Har börjat läsa "Bara vara Jojo" igen. Och tänker att det är så fint hur jag kan höra Niki genom hennes ord och meningar, skratta igenkännande som om hon var helt nära, fastän hon inte finns på den här planeten längre. Hur orden kan hålla henne kvar hos mig, hos alla oss vars liv hon berörde.
Apropå just det här var jag på en författarfrukost med Jonas Hassen Khemiri häromdagen. Hans senaste bok (recension här) handlar ju – bland annat – om just detta. Hur orden är det som finns kvar när man är borta. Han pratade så fint om det. Efteråt smög jag åt mig en yttepytteliten pratstund. Och fick en den sagolikt vänliga dedikationen ovan i min bok.
Under arbetet med "Allt jag inte minns" förlorade han också en vän. Och det ändrade bokens riktning. Han berättade att han skrivit en text till henne. Kanske kunde den vara till tröst?
Här kan ni läsa Jonas Hassen Khemiris ord till sin vän. När jag läser dem ser jag henne i bokens Pantern. Och här kan ni läsa mina ord till Niki. Orden. Vi är inget utan dem.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar