Romanen handlar om Fanny, som åkt till sin mormor på landet för att (förstår vi allt eftersom historien rullas upp) läka efter en svår relation. Det har gått 621 dagar sedan hon och Sam träffades första gången. Ja, Fanny är sådan. Hon räknar. Samlar fakta. Minns. Via minnena får vi också följa henne genom den första stora kärleken. Den som börjar så vackert och himlastormande, men som sedan - nästan omärkligt - förvandlar och förminskar. Blir hård och våldsam.
När hon kommer till mormodern är hon tom. Minns knappt hur man pratar, skrattar, lever. Kanske är flykten till barndomens trygga plats ett sätt att börja om. Mormor som bara skrapar sin potatis som om ingenting hänt. Kallar henne för Fanny lella och vill lära henne köra bil. Men det blir istället i mötet med mormodern som vuxen kvinna, inte som trygg sagotant, som den verkliga läkningen sker. Å, det är fint.
Jag kan inte låta bli att jämföra "Efter Ekot" med Amanda Svenssons "Allt det där jag sa till dig var sant" som behandlar samma tema. Om det finns en vildhet och en fantasi i den senare som i någon mån lindrar det fruktansvärda (och samtidigt gör den till en i mitt tycke aningen, men bara aningen, intressantare bok - här kan ni läsa mer om den) så är Olivia Bergdahls debut iskallt realistisk i skildringen av makt och våld och underordning i kärleksrelationen. Stundtals har jag svårt att läsa. Det är för jobbigt. Gör för ont. Jag mår för illa. Bokens Fanny försöker göra allt rätt. När det inte går (det går aldrig, det vet alla som befunnit sig i en liknande situation) räknar hon, rabblar hon fakta, för att stå ut. Jag önskar att jag kunde göra detsamma. Eller att jag bara kunde lägga ifrån mig boken.
Men det går inte. Den är alldeles för viktig. Läs alla!
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar