I fjol var jag övertygad om att Alex Marwoods ”Onda flickor” var året bästa thriller.
Sedan läste jag Gillian Flynns ”Gone girl”, och vips så hamnade Alex på en hedrande men kanske lite snopen andraplats (recension här).
De två damerna har mer gemensamt än min passion för listplaceringar. Bägge två rör sig utanför deckargenrens vanliga ramar. Deras berättelser är snarare tragedier.
Historier om trasiga människor, samhällets olycksbarn, white trash och utanförskap än vad de är regelrätta spänningsromaner.
Men spännande är det.
Långt mer så än de flesta mord-på-Gotland-eller-tortyr-av-småbarn-varianterna.
I Alex nya bok, ”Granne med döden”, skruvas rysarkofficienten upp rejält …
”I ett sjaskigt hyreshus i södra London väntar något fruktansvärt på att upptäckas.
Alla de sex hyresgästerna tycks ha något att dölja. Collette är på flykt från sin före detta chef. Minderåriga Cher är på rymmen från ett barnhem. Thomas försöker bli vän med alla sina grannar; det tycks bara göra honom mer ensam. Hossein är en attraktiv men tillbakadragen iransk flykting. Och så Vesta, som finns där för alla och verkar känna till allt som pågår i huset. Eller åtminstone trodde hon själv det.
En natt inträffar en fruktansvärd olycka som tvingar de sex att ingå i en allians. Men en av dem är en mördare. En person som är mycket skicklig på att dölja sitt tidsfördriv. Och som nu närmar sig sitt nästa offer...”
Det är markant blodigare och mer skrämmande än i ”Onda flickor”, även om historien i sig är mindre avancerad. Vi får dock på ett mycket skickligt sätt följa med in i mördarens huvud långt innan vi förstår vem av hyresgästerna det är.
Det är snyggt uppbyggt och persongalleriet är genomgående strålande.
”Djävulskt otäck!”, säger självaste skräckfarfar Stephen King.
Och det har han helt rätt i!
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Sedan läste jag Gillian Flynns ”Gone girl”, och vips så hamnade Alex på en hedrande men kanske lite snopen andraplats (recension här).
De två damerna har mer gemensamt än min passion för listplaceringar. Bägge två rör sig utanför deckargenrens vanliga ramar. Deras berättelser är snarare tragedier.
Historier om trasiga människor, samhällets olycksbarn, white trash och utanförskap än vad de är regelrätta spänningsromaner.
Men spännande är det.
Långt mer så än de flesta mord-på-Gotland-eller-tortyr-av-småbarn-varianterna.
I Alex nya bok, ”Granne med döden”, skruvas rysarkofficienten upp rejält …
”I ett sjaskigt hyreshus i södra London väntar något fruktansvärt på att upptäckas.
Alla de sex hyresgästerna tycks ha något att dölja. Collette är på flykt från sin före detta chef. Minderåriga Cher är på rymmen från ett barnhem. Thomas försöker bli vän med alla sina grannar; det tycks bara göra honom mer ensam. Hossein är en attraktiv men tillbakadragen iransk flykting. Och så Vesta, som finns där för alla och verkar känna till allt som pågår i huset. Eller åtminstone trodde hon själv det.
En natt inträffar en fruktansvärd olycka som tvingar de sex att ingå i en allians. Men en av dem är en mördare. En person som är mycket skicklig på att dölja sitt tidsfördriv. Och som nu närmar sig sitt nästa offer...”
Det är markant blodigare och mer skrämmande än i ”Onda flickor”, även om historien i sig är mindre avancerad. Vi får dock på ett mycket skickligt sätt följa med in i mördarens huvud långt innan vi förstår vem av hyresgästerna det är.
Det är snyggt uppbyggt och persongalleriet är genomgående strålande.
”Djävulskt otäck!”, säger självaste skräckfarfar Stephen King.
Och det har han helt rätt i!
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar