Morden i Mid… Somerset.

”Sommaren 1975. 15-åriga Nola Kellergan försvinner under oklara omständigheter och hennes förmultnade kropp återfinns inte förrän 2008, trettiotre år senare, när den påträffas nergrävd i den berömde författaren Harry Queberts trädgård. Bredvid Nolas kvarlevor hittar poliserna dessutom en kopia av manuskriptet till Queberts berömda genombrottsroman Roten till det onda. Quebert fängslas och anklagas för mordet, men till hans hjälp kommer hans före detta elev, författaren Marcus Goldman, som också är denna romans berättare och egentliga huvudperson. Tillsammans med polischefen i den lilla staden inleder Marcus en utredning som kommer att bli mer komplicerad än vad någon av de inblandade någonsin hade kunnat föreställa sig. Dessutom börjar han skriva en roman om fallet, en roman som redan innan den publicerats verkar vara på väg att bli en bestseller av sällan skådad kaliber. Romanen bär titeln Sanningen om fallet Harry Quebert .”

Om det är en bok som hela Sveriges bokhandlarkår surrat om hela sommaren så är det denna.

Sanningen om fallet Harry Quebert (eller Sanningen om fallet Haricots Verts som en av mina anställda tyckte jag sa när jag berättade om den) har varit en dundersuccé på andra marknader. Bara i Frankrike har den sålt över två miljoner exemplar och vunnit en massa fina litterära priser.
Stilen har jämförts med bl.a. Jonathan Franzens och översättningar på över trettio språk är på väg.

Så uppfyller den de höga förväntningarna då?

Ja, på ett sätt.
Den gör precis det en spännande thriller ska göra. Oväntade vändningar, mörka hemligheter, ond bråd död, ett helt galleri av suspekta personer och möjliga mördare, blod, biljakter och sex.
Det är välgjort och finurligt komponerat av Dicker. På ett lite lagom-läskigt ”Morden i Midsomer”-aktigt sätt.
Det finns ingen riktig svärta här. Inget blodisande. Men det är helt ok, spänningen räcker ändå.

Vad jag inte förstår är de litterära hyllningarna.
Det faktum att huvudpersonen i boken också skriver på den bok vi läser, i boken dvs, är smart och lite ”meta” sådär, men språk och konstruktion ligger långt ifrån ovan nämda Franzen eller tex. Austin Wrights fantastiska och mångbottnade Tony & Susan.

Nej, någon stor roman tycker jag inte att det är.
Men alldeles utmärkt och spännande underhållning ändock.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd