Folkmusik och slottssmystik

Ibland tror man att det nästan inte kan vara sant. För visst måste Elizabeth Hand ha smugit runt mitt hus med örat mot väggen för att kunna snickra ihop en historia så helt i min smak som den gotiska kortromanen "Wylding Hall"?

Hur skulle jag inte kunna älska en bok...
1. Som utspelar sig på ett gods i Hampshire?
2. Som äger rum sig på 70-talet med ett gäng hippies i huvudrollen?
3. Där dessa hippies spelar i ett acid folkband?
4. I vilken författaren droppar referenser som "John Barleycorn" och Vashti Bunyan?

Kanske har jag inte outat min faiblesse för engelsk nyfolk här i bloggen förr... I alla fall. Man kan ju säga att jag får mitt lystmäte här. Och på det en historia fylld av mystik, skräck och folktro. Och såklart, mörka hemligheter! Som sagt. Örat mot väggen.

En varm sommar skickas bandet Windhollow Faire iväg till godset Wylding Hall på den engelska landsbygden av sin manager för att skapa det album som kommer att bli deras mästerverk. Som läsare vet vi redan från början att det barkar mot undergång. Att albumet som spelades in fick kultstatus, men att bandet aldrig spelar ihop igen.
Den rutinerade skräckläsaren får också tidigt varningar om att allt inte står rätt till på Wylding Hall. Lokalbefolkningen håller sig undan, bandet varnas för att tillbringa för mycket tid i skogen, huset osar av mystik, klagande sång kan höras på natten, och så vidare och så vidare. Jag vill inte gå för djupt in på läskigheterna här med risk för att förstöra för läsare som älskar kalla kårar, men döda fåglar spelar också en viktig roll.
Och – självklart – inträffar en katastrof. Bandet flyr tillbaka till London. När vi kommer in i handlingen har många år passerat och medlemmarna berättar för första gången om vad det var som egentligen hände den där sommaren.

Jag njuter av varje sekund. Det här var en alldeles, alldeles underbar ny bekantskap. Tack till boktipsaproffset Elisabeth Östnäs (läs hennes gästblogg här) för en helt perfekt bokmatchning!

Min enda invändning är att bokens många berättarröster gjorde det lite svårt att hänga med. Som ljudbokslyssnare är går det ju inte att bläddra tillbaka för att ta reda på vem som egentligen är vem. Men det ger sig efter hand, även om jag nog skulle rekommendera att ni tar er an pappersboken istället.

Har förresten hört ryktas att Linda Skugges förlag Constant Reader är på väg att introducera Elizabeth Hand på svenska. Kulturgärning.

Slutligen – ett musiktips:

Och blev ni nu sugna på mer folkig engelsk alternativmusik från back in the days? Se om ni kan lägga vantarna på samlingen "Gather in the mushrooms (The British acid folk underground 1968-1974)". Ni kommer inte att ångra er!

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro