Långfredagslång läsning - "Min kamp 6" första halvlek

Borde nog ha valt pappersboken istället.

När jag började lyssna på ljudböcker valde jag främst deckare. Detta för att jag hade svårt att hålla koncentrationen när intrigen och/eller språket blev alltför intrikat eller subtilt. Några år senare har jag övat tillräckligt mycket för att kunna lyssna på vilken genre som helst. Trodde jag! Ty detta var innan jag lade öronen på Knausgårds sexa. Ni vet 45-timmarsljuboken.

Jag inser nu att ljudboksformatet inte är optimalt för:
1) Diktanalyser
2) Historiska essäer
3) Konstkritik
4) Bibletolkningar och övriga djupdykningar i litteraturhistorien.
Framför allt inte om dessa staplas på varandra i en associativ kedja. Ja, jag är någonstans (jag hoppas vid gud att det är slutet) i den evighetslånga Hitleressän som utgör mer än en tredjedel av "Min kamp 6". Och jag jobbar stenhårt på att hålla mig koncentrerad, för även detta är ju ämnen som normalt brukar kunna intressera mig (kanske minus den historielektionen, jag brukar föredra att tillägna mig historisk kunskap via skönlitteraturen). Men jag tvingas inse att det är sjukt mycket lättare att låta tankarna vandra till utläggningar om Paul Celans dikt ”Engführung” än till misslyckad korvkokning och ändlösa turer till mataffären (som utgör andra delar av romanen).

Jag vågar inte säga något förrän läsningen är slut, och kanske är det metoden (lyssnandet) som är orsaken, men min känsla är att Knausgårds styrka (till skillnad från vad han låter påskina i femman) är det skönlitterärt vardagsnära. Där lyfter texten till en existentiell allmängiltighet som ger vid handen att en dagishämtning är och kan vara minst lika betydelsebärande som någonsin den största poesi. Men när denna stora poesi avhandlas hade i alla fall jag behövt ha en text framför ögonen för att inte förlora mig i annat.

Jag hänger dock i, tro inte annat. Drygt 30 timmars lyssning. Knappt 15 kvar. Men det där "barat" oroar.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro