Olof Palme. Plötsligt tycker jag att han är överallt. I dokumentärer, filmer, och böcker. Inte som huvudperson, inte just nu (annat blir det väl i slutet av februari i år), men han är hela tiden där. Och det är klart, sysslar man med Sveriges historia under åren 1969 till 1986 så kommer man knappast undan honom. Inte heller kommer man undan det mysterium som är hans död. I "Rörelsen : den andra platsen" presenterar John Ajvide Lindqvist sin version av hur mordet gick till.
Boken handlar om den unge trollkarlen John Lindqvist från Blackeberg (som låter oss förstå att händelserna i "Röreslen" är grunden till samtliga skräckromaner han senare kommit att skriva). I berättelsens början flyttar han in i ett mörkt och trångt gårdshus på Luntmakargatan, alldeles intill Brunkebergstunneln. Istället för att som planerat försöka få fart på en karriär som restaurangtrollkarl finner han sig upptagen med en traumatiskt barndomshändelse, och som ett slags frihetsförsök börjar han skriva ner sina minnen. Strax efteråt märker han att det pågår mystiska aktiviteter i det avspärrade duschrummet i tvättstugan, hans grannar börjar bete sig märkligt, döda fåglar faller ner utanför hans dörr... Snart finner han sig indragen i ett spel med mycket höga insatser.
Det var ett tag sedan jag läste Ajvide Lindqvist. Jag tror att det var "Lilla Stjärna" som avskräckte (höhö) mig. Den var helt enkelt lite för rå för min smak och dämpade den ohämmade kärlek som blossat upp genom "Låt den rätte komma in" och "Människohamn". Men i och med "Rörelsen" är dess ömma låga ånyo tänd. För det här är en högklassig skräckberättelse. En suggestiv saga om vår innersta fruktan, våra djupaste drömmar och vår förtvivlade längtan efter gemenskap. Författaren har ett sådant öga för verklighetens skevhet att hans iakttagelseförmåga känns i det närmaste hallucinatorisk. Samtidigt gör han skräcken så verklig, just för att han låter den ta form i vårt innersta.
Det går inte att värja sig.
Ljudboken är en författaruppläsning och förutom att jag (nästan alltid) föredrar dem framför skådepelarditon så ger det här en extra dimension i leken med begreppen verklighet/fiktion. Huvudperson, författare, röst. Samma person. En känsla av obehaglig autenticitet.
Slutligen undrar kanske vän av ordning vad allt det här har med mordet på Olof Palme att göra. Den som läser får se.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar