Sidor

Aktuella evenemang

onsdag 24 juni 2015

Om hunger och maktlöshet i Lionel Shrivers "Big brother"



 Jag måste bara inleda den här texten med en exklamation: Lionel Shriver är galet bra! Är ni av den otåligare typen behöver ni således inte plöja resten av den här texten utan kan kasta er över hennes "Big brother" ("Store bror") genast. Ni. Kommer. Inte. Att. Ångra. Er.


Romanens yttre handling kretsar kring Pandora, en framgångsrik 40-plussare som lever med man och styvbarn i ett äktenskap som för den som vill vara vänlig kan kallas kamratligt. Den som vill vara lite mindre vänlig skulle kalla det för en maktkamp. Pandora drar in pengarna, ser till att maken Fletcher får arbeta med sin hobby (han tillverkar tjusiga, men obekväma möbler som få har råd eller lust att köpa). Fletcher kontrar med att kontrollera sin kropp och sitt matintag. Det är ångad broccoli och manisk cykling för hela slanten. Pandoras omsorgsfullt tillagade efterrätter blir stående orörda -– tills hon själv äter upp dem.

I denna kärleksfulla terrorbalans framlever de sina dagar tills den dag Pandoras storebror, den framstående jazzpianisten Edison, ska komma på besök från New York. Det är bara det att när den en gång så tjusiga brodern dyker upp på flygplatsen är han förvandlad till oigenkännlighet. Han har blivit stor. Eller inte stor. Gigantisk. Särskrivningen i bokens titel är alltså fullt medveten. Pandora försöker låtsas som ingenting medan Edison sitter sönder familjens möbler, vänder upp och ner på köket med sina matorgier och slutligen bokstavligen skiter sönder familjens toalett (ja, subtiliteter är inte romanens främsta företräde, men vår tids besatthet av yta får sig minst sagt en känga). Till slut står den kontrollerade Fletcher inte längre ut. Pandora får helt enkelt välja mellan honom och brodern. Och vad hon väljer... Ja, den som läser får se.

Det är svårt att bortse från att den här romanen har mer än ett drag av självbiografi. Shriver har in flera intervjuer berättat hur hennes egen bror dog till följd av övervikt. Vill man kan man således läsa boken som en omskrivning av historien. Ett uttryck av önsketänkande eller ett sätt att skriva sig ur maktlösheten. Men oavsett om man vill ta hänsyn till den biografiska aspekten eller inte är detta är det en galet bra roman. Psykologiskt stringent, hänsynslös och med en ensemble av maniskt självupptagna huvudpersoner som man älskar att hata.

Om mat och missbruk, makt, besatthet och kärlek. Och om huruvida det egentligen går att hjälpa en annan människa. Galet bra. Galet. Bra.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

2 kommentarer:

  1. Älskar Shriver, och tänker absolut läsa den här! Tycker att allt jag läst av henne förut (Vi måste prata om Kevin, Dagen efter, Dubbelfel och Priset man betalar) är bra eller enormt bra, och den här verkar ha potential... finns väl nästan ingen författare som skriver så brutalt om våra mänskliga svagheter, utan att väja en tum för allt det fula och skamliga. "Hänsynslös" var ett bra ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hon har verkligen en förmåga att sätta fingret på och dissekera våra smärtpunkter. En hel massa saker att säga har hon också om vår tids besatthet av mat och vårt behov av kontroll. Obehagligt och superbra.

      Radera