Patrik Lundberg pratade med Yukiko Duke om sin ungdomsroman ”Onanisterna” och mässans Grand Ol’ Mister, Björn Hellberg, underhöll som vanligt publiken med sina anekdoter.

Radioprofilen (och uppslagsverksdefinitionen på ”Skön snubbe”) Morgan Larsson fick alla att vilja läsa hans andra roman ”Det opålitliga hjärtat”. Lena Andersson berättade att förra årets Augustvinnare ”Egenmäktigt förfarande” egentligen var något hon snabbt skrev ner på servetter under en semester efter att hennes dator, där arbetsmanuset till nya boken ”Utan personligt ansvar” förvarades, blev stulen på ett tåg. Nästan sist ut var författaren Tove Alsterdal, vars mörka thriller ”Låt mig ta din hand” har hyllats som en av årets bästa spänningsromaner. Ska läsa den strax.

Onsdagen avslutades med en mycket trevlig middag tillsammans med några kära bokhandelskollegor från olika kedjor, Weyler förlag samt världskände författaren Tom Rachman.
Både jag och Tom beställde Moules Frites. Vi var även överens om att det är jäkligt gott men en förbaskat slabbig och krånglig rätt att äta ute bland folk. Vi pratade även en hel del om litteratur och bokbranschen. Bl.a. om att han just nu håller på att skriva ett förord till en engelsk utgåva av Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”.

Torsdag. Dags att kasta sig ut på Bokmässans vågor!
Bekväma skor på!

Jag sammanstrålade med unge herr Backman för att gå och inmundiga den obligatoriska Bokmässeräckmackan uppe på Heaven 23, men så fort han visade sig i förlagsmontern på mässgolvet bildades spontana signeringsköer som aldrig ville ta slut. Vi kom inte iväg till restaurangen förns klockan 16.

Väl där körde vi principen: ”Den som har sålt en miljon böcker senaste året betalar”.
Jag rådde också Fredrik att, om han verkligen vill bli tagen på allvar i litteraturvärlden, börja skriva böcker om mord på Gotland som en riktig författare. Han antecknade förslaget.

Förresten.
Musslor med Rachman.
Följt av räkor med Backman.
Jag borde boka in en kräftskiva med Gene Hackman.
Bara en tanke.

Läs andra delen av Johans bokmässerapport här.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd