Flickan & Skulden

”Sommaren har precis börjat och hela världen ligger för artonåriga Emma O`Donovans fötter. Hon är populär och vacker, hon vet om det och hon drar nytta av det. I den lilla staden där hon bor är hon alltid i händelsernas centrum. Festen som förändrar hennes liv börjar precis som alla andra. Alla är där. Allas blickar är på Emma. Men sedan händer något.

 Nästa dag vaknar hon upp halvnaken på altanen i den gassande solen, och vet inte varför hon mår så dåligt. Men alla andra vet. På Facebook dyker fotografier upp från festen. Detaljerade foton på Emma. Hennes perfekta liv förvandlas till ett helvete. Hur ska hon kunna gå vidare? Och varför skulle någon tro henne när hon själv inte minns?”

Det här är inte lättsmält sommarläsning direkt.
Den börjar kanske som en vanlig unga vuxna-roman, med strul i skolan, festande tonåringar och allt annat som hör ungdomen till, men tonen blir snabbt mörkare.
Berättelsen har ett tydligt före och efter perspektiv.
Före och efter festen.
Före och efter våldtäkten.

Louise O’Neills Hon bad om det är den typen av bok som du egentligen helst vill lägga ner.
Sluta läsa.
Blunda och önska bort.

Problematiken känns igen från svenska rättsfall.
Kvinnor som utsätts för övergrepp skuldbeläggs. Ifrågasätts.
”Det var hennes eget fel! Se hur hon klär sig! Slampa!”
Gärningsmän som ursäktas, ges sympati.
”De är ju fina killar! Inte skulle de! Hon ville ju! Varför förstör hon deras liv?!”

Men det går inte, man läser vidare.
Som förälder skär det i en att läsa om Emma, och om det som drabbar henne.
För det här händer.
Hur mycket vi än önskar att det bara var i fiktionen.
Så händer det här och nu.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd