Sidor
▼
Aktuella evenemang
▼
måndag 6 oktober 2014
Ove, Elsa och Britt-Marie var här.
Det tog väl ungefär fem kapitel innan jag slutade skratta åt gubbstereotypen Ove och började känna för människan Ove.
Elsa i ”Min Mormor …” däremot föll jag pladask för redan efter första meningen.
Vi språkpoliser måste hålla ihop.
Det är ungefär med Britt-Marie som med Ove.
Vi blir inte vänner på en gång, men när boken tar slut vill jag fortfarande ha kvar henne i mitt liv.
Kanske inte mitt riktiga liv.
Men som kompis på Fejjan typ.
”Britt-Marie är en 63-årig kvinna som lämnat storstan och sin otrogna man efter 40 års äktenskap. Borg är ett samhälle om vilket det snällaste man kan säga är att det ligger vid en väg.
Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap, det är det sannerligen inte.
Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. För när det kommer till kritan finns bara en universell sanning om samhällen vid vägar: Pizzerior och fotboll är det sista som överger människorna.”
Backman ska ha stor kredd för att han lyckas få mig att begripa fotbollsreferenser.
Hur är en person som håller på Tottenham? Vilken typ av människa älskar Manchester United?
Fotboll för mig är vad som brukar vara på TV när min pappa är på besök från Stockholm och jag och frun skulle vilja se The Daily Show, eller Walking Dead eller något.
Men han förklarar det väl (Backman, inte pappa).
Håller man på Liverpool tror man att vad fan som helst kan hända. Man kan vända allt.
Jag fattar.
Tänker inte börja kolla på Tipsextra för det. Om det nu går på TV fortfarande.
Det här är en rolig, rörande, finurlig och alldeles alldeles underbar roman.
Precis som hans två tidigare.
Och även om han språkmässigt är klart mer ambitiös i den nya boken blir jag kanske inte riktigt lika ivägblåst som av dem.
Förväntingsribban är lagd jädrigt högt på Fredrik nu.
Är det lite orättvist att jag önskar mig mer än en perfekt lagd straff?
Kanske är det lite hårt att avkräva författaren på ännu en Zlatan-bicycleta i krysset?
Titta! Jag använde mig av en fotbollsmetafor!
Goooooooooooooooooooooaaaaaaallll.
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar