Hemma hos... Berlin och böckerna del 2

Befinner mig som bekant i Berlin just nu. Lånar lägenhet av ett par kompisar som istället bebor vårt hus i de skånska skogarna och klappar våra katter.

Vi stormtrivs såklart. För hur kan man som bokälskare inte älska ett hem där det inreds med böcker? Är inget större fan av gigantiska "Carpe Diems" på väggarna. Den här typen av skrift på väggen är däremot helt min melodi.

Världens bästa Tove.

Och världens bästa Bob.

Bokboxens Tysklandskorrespondent
a.k.a.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel JÄgersro

Gaiman! Gaiman! Världens bästa Gaiman!

Nu har jag läst ut den nya novellsamlingen ”Trigger Warning – Short fiction & Disturbances” av världens bästa författare (och den framtida nobelpristagaren), min man-crush Neil Gaiman.
Jag har sugit på den länge, läst en novell eller två i taget, för att få dra ut på njutningen så länge som möjligt.
Och, Herre Jösses, var det värt det!

Neil har släppt novellsamlingar tidigare (”Angels & Visitations”, ”Fragile Things” med flera), men den här tar verkligen kakan – om ni tillåter mig lite anglicismer…

Inte bara bjuds vi på en fantastisk samling av korta berättelser, dikter och annat kul. Här finns även ”Black Dog”, en pendang till romanen ”American Gods” där vi får träffa Shadow Moon igen, ”The Sleeper and the Spindle”, Gaimans geniala tolkning av Törnrosasagan – med en oväntad twist, ”The Case of Death and Honey” – Neils Sherlock Holmes-story, hans Doctor Who-manus ”Nothing O’Clock”, minnesorden ”The Man who forgot Ray Bradbury”, sagan ”The Truth is a Cave in the Black Mountains” – som Neil framförde med stråkkvartett på konserthusscener världen över, och en personlig liten favorit. Kortisskräckisen ”The Shadder” (som jag helt fräckt publicerar här i sin helhet):


The Shadder
 
Some creatures hunt. Some creatures forage. The Shadder lurk. Sometimes, admittedly, they skulk. But mostly, they just lurk.

The Shadder do not make webs. The world is their web. The Shadder do not dig pits. If you are here you have already fallen.

There are animals that chase you down, run fast as the wind, tirelessly, to sink their fangs into you, to drag you down. The Shadder do not chase. They simply go to the place where you will be, when the chase is over, and they wait for you there, somewhere dark and indeterminate. They find the last place you would look, and abide there, as long as they need to abide, until it becomes the last place that you look and you see them.

You cannot hide from the Shadder. They were there first. You cannot outrun the Shadder. They are waiting at your journey’s end. You cannot fight the Shadder, because they are patient, and they will tarry until the last day of all, the day that the fight has gone out of you, the day that you are done with fighting, the day the last punch has been thrown, the last knife-blow struck, the last cruel word spoken. Then, and only then, will the Shadder come out.

They eat nothing that is not ready to be eaten. 

Look behind you.”

Ni måste verkligen börja läsa Neil Gaiman, om ni inte redan gjort det.
Han är helt enkelt för bra för att missa!

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Goethe på vinyl... Berlin och böckerna del 1

 
Tyskarna tar sannerligen litteraturen på allvar. Denna kategori har i alla fall jag aldrig stött på i en begagnad skivaffär i Sverige. Synd bara att min egen tyska är usel, annars hade jag kunnat åka hem med inte mindre än tre Goethe-vax och kanske kommit över min Werther-fobi på kuppen. 

Bokboxens Tysklandskorrespondent
a.k.a.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bästa resesällskapet

Nu lämnar jag boknaseriet för en tid och går på semester. Större delen kommer att tillbringas i favoritstaden Berlin. Det bästa med en riktig storstad är att det trots upprepade besök alltid finns nya saker att upptäcka. Så jag har ägnat nedräckningstiden till att peppa och fantasiresa med de här två utmärkta reseguiderna. Bägge fjärran från den klassiska resehandbokens torra uppräkningar av sevärdheter du kan googla upp på tre sekunder.

Karavans "Mitt"-guider funkar faktiskt precis som det är tänkt, det vill säga som den där kompisen på plats. Den med kollen du inte har. Samma sak gäller Valle Wigers utmärkta "Berlin stadsdel för stadsdel" (som jag även äger i en tidigare upplaga, så bra är den). Den senare innehåller dessutom intervjuer med Berlinbor, boktips och har en ton och ett språk jag verkligen uppskattar. Och även om en del av tipsen är samma i de båda böckerna kompletterar de varandra fint.

Som tur är har jag också några riktiga kompisar av kött och blod (ja jag har sådana också, inte bara pappersvänner) på plats som kan ge mig alla de där extra superspeciella tipsen. De där som ingen guidebok i världen har koll på eftersom de är specialsydda för mig.

Lyx.

Och för er som undrar... Självklart kommer jag att agera Tysklandskorrespondent åt Bokboxen under min resa. Håll utkik!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Bästa uppväxtskildringen?

