Studentkorridoren på Ryds Allé i Linköping verkar vara som de flesta studentkorridorer när Malin flyttar in. Hennes första egna bostad, med badkar och källarförråd. Men hennes korridorskamrater agerar konstigt och snart känner Malin att de döljer något för henne, något som alla är överens om att hon inte ska få veta. När Malin får veta att Yuko som bodde i hennes rum tog livet av sig i badkaret blir hon skakad, men det är inget mot vad hon blir när det kommer svart hår ur badkarsavloppet och dörrarna i korridoren stängs, trots att bara Malin är hemma. Allt oftare slängs alla deras skor huller om buller i korridoren, teven byter kanaler av sig själv och när Camilla försvinner spårlöst börjar hela situationen kännas ohanterlig men vad ska de göra? Ingen kommer tro dem om de säger att Yuko spökar. Det blir allt tydligare att Yuko inte kommer lägga fingrarna emellan för att göra livet till ett helvete för studenterna i korridoren och att det inte finns någon gräns för hur långt hon tänker gå.
Det alla skräckdiggare vet är att skräcken är som bäst när den landar mitt i vardagen. Det är när det mörka och oförklarliga kontrasteras mot det trygga och välbekanta som det blir sådär riktigt svindlande. Men kanske allra bäst blir det när den landar i en vardag som redan i sig är lite hotfull. Mats Strandbergs färja, John Ajvide Lindqvists Blackeberg och så vidare. En studentkorridor kan också vara en sådan plats. Den påtvingade gemenskapen. Ensamheten bakom den stängda dörren. Att skräcken manifesterar sig där verkar plötsligt inte konstigt alls.
Även om Jenny Milewskis Yuko inte riktigt når upp till samma höjder som författarna jag nämnde ovan är det en gastkramande och lyckad blandning av svenskt studentliv och japansk skräck. Det förs också tänkvärda resonemang om utanförskap, kulturell förståelse och vårt ständiga sökande efter mening. Lite ordrikt emellanåt, men hela tiden spännande. Och boken skulle göra sig galet bra som film. Faktiskt så bra att det känns som att det borde ligga ett färdigt manus någonstans. Bara för hugat filmbolag att plocka upp.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Det alla skräckdiggare vet är att skräcken är som bäst när den landar mitt i vardagen. Det är när det mörka och oförklarliga kontrasteras mot det trygga och välbekanta som det blir sådär riktigt svindlande. Men kanske allra bäst blir det när den landar i en vardag som redan i sig är lite hotfull. Mats Strandbergs färja, John Ajvide Lindqvists Blackeberg och så vidare. En studentkorridor kan också vara en sådan plats. Den påtvingade gemenskapen. Ensamheten bakom den stängda dörren. Att skräcken manifesterar sig där verkar plötsligt inte konstigt alls.
Även om Jenny Milewskis Yuko inte riktigt når upp till samma höjder som författarna jag nämnde ovan är det en gastkramande och lyckad blandning av svenskt studentliv och japansk skräck. Det förs också tänkvärda resonemang om utanförskap, kulturell förståelse och vårt ständiga sökande efter mening. Lite ordrikt emellanåt, men hela tiden spännande. Och boken skulle göra sig galet bra som film. Faktiskt så bra att det känns som att det borde ligga ett färdigt manus någonstans. Bara för hugat filmbolag att plocka upp.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Såg Jenny Milewski i samtal med John Ajvide och Mats Strandberg på Bokmässan förra året och blev så sugen på att läsa den här!
SvaraRaderaFler än jag som parar ihop dessa författare alltså. Läs! Det är den absolut värd.
Radera