Eva Killberg, Ängelholm: Silvia Avallone: "Stål". Just nu är den lysande berättelsen om två tonårstjejer i en stålstad i Italien absolut bäst. Silvia Avallone får det att kännas hur det är att vara 13 år och leva i ett område som inte är det minsta glamoröst. Turistparadiset Elba glittrar utanför, men dit kommer aldrig tjejerna. De vuxnas värld är något av en gåta för tonåringarna, de är på tröskeln till vuxenvärlden. Det är spännande, inte minst de äldre brödernas liv. Men katastrofen lurar om hörnet på de heta gatorna.

Johan Zillén, Center Syd: Jag älskade Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". En varm och gripande berättelse om att växa upp med en ensamstående och alkoholiserad pappa. Kanske, dessutom, vår tids stora arbetarklassroman.

Susanna Mattsson, Jägersro: Åh, det finns så många... men den första jag kommer att tänka på är Barbro Lindgrens "Hemligt"-serie ("Jättehemligt", "Världshemligt" och "Bladen brinner"), där vi, via omarbetade dagböcker, får följa författarinnan från fjärde till nionde klass. Jag vet inte hur många gånger jag läst den här fantastiska sviten. Barbro Lindgren väjer inte för någon av livets sidor; kärlek, död, glädje och sorg samsas om utrymmet på boksidorna, precis som i verkligheten. Moderna klassiker.

Signering på Center Syd idag!

Snabbinsatt Sommar-signering!

 Deckarförfattaren Lars Rambe dyker in i vår butik på Center Syd idag och signerar sin nya thriller "Solens sista strålar" (en välvald titel för den här sommaren inte sant ...).
Du träffar honom i Löddeköpinge mellan 11 och 13!

Sommarläsning in a Digital World

Efter att ha varit en sväng i Amerika och sedan jobbat några veckor gick jag i helgen på ytterligare några veckors välförtjänt (tycker jag i alla fall) semester. Många böcker kvar i sommarhögen att beta av ännu, och inte blir det bättre av att det rasslar in efterlängtade manus i mailkorgen heller…

Jag föredrar absolut, till 100 %, utan tvekan, att läsa i gammalt, hederligt, trädmördande pappersformat. Helst inbundet eller pocket, men jag väljer till och med utskriven pappersbunt framför att läsa på iPad eller annan e-boksläsare. Jag är ok med att läsa kortare texter på skärm, eller att ”skumma” en titel jag vill ha bättre koll på men kanske inte nödvändigtvis känner mig tvungen att insupa ultranoga.

Men vad gör man när det med bara några dagars mellanrum dunsar in följande hösthöjdare:

”Norr om Paradiset” av Thomas Engström, den tredje och fristående delen i serien om den gamle Stasi-veteranen, krögaren och problemlösaren Ludwig Licht.

”Två bilbomber sprängs utanför en restaurang i Miami. De döda är ledande inom den exilkubanska anti-Castrorörelsen. När Ludwig Licht tillsammans med FBI utreder dådet dras han in i en mörk härva med förgreningar femtio år bakåt i tiden – och med livsfarliga konsekvenser för USA:s relation till både Havanna och Moskva. Maktspelet om Kuba kan börja.”

”Stjärnfall” av Lars Wilderäng. Andra delen i den dystopiska trilogin som började med ”Stjärnklart” förra året (och avslutas med ”Stjärnstopp” eller ”Stjärnskott” eller ”Stjärnanis” eller möjligtvis ”Stjärnornapåslottet” nästa år?).

”Tio år har gått sedan den moderna civilisationens undergång, när all elektronik slogs ut av ett högteknologiskt angrepp. Livet har sakta börjat stabiliseras, men är faran verkligen över? Nedsläckningen, som perioden när elen försvann kallas, var troligtvis bara början. Nu står mänskligheten inför ett än större hot.”

Samt sist, men inte minst, “Färjan” av Mats Strandberg (ena halvan av “Cirkeln”-duon).
En utlovat blodig skräckroman!

”I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.”

Ja, det är bara att sätta sig och kisa mot skärmen i solljuset i trädgården då.
Eller gå in och mysa ner sig i soffan.
Den här sommaren blir det ofta alternativ två …

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd.

Snuvad på konfekten

Inspirerad av fantastiska "Store bror" frångick jag min planerade sommarläsning och började lyssna på Lionel Shrivers "The post birthday world" ("Dagen efter" på svenska). En bit in i boken började jag ana att något var fel. Shrivers vanligtvis så precisa, men också ordrika, berättarstil kändes okaraktäristiskt stympad. Och mycket riktigt. När jag tittar närmare på ljudbokens omslag står det ju klart och tydligt att den är förkortad. Vilket oskick (och vilket slarv av undertecknad att inte ha uppmärksammat detta före lyssning)! Vad jag vet är det ett anglosaxiskt påfund, för jag har aldrig stött på en svensk ljudbok som är stympad på detta vis. Och jag har alltid tyckt att de engelska utgåvornas klarläggande före läsningen att boken är unabridged varit onödig, liksom skrytig, information. Klart den är liksom! Men uppenbarligen inte alls så klart.

Kanske var det korkat av mig att inte genast införskaffa en okortad utgåva och läsa den, men jag var helt enkelt för nyfiken, och nu - efter avslutad lyssning - känner jag mig lite snuvad på konfekten. Visst fick jag med mig handlingen, men detaljerna. Tänker att de hade lyft boken ännu ett snäpp.

Kort eller inte är det en bra roman, om än inte riktigt i samma klass som "Kevin..." eller tidigare nämnda "Store bror". Omständigheterna gör dock att jämförelsen kanske är orättvis.

Boken handlar om Irina som lever i ett gott, men kanske lite slentrianmässigt äktenskap med Lawrence. En kväll äter hon middag på tu man hand tillsammans med en bekant, snookerspelaren Ramsey. Tycke uppstår, som man säger, och efter avslutad middag följer hon med Ramsey hem och antingen kysser eller inte kysser honom över hans snookerbord. För i den stunden uppstår ett sådant där nästan livsavgörande tillfälle där det gäller att välja. Det gamla, trygga och säkra. Eller det nya, spännande och passionerade. Shriver låter Irina göra något som vi aldrig kan tillåtas göra utanför fiktionen. Hon väljer Lawrence och hon väljer Ramsey. I resten av boken utvecklas hennes liv parallellt. Det är ett lockande grepp, och det är omöjligt att veta hur det ska sluta.

För som vanligt i Shrivers böcker är sensmoralen inte självskriven. När slutet kommer - spelar det någon roll vad vi valde? Nej, egentligen inte, tycks hon säga. Egentligen inte.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Hej då Niki, och tack!

När jag började mellanstadiet fick jag en ny kompis. Hon hette Niki och hon var något alldeles särskilt. Hennes fantasi tog liksom inte slut. Tillsammans med henne blev världen större och äventyrligare och mer gränslös. Vi skrev berättelser och ritade serier och spelade in egenskrivna mysterier på band. Vi var upptäcktsresande längs Vitsippsdalens floder (barfota i vattnet alldeles för tidigt på året). I hennes mormors gamla pälsar förvandlades vi till stenåldersmänniskor, bosatta bakom landskapsstugorna i Slottsskogen. Nakna drog vi runt klipporna på sommarstället på Tjörn, strandsatta sjömansflickor, fria vildar, och grillade musslor, gjorde lerkärl. När det var något särskilt farligt lekmoment vi inte riktigt vågade oss på ropade vi "Tänk på indianerna!" (underförstått att indianerna var de modigaste människor som någonsin vandrat på den här jorden). Och så gjorde vi det ändå.
I högstadiet var Niki en av de två människor som gjorde tillvaron uthärdlig och tron på en framtid bortom ändlösa skåpsbeklädda korridorer, glåpord, kyla och vardagsterror möjlig. En sådan viktig vänskap.

Senare gled vi ifrån varandra, som man ofta gör, men sågs ändå när vi fick chansen. Och när hon för snart två år sedan över en fika berättade att hon höll på att skriva en bok om vår mellanstadietid blev jag eld och lågor. Mot löftet att bränna efter läsning (eller datorålderns motsvarighet - jag lovade givetvis att stampa på datorn och sedan gräva ner den), ett sådant typiskt Niki-löfte att avkräva, fick jag läsa det färdiga manuset. Och jag kunde inte sluta. Jag började sent på kvällen och läste till långt in på morgonen. Gjorde mitt-i-natten-kaffe för att inte somna. Slutade inte förrän jag nått sista sidan. För det var ju Så Bra. Barbro Lindgrenskt bra.

Det där "burn after reading"-löftet gjorde att jag inte skrev om boken då. Men jag tänkte på vad jag skulle skriva här. Hur roligt det skulle bli att få skriva om boken och om vår vänskap när hennes debutantporträtt dök upp i SvB.

När utgivningslöftet kom (för det är klart det kom) hade vi ett jublande telefonsamtal. Andlöst och entusiastiskt. Om ändringar och förbättringar, om illustrationer och framtid. Det var sista gången jag pratade med Niki. För lite mindre än ett år sedan försvann hon. Och allt det där som var hon, livslusten, omättligheten, kompromisslösheten och den speciella förmågan att förhöja verkligheten är borta nu. Obegripligt ung. Obegripligt snabbt. Borta.

Så att läsa hennes debutantporträtt blev inte som jag tänkt mig. Inte heller blev den här texten som jag tänkt mig. Det är med sådan enorm saknad jag skriver. Parad med en sorgsen glädje över att boken ändå blev färdig och kommer att kunna läsas av många.
I början av september kommer den ut, "Bara vara Jojo" av Niki Nordensköld. Jojo är Niki. Och Miranda är jag. På boksidorna kommer vi att kunna leva för evigt. Tack för det Niki. Och tack för allt det som var vi och som jag nu får bära inom mig.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Tana Frenchs överträffar sig själv i "The secret place"

Tack gode Gud för att jag inte längre är tonåring, vill jag (precis som under läsningen av Megan Abbotts "Om du vågar") utbrista på var och varannan sida i The Secret Place".

Romanen (thrillern? Det känns svårt, och inte nödvändigt att genrebestämma Tana French) utspelar sig nämligen på en finare internatskola för flickor: St Kilda's. I denna tonårsflickornas värld av hierarkier, hemligheter, rivalitet och tätt knutna lojaliteter inträffar ett mord.

Den 16-årige Chris Harper, en populär elev från den angränsande pojkskolan, hittas en morgon död på St Kilda's område. Trots en omfattande utredning lyckades polisen inte få fast den skyldige. Ett år senare hittar Holly Mackey (dotter till Frank Mackey som vi känner från både "The Likeness" och "Faithful Place") ett kort på skolans "hemliga" anslagstavla där eleverna sätter upp anonyma lappar med personliga avslöjanden. "I know who killed him" står det med urklippsbokstäver intill Chris Harpers fotografi.

Holly tar med sig fyndet till Stephen Moran, en polis hon (liksom trogna French-fans) känner sedan tidigare. Stephen framlever sina dagar på Dublinpolisens cold case-avdelning och längtar efter ett jobb på mordroteln. När han får Hollys lapp ser han sin chans och tillsammans med mordutredaren Antoinette Conway beger han sig till skolan. Snart fokuseras utredningen på Hollys tätt sammanknutna grupp av vänner och ett rivaliserande gäng.

Intrigen i "The secret place" utspelar sig under en enda lång dag och berättarperspektivet växlar mellan två tidsplan: nutid (Moran) och dåtid (Hollys och hennes vänner). I ljudboken läses Morans kapitel av Stephen Hogan och flickornas av Lara Hutchinson, ett grepp som jag ofta brukar reta mig på men som här funkar bra. Precis som i "The Likeness" är temat vänskap, men där den förra led av vissa trovärdighetsproblem och mer än en anings likhet med Donna Tartts genombrottsroman står "The Secret Place" stadigt på egna ben.

Serien om Dublins mordrotel hör ju som bekant redan till det absolut bästa i genren, men i "The Secret Place" tycker jag faktiskt att French överträffar sig själv. Och det beror inte bara på att den utspelar sig på en internatskola och innehåller något enstaka övernaturligt element, det vill säga är som skriven direkt för mig. Och det trots att jag ganska tidigt gissar mig till vem mördaren är. Det är helt enkelt en njutning att befinna sig i Frenchs värld, följa historiens vändningar, och tillsammans med henne flytta in i bokens huvudperoner och deras liv.

Kanske är det hennes skådespelarbakgrund som ger författaren en sådan perfekt tonträff när det kommer till att teckna intriger och karaktärer. Hon inte bara beskriver utan är sina huvudpersoner. I senaste boken blir det extra tydligt i skildringen av tonårsflickornas värld. Allt från språket (kryddat av föraktfulla duh:s och upphetsade "OhMyGods"), via rivaliteten och det psykologiska spelet mellan skolans kotterier, till skildringen av den där täta, livsviktiga, till romantisk kärlek gränsande vänskapen som utvecklas i tonåren. Klockrent.

Och jag älskar Stephen Moran (som till skillnad från till exempel Frank Mackey eller "Broken Harbour":s Scorcher Kennedy är trevlig på riktigt) och skulle gärna läsa mer om honom. Känner jag French rätt är det dock någon annan som blir huvudperson i nästa bok. Vågar jag hoppas på att få återse Rob Ryan? I intervjuer har författaren sagt att det i alla fall inte är helt uteslutet att han kommer att dyka upp igen.

Gång på gång under läsningen tänker jag att boken skulle göra sig perfekt som film. Och så ser jag att de tre första böckerna ska bli tv-serie. Skräckblandad förtjusning. Ni vet hur det är när en favorit ska adapteras. Längtan efter att se sina litterära vänner "på riktigt" blandas med fasan över felcastningar och dåligt manus. Jag håller mig försiktigt positiv.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

En mästersignerare på besök...

Tennisoraklet och deckarförfattaren Björn Hellberg mellanlandade hos Killbergs bokhandel i Ängelholm under tisdagen. I långa rader signerade han sin nya deckare "De hatiska". Böckerna gick åt smör i solen - som alltid när mästersigneraren är på besök! Från Wimbledon via Ängelholm fortsatte Björn Hellberg sedan till Båstad och tennisveckorna.

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm

From Comedy Centrals World News Headquarters in New York…

Jon Stewart är religion för mig och min fru.

Det senaste decenniet eller så har vi suttit bänkade, fyra kvällar i veckan utan undantag,
framför den gudstjänst vi kallar The Daily Show.
Ingen. Absolut ingen gör politisk satir så bra och på en sådan konstant hög nivå.
Så när Jon i våras avslöjade för sin flock att han kliver av som andlig ledare fanns det bara ett alternativ för oss.
Pilgrimsresa.

Sålunda föll det sig att vi måndagen den 22:a juni satt 30-gradig hetta i kön utanför Daily Show-studion, korsningen 11th Avenue och 52nd Street, New York City. Ty även om man lyckats med bedriften att boka biljetter till gudstjänsten är man inte garanterad att komma in. Showen är alltid överbokad och endast de ca 150 första som köar på förmiddagen kan vara helt säkra på att få komma in.
Men in kom vi. Halleluja!

Efter att ha passerat slussar och metalldetektorer och kommit in i studion (helig mark) bjuds vi på en genomgång av regler för kvällen (inga foton, inga selfies vid Jons skrivbord, den som tar upp en telefon under inspelningen åker ut mm), följt av en standup-komiker som publikuppvärmare.
Sedan, kvällens höjdpunkt för publiken i studion. Jon kommer ut och kör en kvarts Q&A med oss
(Vi uppmanas av studiopersonalen att komma på intelligenta frågor. ”Don’t be creepy. Don’t ask about his children. Don’t try to hand him your resumé. Don’t ask him to propose to your girlfriend…“).
Han svarar på två kvicka frågor om vad han ska göra nu när han slutar med showen (”Sova”) och vem han skulle önska som gäst (”Trump. Men han vägrar komma.”) innan han pekar på min uppsträckta hand …

Fritt ur mitt minne och översatt från amerikanskan:

Jon: ”Ja, ni Sir.”
Eder Vänlige Kvartersbokhandlare: ”Hej Jon. Jag och min fru är här från Sverige och vi undrar, nu när du inte kommer att göra showen längre – skulle du kunna tänka dig att komma över till oss och hjälpa våra komiker att bli bättre på politisk satir? Vi är inget vidare på det i Sverige.”
Jon: ”Så. Jag har gjort det här programmet i snart sjutton år, och när jag äntligen får ledigt tycker du att jag borde åka till Sverige och fortsätta göra samma sak? Nej. Nej det kommer jag inte göra. Jag kommer inte att åka till Sverige.
EVK: ”Så synd.”
Jon: ”Så ni är här från Sverige? Jag visste inte att showen var populär där.”

EVK: ”Den har definitivt en publik. Jag och frun har inte missat en show på tio år.”
(Stor applåd från publiken )
Jon: ”Men ni har väl ett liknande program på TV i Sverige? Jag minns att vi hade en svensk gentleman, som var värd för en liknande show, på studiebesök här hos oss för en tid sedan.
EVK: ”Kan det ha varit Breaking News?”
Jon: ”Det låter bekant. Vad hette programledaren?”
EVK: ”Filip Hammar eller Fredrik Wikingsson?” (Två namn som låter väldigt udda när man försöker säga dem på amerikansk engelska. Jag är osäker på om Jon förstod mig överhuvudtaget…)
Jon: ”Det kan stämma. Jag tycker mig känna igen namnet. Gör inte han samma sak?”
EVK: ”Nja, inte riktigt. Och de är inte i närheten så roliga …”
(Sorry F & F, jag gillar er också, men… ni vet…)
Jon: ”Ah! Ja, det kan jag tyvärr inte göra något åt.”

Sedan gick han vidare till nästa uppräckta hand. Men den pratstund vi fick var det längsta utbytet han hade med en publikmedlem denna kväll (#superstolt). Jag kan dö lycklig nu.

Showen då? Var den bra?
Japp, en riktig höjdare faktiskt. När man gör fyra program i veckan, 44 veckor eller så om året, så blir ju kanske inte riktigt varje ett mästerverk. Men ”vår” show var mycket bra. Kvällens gäst var gamle Saturday Night Live-hjälten/numera Senatorn från Minnesota, Al Franken – vilket ledde till en rolig och förlängd intervju. Korrespondenterna Jessica Williams och Jordan Klepper var på plats i studion och kvällen avslutades med en liten avskedsmonolog av Jon bara för studiopubliken.

(Du kan själv se hela avsnittet här: http://www.comedycentral.se/shows/506-the-daily-show
Bläddra tillbaka till 22:a juni och njut!)

Vad har nu denna text att göra på en bokblogg, undrar vänner av ordning kanske?
Hah! säger jag då! Ty Jon har faktiskt skrivit TVÅ böcker! Paow!! Sug på den!

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Träffa Björn Hellberg i Ängelholm idag!

Idag kl. 15.00-17.30 besöker Björn Hellberg vår Ängelholmsbutik för att signera "De hatiska", den sjätte fristående delen om poliserna i den fiktiva storstaden Loviken. Boken säljs under dagen till signeringspriset 199 kr (ordinarie pris 259 kr).
Välkomna!

Vad: Björn Hellberg signerar sin senaste deckare
Var: Killbergs Bokhandel / Akademibokhandeln Ängelholm, Storgatan 56A
När: 15:00-17:30

Klart godkänd avslutning i "City of heavenly fire"

Som ni kanske minns tillbringade jag en stor del av förra våren och sommaren tillsammans med en bunt halvänglar, vampyrer och varulvar. Jag pratar såklart om Cassandra Clares "Mortal Instruments"-serie. (Här, här, här, här och här kan ni läsa mer om det.) Och tanken slår mig att det nog är urban fantasy som är den nya Marian Keyes (apropå min guilty pleasure-fundering härförleden). Lättsmält, underhållande och märkligt engagerande. Minns min faiblesse för Sookie innan den serien gick i graven.

Chic lit ut, fanatsyromans in således. Anyhoo... Av någon anledning (övermättnad?) blev dock den sista delen av Clares serie,"City of heavenly fire", liggande och plockades inte upp förrän häromveckan. Men då var det å andra siden ett kärt återseende.

"Mörker återvänder till skuggjägarnas värld. När vardagen faller sönder omkring dem måste Clary, Jace, Simon och deras vänner gå samman för att bekämpa den största ondska som nephilim någonsin har skådat; Clarys egen bror Jonathan. Ingenting i världen kan besegra honom - måste de resa till en annan värld för att hitta ett sätt att besegra honom? Liv kommer att förloras, människor offras och hela världen förändras..."

Ja, det är väl en rätt så fin sammanfattning det där. Och svårt att skriva någonting mer egentligen utan spoilers. Trots en del longörer (stridsscener och tonårshångel som dras ut på i det oääääändliga - det finns liksom bara så många sätt att i sex band beskriva demonslaktande och halvkyskt - och i den här delen, kanske inte fullt så halvkyskt - trånande) tycker jag att avslutningen funkar riktigt bra. Faktiskt är det en av svitens bättre delar. Ett gigantiskt plus i kanten också för att vår hjältinna Clary under seriens gång fått förvandlas från klantigt dumdristig till überkompetent och självständig krigare. Inget av det könsrollsmuggande som vissa av genrens stjärnskott (läs: "Twilight") bjuder på.

Jo, jag har haft det bra med mina halvänglar. Just den sortens lättsamma strandlyssning som gör sig så utmärkt på sommaren. Men tror att jag hoppar över spin off:sen (och ignorerar öppningen för bikaraktärernas fortsatta öden och äventyr; det ska visst bli en trilogi under samlingsnamnet "The Dark Artifices"). Efter sex band känner jag mig ganska klar med den här världen. Och redo för nästa. Vilken det nu blir.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Pocketsommar: 10 FANTASTISKA SPÄNNINGSROMANER DU MISSAT HERRE JÖSSES!

Sommartider är pockettider. Johan ser till att ni inte missar någon av de lite mindre nyutkomna spänningsromanerna heller:

1. "Barn 44" – Tom Rob Smith
Som ”Lammen tystnar” i Stalins Sovjet. Mästerlig thriller!

2. "Gone Girl" – Gillian Flynn
En av de bästa spänningsromaner du någonsin kommer läsa!

3. "Tretton timmar" – Deon Meyer
Intensiv spänning. En riktig nagelbitare!

4. "Onda flickor" – Alex Marwood
För dig som läst alla Gillian Flynns böcker och vill ha mer …

5. "Box 21" – Roslund & Hellström
Den bästa svenska kriminalromanen i modern tid.

6. "Simmaren" – Joakim Zander
Superspännande spionthriller i svensk skärgård.

7. "Kvinnan i rummet" – Jussi Adler-Olsen
Danmarks bäste thrillerförfattare. Del 1 i Avdelning Q-serien.

8. "Skumtimmen" – Johan Theorin
En mångbottnad och fängslande spänningsroman.

9. "Skuggpojken" - Carl-Johan ”Lucifer” Vallgren
Vallgren levererar en stark och originell deckardebut.

10. "Ghostman" – Roger Hobbs
För älskare av Lee Child och liknande hårdkokt!

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Pocketsommar: 10 HELT NYA DECKARE, THRILLERS & RYSARE!

Sommartider är pockettider. Johan ser till att ni inte missar det senaste:

1. "Memorandom" – Anders de la Motte
Lommas deckarkung leverar sommarspänningen!

2. "Söder om helvetet" – Thomas Engström
Sveriges Ludlum! (Missa inte del 1, ”Väster om friheten” heller).

3. "Låt mig ta din hand" – Tove Alsterdal
2014 års bästa kriminalroman enligt Svenska Deckarakademin.

4. "Det hänger en ängel ensam i skogen" – Samuel Bjork
Gastkramande norsk spänning i Nesbo-stil.

5. "Inga kelgrisar, inga styvbarn" – Cia Sigesgård
Feelbadig folkhemsrysare. Årets ruggigaste läsning.

6. "Gården" – Tom Rob Smith
Mästerligt psykologiskt drama! I Halland av alla ställen …

7. "Svarthuset" – Peter May
Lerig brittisk landsortsthriller. Mord och oläkta sår.

8. "Björndansen" – Roslund & Thunberg
Tät spänning möter gripande uppväxtskildring.

9. "Offer utan ansikte" – Stefan Ahnhem
Blodig och skrämmande thriller i Kepler-stil.

10. "Den stumma flickan" – Hjorth/Rosenfeldt
”Fjällgraven” var väl sisådär, men nu är de tillbaks i toppform!

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

In good company (Paris del 3)

Avslutade min Parisvistelse på anrika Shakespeare and Company på vänstra stranden. Och det var exakt det paradis för bokälskare som jag hade förväntat mig. Böcker från golv till tak (bland annat Bea Uusma och Coco Moodysson), i flera våningar, knarrande golv, mystiska krypin, ett ostämt piano, ett läsebibliotek, sängar för unga kämpande författare, gamla skrivmaskiner och en atmosfär av... kärlek. Jag hade kunnat tillbringa timmar, om inte dagar här (orutinerat att ta besöket när hemresan hägrade i slutet av dagen). Fick istället ge mig själv löftet att snart komma tillbaka. Till Paris. Till Shakespeare and Company.




Ett minimalt krypin, två skrivmaskiner, hundratals citatlappar.



The piano has been drinking... Sällan har jag väl mer önskat att jag kunnat spela piano.

Som hemma 1: Simone flankerad av två svenska herrar.

Som hemma 2: Henning, Karl Ove och... Marcel!

Nöjdaste konsumenten i stan. Finaste påsen. Och Harper Lee-knapp!

Och vad köpte jag då? Hade kunnat komma ut med hela butiken, men nöjde mig med Ian McEwans tunna "The comfort of strangers" (reste med enbart handbagage). Med en finfin Shakespeare and Company-stämpel på försättsbladet. Lägger den i sommarläsningshögen.

Bokboxens Pariskorrespondent
a.k.a.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Bokhandlarna svarar: Sommarläsningsenkäten (Eva)

Sommaren är här (på riktigt nu) och vi kör vidare med årets sommarläsningsenkät. Vad, var, när och hur läser våra bokhandlare i sommar? Och vad ska du läsa? Idag har turen kommit till Eva som presenterar en salig sommarblandning

1. Bästa bok förra sommaren?

Bästa boken i fjol sommar tror jag faktiskt var "Stål" av Silvia Avallone. Hett och dammigt i den italienska stålstaden vid kusten, ett par bästisar som börjar nudda tonåren, livet... Och så välskrivet. Avallones nya, "Marina Bellezza" är lysande också den. Kanske jag läser om den i sommar.


2. Vilka böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?

Måsteläsning i sommar är just i dagarna den vältimade thrillern "Almedalen har fallit" av Erik Lewin. Han vet allt om (bristande) säkerhet, scenariot känns verkligen ruggigt. Tänk - hela Sveriges viktigaste beslutsfattare samlade på samma plats, med en massa människor som vimlar omkring. Vilket terrormål! Henning Mankells "Svenska gummistövlar" håller mig just nu i stämning. Han har verkligen en god ton, den där Mankell. Underskattade Liza Marklunds nya "Järnblod" måste läsas inom kort. Jag tillhör dem som vill veta hur det slutar för Annika Bengtzon. Och likaså underskattade Mons Kallentoft, i sällskap med Markus Lutteman, har jag stora förhoppningar på. Uppföljaren till "Zack" heter "Leon" och lär vara lika urspännande. Vilken läsovillig ung man som helst kommer att fastna för läsning efter deras deckare, tro mig. Spännande från första sidan!

Sommaren är deckartid, så det blir en lång rad thrillers. Givna är också uppföljare av flera favoritförfattare: Kristina Ohlssons "Mios blues"; Stefan Ahnhems "Den nionde graven", Jussi Adler-Olsens "Den gränslöse".

Och så fort vi får en chans, lägger jag förstås vantarna på uppföljaren av Millennium av David Lagercrantz: "Det som inte dödar dig". Tyvärr blir det inte förrän under sensommaren, liksom Nessers nya. Men den som väntar på något gott..

För mycket deckare? Nej, det blir det inte. Jag smyger emellan med Alice Petréns "Made in France - stolthet och nationalism". Jättespännande! Sara Danius, nya ständiga sekreteraren i Svenska Akademien, ska jag också bekanta mig med genom samlingen "Husmoderns död". Lär vara lysande. Dessutom väntar "Hausfrau" av en Jill Alexander Nussbaum, som Dorothea Bromberg skickat oss. "En berättelse som tar andan ur dig" skriver Dorothea. Och då vet man säkert. Boken kommer ut i augusti. Lägg till det en annorlunda resehandbok inför höstens lilla utflykt till Italien: "Mitt Toscana och Umbrien" av Eskil Fagerström. Personligt skrivet med matnyttiga, aktuella tips. Det finns motsvarande för andra resmål från förlaget Karavan.


3. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

Det skrämmer mig att gå in i, men jag ska ta tag i romanen om anorexia, skriven av en Ängelholmstjej, Malin Lagerstedt. "Kenneths marionett" är en viktig bok, det är jag övertygad om, men sannolikt en rysare att läsa. Malin kommer till oss i höst och berättar själv om sin bok på en författarkväll den 30 september.


4. Var är bästa stället att läsa i sommar?

Bäst läser jag utomhus på trädäcket utanför köket. Här har jag bott in mig i en ful gammal plaststol som är otroligt skön och med rejäla armstöd. Måtte den hålla min livstid ut.


5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Jag undrar om någonting kan överträffa "Marina Bellezza" av Avallone. Men vi får väl se...


6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

Med risk för att bli tjatig: "Marina Bellezza". Jo, för att det är en riktigt viktig bok om samtiden, om unga människors livsval. Om man inte längre kan konsumera sig lycklig - vad gör man då?


7. Vad läser du helst på stranden?

Kul böcker får det bli på stranden. I år är det väl förspänt med Mikael Bergstrands "Gurun i Pomonadalen", ännu en historia om kulturkollisioner. Den här gången kommer Yogi från Indien till Österlen och Göran Borg. Det ska bli ett underbart återseende!

Lika kul, men ännu mer halsbrytande är Romain Puértolas. Hans bok om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp är lika vansinnig som kul, och nu väntar alltså nästa skröna: "Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet". 

Eva Killberg
Killbergs Bokhandel Ängelholm 

På spaning efter den ultimata Parisupplevelsen eller En boknörds drömfika (Paris del 2)

Jag hade inte särskilt många saker på min bucket list inför Parisbesöket, men en av dem var att få dricka lindblomste, äta madeleinekakor och tänka på den tid som flytt. Sagt och gjort, första dagen styrde vi raskt (eller tja, mindre raskt faktiskt med tanke på det sena sänggåendet kvällen innan) stegen mot Pace des Vosges och Carette, som vi fått rekommenderat för ändamålet. Och mycket riktigt - såväl lindblomste, som madeleiner stod snart på bordet även om servitrisen verkade lite förbryllad över beställningen (märkligt, jag trodde att alla fransmän kunde sin Proust).

Till saken hör att jag aldrig smakat vare sig kakan eller teet, så spänningen var som ni säkert förstår olidlig. Förväntansfullt stoppade jag en kakbit i munnen...

Och det smakade (trumvirvel) - helt vanlig torr citronmuffin! Om jag säger såhär: Jag har ätit SJ-mazariner som smakat bättre. Lågt betyg för madeleinekakan således. Desto högre för lindblomsteet, som hade en mild och alldeles, alldeles underbar sötma. Efter en stund märkte jag dock att kakan ändå gjorde jobbet. Den där smaken av barndomens inte fullt så extravagnata bakverk förde mig verkligen bakåt i tiden. Till en tid före vulgära supermuffins med extra chocolate chip blueberries och cheescakes som räcker till middag för en hel by. Till en plats vid min gamlamormors köksbord där en smulig muffin var så nära himmelriket man kunde komma. Och det är väl det som är idén med madeleinekakan, resonerade vi. Att den välbekanta, enkla och trygga smaken öppnar minnets och sinnenas portar.

Som tur var hade min omtänksamma väninna laddat därhemma med lite mindre exklusiva, men bra mycket saftigare madeleiner från Frankrikes motsvarighet till Ica. Citronen var ersatt av en lätt vaniljsmak och de var ljusår godare. Frukosten räddad för resten av Parisvistelsen.

Och inte gick muggarna som morgonkaffet serverades i av för hackor heller!

Bokboxens Pariskorrespondent
a.k.a.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

 

Floridafynd!

Till 11-åringens stora glädje finns det här i Amerikatt mängder med Minecraftböcker, inte handböcker utan rena ungdomsromaner tänkta för 9-12 ca. När jag är tillbaka på jobbet nästa vecka ska jag se om de går att beställa hem till butiken.
Kanske något för ett svenskt barnboksförlag att ta en titt på? :-)
Bonnier Carlsen? Lilla Piratförlaget? Egmont Kärnan?


Bokboxens USA-korrespondent
a.k.a.
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

I like big books and I cannot lie... (Paris del 1)

Gatukonsten lever och frodas i den franska huvudstaden. Min favorit blev dessa nördflickor (även om det verkar vara lite si och så med konstnärens anatomikunskaper).
Länge leve de stora (och goda) böckerna!

Bokboxens Pariskorrespondent
a.k.a.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Första utlästa semesterboken.

Jon Ronsons nya "So you've been publicly shamed", en fascinerade och grymt underhållande berättelse om hur illa det kan gå när man drar ett smaklöst skämt på internet, fabricerar ett Bob Dylan-cotat eller två, plagierar en text eller lägger upp en ogenomtänkt bild på Facebook.
Ronson har undersökt hur det gick för några av dem som råkat ut för drev på nätet. Förtjänt eller oförtjänt så.
Det är en blandning av "Herre Jösses stackars männska!"- och "Rätt åt dig ditt sabla kräk"-känslor genomgående ...

Ronson är en ytterst begåvad skribent (läs hans tidigare böcker "Lost at Sea", "Them", "The men who stare at goats" och "The Psycopath test" om du inte redan gjort det. Briljanta allihopa!) och hanterar ämnet med både eftertanke och humor.
Rekommenderas varmt.

Om boken:
"For the past three years, Jon Ronson has traveled the world meeting recipients of high-profile public shamings. The shamed are people like us, people who, say, made a joke on social media that came out badly or made a mistake at work. Once the transgression is revealed, collective outrage circles with the force of a hurricane and the next thing they know, they're being torn apart by an angry mob, jeered at, demonized, sometimes even fired from their job."

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd